April
Tuesday 30 November 2010 photo 1/1
|
En text jag skrev i våras någon gång.......
En gång
Ett år
En månad
En dag
En tid
Så fanns det ett barn
Detta barn hade en mamma och en pappa
Mamman och pappan var också någons barn
Men deras föräldrar var sedan länge döda
Och bortglömda
Av alla
Utom det här barnets föräldrar
Barnets föräldrar kom ihåg
De ville inte
Men de kom ihåg
Hur barnmisshandeln när de var små nästan hade dödat dem
Detta var längesedan
Alla myndigheter hade sedan länge glömt bort dem
Men för många många år sedan
Så stod allt på löpsedlarna
Eftersom då fanns inget vettigare att skriva om
Nu finns ju alla katastrofer
Men då fanns inte omvärlden
Då fanns bara inhemska katastrofer att skriva om
Så om något så hemskt som barnmisshandel uppdagades
Så fick man ett helvete
Men det var då
Så är det inte längre
Nu
så finns det inte plats för barnmisshandeln längre
Men de som upplevde det minns
Och man skulle kunna tro att man lär sig av upplevelser
Men så är det inte
Utan upplever man något som barn
Så tror man att det ska vara så
Så man skulle kunna säga att det var synd om barnet
Vilket det också var
Men barnet såg det inte så
Barnet såg misshandeln som något ur vardagen
Som något naturligt
Det visste ju inte om något annat
Trodde att alla hade det så
Undrade varför det bara var glädje på tv
Barnet tyckte det var märkligt
Men barnet tänkte att det var tabu
Och att folk inte vill kolla på folk som slår barn
Det anses ju oetiskt att slå minderåriga
Men inte så ovanligt som man skulle kunna tro
Eftersom
I barnets värld
Barnet som trodde det skedde överallt
Barnet var övertygad om att det var helt okej
Barnet trodde det var lyckligt
Det visste inte hur fel det hade
Men det kommer en tid i alla barns liv
En tid då de börjar ifrågasätta saker
När den tiden kom till det här barnet
Fick det inga svar
Bara slag
Fler och Fler
Slag
När folk frågade vad barnet hade gjort
Så svarade barnet
Precis som det alltid hade gjort
Att det hela tiden gick in i saker
Så lärarna på skolan tänkte att barnet behövde
Glasögon
Därför skickade de barnet till en optiker
Optikern sa att barnet hade perfekt syn
Och skickade därför hem det igen
Lärarna blev ytterst konfunderade
Och gjorde hembesök
Detta gav ioförsig ingenting
Eftersom barnet var instängt på sitt rum
Pluggandes
Det var iallafall vad föräldrarna trodde
Så därför visste lärarna fortfarande inte
Hur ledset och deprimerat barnet blivit
Barnet hade nämligen
Bara någon dag tidigare
Upptäckt att
Vänta lite
Jag blir särbehandlad i skolan
Och hemma är det jag som blir slagen
I skolan är det bara jag som har blåmärken
Varför är det så
Varför är det bara jag
Varför
Varför
Varför varför varför
Detta var vad som hade upptagit barnets hjärna
Under iallafall någon vecka
Så när lärarna gått
Och föräldrarna gick upp till barnet
De kunde inte förstå
Varför deras barn inte öpnnade dörren
Tillslut så sparkade de upp dörren
I ren frustration
När de kom in i rummet
Ångrade de sig nästan på en gång
De ville inte längre
De ångrade sig
Inom loppet av några sekunder
Så ångrade de allt de någonsin gjort mot barnet
För det de såg när de öppnade dörren
Var så hemskt
Att bilden etsade sig fast på deras näthinnor
För resten av deras liv
För det de såg
Det första de såg var blod
Blod i mängder
Eftersom barnet tagit med sig en kökskniv
Kökskniven hade barnet sedan använt
För att ta sitt liv.
Annons
Visa toppen
Show footer