Next day

Previous day

Friday 28 June 2013 photo 1/1

-extremt rörig text, behövde bara få ut allting.-
så många kvällar har jag hållt allting inne, för mig själv. hur kan jag göra såhär mot mig själv? hur kan jag sitta och intala mig själv att allting är så jävla bra, det är det inte, det här är så jävla svårt. jag orkar inte vara glad, jag bryter ihop, jag orkar inte mer. jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre. det blir bättre och allt men vad spelar det för roll nu? det ger inte mig nån glädje av att jag vet att det blir bättre. jag kanske är svag, men jag är och kommer aldig vara så svag som jag va förr, och även fast det lockar mig så vet jag bättre, så ni som fatta det så oroa er inte. bara att alla stressar mig, alla klagar på mig och alltid är det nått jag gör fel, jag räcker inte till. förlåt att jag inte svarar direkt, förlåt att jag inte behandlar er som ni förjnarm osv, men jag orkar inte alltid okej? JAG ORKAR INTE. sluta va arga det gör bara saken värre. jag kanske har förändradt till det värre, och jag kanske vet det men jag vill inte va såhär, men vad jag än försöker göra för att kunna gå vidare blir fel och tar ner mig lägre ner under ytan. det är ingen som jag vill prata med om vad som hänt, ingen får veta men ändå sitter jag här och klagar så alla kan se. vad är det för fel åå mig? hur kan jag göra såhär? det kanske bara är att jag trött och ska sova, va fan vet jag? alla minnen tar tag i mig och skakar mig, sen sitter jag här i mitt rum lyssnar på musik och bryter ihop. Jag klarar inte av att sova ensam, jag vill inte vara ensam med mig själv, men ändå är jag det dag in & dag ut. Jag vill inte vara ensam men är rädd att gå ut och göra nått, och bli sårad igen. Jag ville så gärna att allting skulle bli bra att jag förstörde allting, och nu får jag lida för det tills det tar slut, om det nu gör det. jag vill inte gråta, jag vill inte va svag. jag vill vara lycklig igen, och kunna le på riktigt. allt jag gör för att försöka va glad och lycklig bryts ner i slutet av dagen av alla minnen, från mig själv. jag förstör mitt eget liv med mina tankar, men det går inte att inte tänka på. jag vet inte vad jag ska göra längre. som jag säkert nämnt ett par gånger i den här patetiska texten som ska föreställa ett rop på hjälp.
jag vill ha någon som här hos mig hela tiden, som inte låter mig sova ensam, som låter mig vara mig, som låter mig känna vad jag än vill känna. jag vill ha någon som tror på mig, som tror att jag kan klara allt. men när min egna pappa inte tror att jag kan klara av det, så varför skulle nån annan? varför skulle nån annan se på mig, och säga att hon kan nog klara det mesta? Allt de skulle se är gamla ärr, och säga att hon måste riktigt svag, hon borde inte klara av så mycket. mina ärr är den jag brukade va för länge sen, det visar inte om jag är stark eller svag, det visar inte om jag är bra eller dålig, det visar inte nånting mer än att allting har inte alltid varit så bra. Att få höra att jag bara är värd sex, att det är vad alla vill av mig var väldigt., sant. att personen i fråga sen bad om ursäkt spelade ingen roll, eftersom han var en av dom. Kanske är det bara det jag är värd? Kanske är det bara det jag är skapad för? Nej det är det inte, för jag är en människa som alla andra, och jag förtjänar fan bättre än så. Jag kanske inte är ängla personen men ingen tjej förtjänar nått sånt. Jag kan inte undgå frågan varför jag? Vad är det med just mig som lockar alla? Eller är det bara slumpen?
Känner att jag skriver allting som kommer upp ur min hjärna...
Jag hatar när tårarna tar slut och man bara sitter där som en patetisk idiot, helt känslolös, som mig just nu.
Jag vill så gärna va personen som är din vän, som du kan berätta allting för, som du inte behöver gömma dig för.Jag vill vara den som killar är vän med, inte ser som ett obje

0 Visa hela listan

-extremt rörig text, behövde bara få ut allting.-
så många kvällar har jag hållt allting inne, för mig själv. hur kan jag göra såhär mot mig själv? hur kan jag sitta och intala mig själv att allting är så jävla bra, det är det inte, det här är så jävla svårt. jag orkar inte vara glad, jag bryter ihop, jag orkar inte mer. jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre. det blir bättre och allt men vad spelar det för roll nu? det ger inte mig nån glädje av att jag vet att det blir bättre. jag kanske är svag, men jag är och kommer aldig vara så svag som jag va förr, och även fast det lockar mig så vet jag bättre, så ni som fatta det så oroa er inte. bara att alla stressar mig, alla klagar på mig och alltid är det nått jag gör fel, jag räcker inte till. förlåt att jag inte svarar direkt, förlåt att jag inte behandlar er som ni förjnarm osv, men jag orkar inte alltid okej? JAG ORKAR INTE. sluta va arga det gör bara saken värre. jag kanske har förändradt till det värre, och jag kanske vet det men jag vill inte va såhär, men vad jag än försöker göra för att kunna gå vidare blir fel och tar ner mig lägre ner under ytan. det är ingen som jag vill prata med om vad som hänt, ingen får veta men ändå sitter jag här och klagar så alla kan se. vad är det för fel åå mig? hur kan jag göra såhär? det kanske bara är att jag trött och ska sova, va fan vet jag? alla minnen tar tag i mig och skakar mig, sen sitter jag här i mitt rum lyssnar på musik och bryter ihop. Jag klarar inte av att sova ensam, jag vill inte vara ensam med mig själv, men ändå är jag det dag in & dag ut. Jag vill inte vara ensam men är rädd att gå ut och göra nått, och bli sårad igen. Jag ville så gärna att allting skulle bli bra att jag förstörde allting, och nu får jag lida för det tills det tar slut, om det nu gör det. jag vill inte gråta, jag vill inte va svag. jag vill vara lycklig igen, och kunna le på riktigt. allt jag gör för att försöka va glad och lycklig bryts ner i slutet av dagen av alla minnen, från mig själv. jag förstör mitt eget liv med mina tankar, men det går inte att inte tänka på. jag vet inte vad jag ska göra längre. som jag säkert nämnt ett par gånger i den här patetiska texten som ska föreställa ett rop på hjälp.
jag vill ha någon som här hos mig hela tiden, som inte låter mig sova ensam, som låter mig vara mig, som låter mig känna vad jag än vill känna. jag vill ha någon som tror på mig, som tror att jag kan klara allt. men när min egna pappa inte tror att jag kan klara av det, så varför skulle nån annan? varför skulle nån annan se på mig, och säga att hon kan nog klara det mesta? Allt de skulle se är gamla ärr, och säga att hon måste riktigt svag, hon borde inte klara av så mycket. mina ärr är den jag brukade va för länge sen, det visar inte om jag är stark eller svag, det visar inte om jag är bra eller dålig, det visar inte nånting mer än att allting har inte alltid varit så bra. Att få höra att jag bara är värd sex, att det är vad alla vill av mig var väldigt., sant. att personen i fråga sen bad om ursäkt spelade ingen roll, eftersom han var en av dom. Kanske är det bara det jag är värd? Kanske är det bara det jag är skapad för? Nej det är det inte, för jag är en människa som alla andra, och jag förtjänar fan bättre än så. Jag kanske inte är ängla personen men ingen tjej förtjänar nått sånt. Jag kan inte undgå frågan varför jag? Vad är det med just mig som lockar alla? Eller är det bara slumpen?
Känner att jag skriver allting som kommer upp ur min hjärna...

Jag hatar när tårarna tar slut och man bara sitter där som en patetisk idiot, helt känslolös, som mig just nu.

Jag vill så gärna va personen som är din vän, som du kan berätta allting för, som du inte behöver gömma dig för.Jag vill vara den som killar är vän med, inte ser som ett objekt. Men jag vill ha med mig med, kanske är jag lite för blyg, vill inte ha som mycket uppmärksamhet, tar inte åt mig så mycket som jag borde, kanske.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera NIKON D3100

Focal length 18 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/130 s

ISO 400

Date

Comment the photo

Anonymous Sun 30 Jun 2013 02:54

finns ! <3

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Sun 30 Jun 2013 10:30

- Read more -

ellabellaOOgaad Fri 28 Jun 2013 16:49

du kan alltid prata med mig så ska jag stötta dig så gott jag kan, så du vet! <3

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Sat 29 Jun 2013 00:37

Tack fina du! <3

- Read more -

coolaste Fri 28 Jun 2013 16:42

Du är underbar.
Du är så jävla perfekt o du klarar allt.

Ses o prata en stund sen?

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Sat 29 Jun 2013 00:37

Hoppas så!
Imorgon kanske?

- Read more -

coolaste Sat 29 Jun 2013 01:34

Du gör det, ja om jag har tid, vilket jag förmodligen kommer ha iallafall på kvällen
Anyways, Jag tror på dig!

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Sat 29 Jun 2013 02:52

Finfint, tack!

- Read more -

Sara Fri 28 Jun 2013 13:04

Cornelia Linnéa Hultman, du klarar det här. Du är verkligen inte svag! Jag vet vad du gått igenom, delvis och jag vet att du är stark. Det har du alltid varit och du är verkligen inte svagare nu. Allt du har gått igenom har skapat minnen som påminnt dig om hur jobbigt det var för att sedan göra dig starkare. man är inte alltid stark, att ramla ner i en liten grop ibland är helt okej! det är mer än okej, det är mänskligt. du har lärt dig vissa saker i livet genom den hårda vägen, men gav du upp? nej, för du finnd ju fortfarande här, andas, äter, lever!
håll huvudet högt, du är en grymt bra människa och du klarar det här. det vet jag!
vill du träffas/bara prata så vet du hur du kan nå mig!
puss, du är bäst! ♥

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Fri 28 Jun 2013 15:29

sara ♥
ja äter gör jag verkligen hihi.
jo, du har rätt som vanligt!
det vet jag!
& du är då bäst puss! <3

- Read more -

Sara Fri 28 Jun 2013 19:24

cornei ♡
samma här, hihi.. vem behöver bf när man har mat liksom?
puss

- Read more -

¢σяηɛ ☆ Sat 29 Jun 2013 00:36

Ja inre vi iaf hihi! <3

- Read more -