Saturday 11 April 2009 photo 2/5
|
Saturday 11 April 2009 photo 2/5
|
Jag kom in genom dörren till en stilla doft.
Det låg i luften att nu var det klart.
Ögon som spändes, en stegrande oro, men ändå ganska soft.
Jag tog mina saker, du bad på knä, snälla lämna mig inte så snart.
Jag skrattade, du trodde inte jag fattade.
Gav dig en blick, kall som aldrig förr.
Sen stängde jag din dörr.
<p align="center">Synd för dig att det blev så fel.
Det var sista gången du lurade bort lilla mig.
Jag kände en klump i magen, fem minuter.
Efter detta, inte en tanke inte en känsla, inte en tår för dig.
Nu styr jag mina egna steg, gör som jag vill, bara njuter.
Lever ett liv som aldrig funnits där.
Träffar vänner som lever och inte tär.
Sen ler jag som aldrig förr.
<p align="center">Synd för dig att det blev så fel.
Kärlek och ärlighet kastades på en hög någonstans.
Det var overkligt lätt att bara gå, inte vända om.
Det var sant, och fantastiskt nog var det som om du inte fanns.
Det finns så många andra, som bara vill bry sig om.
Jag önskar att du inte nånsin fanns.
Inte här, inte någon annanstans.
Inte någon annanstans.
<p align="center">Synd för dig att det blev så fel.
Bättre kommer jag aldrig att må!