Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Jag ville bara ha rätten att få finnas till.. förlåt mamma <3
förlåt, jag menade inte så.. jag orkar inte med de här mer.
Ett tankesätt som inte kan raderas ut, minnen som aldrig tycks ta slut. Varför hamnade jag här fr&a
*suck* nu sitter ja på datakunskapen i skolan o tråkar.. jag hatar betyg, ja kan väl inte rå för att ja e dum. Fast ja har funderat lite på de där. ja födde
Waiting for your... sms xD alle skulle skickat de imorse, undrar när hon vaknar egentligen? ^^
Vi va o hämta bea på flygplatsen ^^
Till slut kom beas plan ^^ fast hon klev typ av sist så vi trodde inte hon va med först :o hon kanske hade bestämt sej för att stanna i spanien :o vi vart asrädda! men till s
hon blev massa överraskad :D precis som planerat ;)
Sen åkte vi hen till mej o gjorde pannkakstårta :D
Sen bakade Michaela o becka pepparkakor :D
Sen ringde folk hem...
Bara för att min dator har börjar fungera igen :D <3333
November... kanske att man skulle försöka glömma >< varför just november?? november e så mysigt, särskilt nu med snö o kallt o allting.. november, kalla novem
Efter den här bilden kommer lite citat ur berny påhlssons bok "Vingklippt ängel" som jag reagerade extra på...
..men oftast skär jag mej inte för att dö, utan för att överleva.
Nej, ja tänker inte prata med er, det finns inga ord längre, jag tänker sluta prata helt. Det finns för mycket och därmed inget att säga. Det är för sent.
De vet inte vad de ska tro och då är det ju enklast att ignorera.
Att kalla antidepressiva mediciner för lyckopiller är helt fel. Man känner ingen lycka av pillren, men de hjälper en att känna något överhuvudtaget.
Mamma hittade min samling av rakblad när hon städade mitt rum och hon lade tillbaka dem i lådan, fast med en rosett runt.
ser ni min smärta? Känner ni den, hör ni den? Dela den med mig så slipper jag vara ensam för en kort sekund.
Detta var min enda lögn:
Att jag sa att jag inte älskade er, mamma och pappa.
Jag kan förstå det. Vi var bara fjorton år, alla blev rädda. Men jag gick sönder om och om igen och det gör fortfarande ont när jag tänker tillbaka.
En pepparkaka döpte vi till penis, pågrund av penisdagen :D xD