September
Sunday 11 January 2009 photo 1/2
|
Läs!
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod attdet var hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gåner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken."Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick härifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner frånflickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner pågolvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, hanspottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättreom du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp påsitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då !Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte,han såg jätte arg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa."viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort ifamnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte hanågra problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på digmed sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av hennes pappa somförföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör inte som den lillaflickan. du kan inte gömma dig
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod attdet var hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gåner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken."Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick härifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner frånflickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner pågolvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, hanspottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättreom du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp påsitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då !Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte,han såg jätte arg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa."viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort ifamnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte hanågra problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på digmed sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av hennes pappa somförföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör inte som den lillaflickan. du kan inte gömma dig
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jessicamodig/318457574/
Visa toppen
Show footer