October
Friday 6 November 2009 photo 2/2
|
6 november är fan den värsta dagen. Känns som båda mina föräldrar har svikit mig. Pappa kunde inte hjälpa de, men mamma. De värsta är att hon har vridit om de så att de är vårt fel. Att mormor och morfar har tagit mig ifrån henne sa hon idag när jag var där för att hämta mina saker.
Men de var hon som kasta ut mig på lovet, och hon protesterade inte överhuvudtaget när brorsan var där och pratade med henne om att jag skulle flytta hem till mormor istället. Nä då var allting lugnt och de va de bästa för alla. Hade hon verkligen brytt sig så pass mycket om mig som hon vill få de att framstå att hon gör så hade hon försökt lösa denna situationen innan. Men hon vill inte, hon tar den lätta vägen ut. Även om de betyder att jag måste sälja mina hästar, flytta ifrån mitt hem, att vi inte träffas och knappt pratar med varandra över huvudtaget. NÄ de är lugnt för henne när de är bakom skyddade väggar. Men på utsidan så vill hon få de att framstå som att de är jätte synd om henne, att de är mitt, mormor eller morfars fel. För hon är ofelbar. Hon har inte gjort någonting mer än försöka lösa situationen.
Hon betedde sig riktigt illa när jag och morfar var där. Va skitsur, sen stack hon nästan direkt efter att vi kommit, hon skulle in och handla tydligen. Innan hon stack så sa hon att jag var tvungen att hämta Dolly också, för jag kan ju inte lämna kvar alla mina djur där bara sådär enligt henne.
Jag tog iaf alla mina saker, morfar hämtar madrassen imorron och Dolly i veckan. När jag kom hem och mormor pratade med brorsan så fick jag ett sms av mamma där de stod "Är de så hemskt att va här så du inte kunde vänta tills jga kom hem?". Jag svarade "Var de nödvändigt för dig att åka iväg just när jag var där? Jag har annat att göra också". Svaret var "givetvis är du väldigt upptagen". Och då fick hon tillbaka att jag faktiskt har ett liv utanför henne och gården också.
Men hon behandlar mig som hon gör med sina fiender elr ngn hon ogillar väldigt mkt. Jag fattar inte vad hennes problem är. Hur fan kan hon få de till att detta är MITT fel? Jag kan erkänna att jag har inte varit alltför trevlig. Men hon är min mamma, hon är den vuxna. Men hon beter sig fan inte som de, hon erkände till och med att hon och Alice hade gaddat ihop sig mot mig. Hur ska de kunna göra situationen bättre? Hur ska vi kunna lösa problemen om inte hon kan lugna ner sig och inte höja rösten så fort de går emot henne de minsta lilla, när hon inte lyssnar när jag försöker prata med henne.
Om jag ska va ärlig så kan jag faktiskt inte komma ihåg att hon sagt att hon älskar mig en enda gång bara sådär. Hon vad jag kan komma ihåg aldrig visat sin kärlek särskilt mkt. Har alltid fått söka bekräftelse från henne...jag orkar inte mer. Jag är fan gammal nog att stå på mina egna ben nu och jag önskar att hon kunde inse och acceptera att detta är mitt val utan att hon ska behöva skylla på någon.
Men de var hon som kasta ut mig på lovet, och hon protesterade inte överhuvudtaget när brorsan var där och pratade med henne om att jag skulle flytta hem till mormor istället. Nä då var allting lugnt och de va de bästa för alla. Hade hon verkligen brytt sig så pass mycket om mig som hon vill få de att framstå att hon gör så hade hon försökt lösa denna situationen innan. Men hon vill inte, hon tar den lätta vägen ut. Även om de betyder att jag måste sälja mina hästar, flytta ifrån mitt hem, att vi inte träffas och knappt pratar med varandra över huvudtaget. NÄ de är lugnt för henne när de är bakom skyddade väggar. Men på utsidan så vill hon få de att framstå som att de är jätte synd om henne, att de är mitt, mormor eller morfars fel. För hon är ofelbar. Hon har inte gjort någonting mer än försöka lösa situationen.
Hon betedde sig riktigt illa när jag och morfar var där. Va skitsur, sen stack hon nästan direkt efter att vi kommit, hon skulle in och handla tydligen. Innan hon stack så sa hon att jag var tvungen att hämta Dolly också, för jag kan ju inte lämna kvar alla mina djur där bara sådär enligt henne.
Jag tog iaf alla mina saker, morfar hämtar madrassen imorron och Dolly i veckan. När jag kom hem och mormor pratade med brorsan så fick jag ett sms av mamma där de stod "Är de så hemskt att va här så du inte kunde vänta tills jga kom hem?". Jag svarade "Var de nödvändigt för dig att åka iväg just när jag var där? Jag har annat att göra också". Svaret var "givetvis är du väldigt upptagen". Och då fick hon tillbaka att jag faktiskt har ett liv utanför henne och gården också.
Men hon behandlar mig som hon gör med sina fiender elr ngn hon ogillar väldigt mkt. Jag fattar inte vad hennes problem är. Hur fan kan hon få de till att detta är MITT fel? Jag kan erkänna att jag har inte varit alltför trevlig. Men hon är min mamma, hon är den vuxna. Men hon beter sig fan inte som de, hon erkände till och med att hon och Alice hade gaddat ihop sig mot mig. Hur ska de kunna göra situationen bättre? Hur ska vi kunna lösa problemen om inte hon kan lugna ner sig och inte höja rösten så fort de går emot henne de minsta lilla, när hon inte lyssnar när jag försöker prata med henne.
Om jag ska va ärlig så kan jag faktiskt inte komma ihåg att hon sagt att hon älskar mig en enda gång bara sådär. Hon vad jag kan komma ihåg aldrig visat sin kärlek särskilt mkt. Har alltid fått söka bekräftelse från henne...jag orkar inte mer. Jag är fan gammal nog att stå på mina egna ben nu och jag önskar att hon kunde inse och acceptera att detta är mitt val utan att hon ska behöva skylla på någon.
Comment the photo
Tack! <3
du är verkligen stark!
Tack så mycket! Skönt att ha vänner som ni och veta att de finns dom som tror på mig och är där för mig när andra sviker <3=)
Men du vet att du alltid kan däcka här nån gång om du skulle behöva det, hit är du alltid välkommen <3
du vet om att vi finns här , hela vår familj finns alltid för dej det vet du , både mamma och pappa säger att det är bara till att ringa om det är något , eller om du bara vill snacka , för vi älskar dej :O<3 :D<3:'')
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kjanermark/422492886/
Visa toppen
Show footer