mars
torsdag 22 oktober 2009 bild 5/5
|
Friggan <3
Orden jag nu skriver är till dig gumman och jag menar varenda ord.
Att jorden idag förlorade en stor ängel är ofartbart.
Jag har inte redigt insett att jag nu aldrig mer kommer att få se dig mer,
Att det var sista gången jag fick krama om dig, klappa dig, gosa med dig och få kärlek från dig det går inte att ta in. Har lixom haft hand om dig i 8år du har lixom alltid funnits där för mig. Det är tack vara dig som jag vågade sätta mig på en hästrygg igen. Vore det inte för dig skulle jag nog inte varit som jag var idag. Efter dom avramlingarna jag hade, lixom slog typ sönder allt kändes det som, jag la ner ridningen men fortfarande pysslade med dig varje dag. Alla andra slutade men jag fanns kvar. Varje gång jag var ledsen, ngt hänt i skolan elr vad som helst, vad jag längtade tills jag var hos dig i stallet. Du stod jämt där, såg jämt så förstående ut. Fanns alltid där. Vet det låter sjukt men det var som du verkligen förstod, varje gång jag var ledsen var du snällare än vanligt. La din mule i magen på mig och bara stod där. Det finns inte ord till hur mycket jag saknar dig gumman, visst inte änns gått en dag men det känns. När jag fick reda på att du skulle tas bort (igår) jag fick en sån chock. Först förstod jag inte. Men sen bara brast allt. Bara gick in till dig en sista gång och bara stod där. Satta mig hos dig och du la mulen i mitt knä. Som om du verkligen kände igen mig fortfarande. Visst inte haft hand om dig på ett halv år nu men älskat dig lika mycket varje dag för det. Jag minns alla dagar med dig. Komemr ihåg hur jag passade på att ta hovarna på dig när du låg ner du va ju så seg med att lyfta på hovarna, när du var sjuk och jag satt i din box i timamr, med ditt huvud i knät och sjöng tyst för dig. Hur du gnäggade när jag kom. Visst många av er tycker nog det här låter sjukt töntigt, att gråta så över ett djur. Men ni förstår inte, det här är som att mista sin aldra bästa vän. Den här hästen har hjälpt mig mer än vad ni nog någonsin kan förstå. Hon hjälpte mig på ett sätt att få tillbaka min självkänsla och självklart att tycka om att rida igen. Asså Friggan du har så betytt så sjukt mkt för mig och det gör du fortfarande går bara inte att beskriva hur mycket. Tänk att jag aldrig emr komemr få se dig igen, aldrig mer få känna din varma mule mot min kind. Vad ska jag säga mer än att jag älskar dig gumman, alltid gjort komemr alltid att göra, jag vet att du har det bättre nu. Men tårarna bara fortsätter att rinna. Saknaden är enorm
Glömmer aldrig dagarna med dig, allt vad du lärde mig.
Du finns alltid i mitt hjärta,
Du var, är och förblir alltid den hästen som jag alltid älskat mest oavsätt vad folk tror<3
Stor HJÄRTA och alla kärlek till dig Friggis<3
Tack simon för hjälpen med bilderna
Orden jag nu skriver är till dig gumman och jag menar varenda ord.
Att jorden idag förlorade en stor ängel är ofartbart.
Jag har inte redigt insett att jag nu aldrig mer kommer att få se dig mer,
Att det var sista gången jag fick krama om dig, klappa dig, gosa med dig och få kärlek från dig det går inte att ta in. Har lixom haft hand om dig i 8år du har lixom alltid funnits där för mig. Det är tack vara dig som jag vågade sätta mig på en hästrygg igen. Vore det inte för dig skulle jag nog inte varit som jag var idag. Efter dom avramlingarna jag hade, lixom slog typ sönder allt kändes det som, jag la ner ridningen men fortfarande pysslade med dig varje dag. Alla andra slutade men jag fanns kvar. Varje gång jag var ledsen, ngt hänt i skolan elr vad som helst, vad jag längtade tills jag var hos dig i stallet. Du stod jämt där, såg jämt så förstående ut. Fanns alltid där. Vet det låter sjukt men det var som du verkligen förstod, varje gång jag var ledsen var du snällare än vanligt. La din mule i magen på mig och bara stod där. Det finns inte ord till hur mycket jag saknar dig gumman, visst inte änns gått en dag men det känns. När jag fick reda på att du skulle tas bort (igår) jag fick en sån chock. Först förstod jag inte. Men sen bara brast allt. Bara gick in till dig en sista gång och bara stod där. Satta mig hos dig och du la mulen i mitt knä. Som om du verkligen kände igen mig fortfarande. Visst inte haft hand om dig på ett halv år nu men älskat dig lika mycket varje dag för det. Jag minns alla dagar med dig. Komemr ihåg hur jag passade på att ta hovarna på dig när du låg ner du va ju så seg med att lyfta på hovarna, när du var sjuk och jag satt i din box i timamr, med ditt huvud i knät och sjöng tyst för dig. Hur du gnäggade när jag kom. Visst många av er tycker nog det här låter sjukt töntigt, att gråta så över ett djur. Men ni förstår inte, det här är som att mista sin aldra bästa vän. Den här hästen har hjälpt mig mer än vad ni nog någonsin kan förstå. Hon hjälpte mig på ett sätt att få tillbaka min självkänsla och självklart att tycka om att rida igen. Asså Friggan du har så betytt så sjukt mkt för mig och det gör du fortfarande går bara inte att beskriva hur mycket. Tänk att jag aldrig emr komemr få se dig igen, aldrig mer få känna din varma mule mot min kind. Vad ska jag säga mer än att jag älskar dig gumman, alltid gjort komemr alltid att göra, jag vet att du har det bättre nu. Men tårarna bara fortsätter att rinna. Saknaden är enorm
Glömmer aldrig dagarna med dig, allt vad du lärde mig.
Du finns alltid i mitt hjärta,
Du var, är och förblir alltid den hästen som jag alltid älskat mest oavsätt vad folk tror<3
Stor HJÄRTA och alla kärlek till dig Friggis<3
Tack simon för hjälpen med bilderna
Kommentera bilden
Älskar dig syrran!!
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/keepmeesafe/418843983/
Visa toppen
Visa sidfoten