December
Friday 16 December 2011 photo 1/1
|
Nu ska jag skriva en massa igen, jag behöver bara få ur mig det så kan jag förhoppningsvis gå vidare från dom tankarna sen.
Jag fick ju ett meddelande av A's flickvän någon månad efter att han lämnat mig och Lucas. Jag svarade på det första mejlet, men inte det andra. Sedan dess har de där orden hon skrev irriterat mig. Jag kan inte släppa hur hon skrev "sen för den delen så tror jag inte att det är bra för ett barn att leva i ett förhållande som går upp och ner som en jojo". Vem var hon att avgöra det? Är det bättre för barn att leva med två föräldrar som inte kan prata med varandra längre och en förälder som blivit totalt frånvarande? Det irriterar mig så otroligt mycket och det gör mig så ledsen att hon liksom rättfärdigar sina handlingar genom att uttala sig om mitt och A's förhållande, vad sjutton hade hon med det att göra? Kan inte släppa det bara. Båda hennes meddelanden fick nog mitt hat att gro mer, just för att hon bara skyllde ifrån sig en massa.
Sen det andra. Jag är en sån där människa som tycker om att minnas saker. Jag tycker om att värna om fina minnen jag har med människor och jag gillar att tänka tillbaka på tider som är förbi. A har dock förstört detta helt för mig kring vårt förhållande. Han har nämligen upprepade gånger sagt att han aldrig älskade mig och att allting var ren jävla skit redan från början. Även om jag vet att det inte är sant, för det finns ingen människa i världen som kan låtsas och spela så bra i tre år, då borde han få en oscar statyett för det liksom. Men jag kan ändå inte tänka tillbaka på alla de bra stunderna utan att tanken "låtsades han bara då?" kommer upp. Jag känner mig lurad och utnyttjad och allting hade varit så mycket lättare för mig att hantera om han bara kunde erkänna att han älskade mig en gång i tiden, men att känslorna försvann. Jag förstår inte varför man vill vålla en annan människa mer smärta än nödvändigt. Varför man vill trycka ner någon så totalt. Han var en del av mitt liv i tre år, vad jag känner så delade jag många trevliga stunder med honom och jag kan helt ärligt säga att jag en gång i tiden älskade honom så mycket att det gjorde ont, men att han själv såg till att ändra på det genom att behandla mig illa.
Jag känner mig också ledsen över hans outgrundade hat mot mig. Jag förstår inte varför han hatar mig. Vad har jag gjort honom liksom? Visst, jag kanske inte hade den bästa reaktionen när allting avslöjades, men med tanke på mitt tidigare liv och hur mycket han sårade mig så var det väll inte så konstigt att jag reagerade som jag gjorde, tycker jag. Varje gång vi träffas så försöker jag vara trevlig, jag frågar saker, försöker föra en normal konversation och jag känner emellanåt att vi verkligen är vänner. Varför skulle vi inte vara det liksom? Vi har delat ett liv tillsammans och vi har ett barn ihop, varför gör man då inte det bästa av situationen? Jag vet inte om det är han som har några obearbetade känslor eftersom han måste förstöra allting så fort vi kommer överrens. Då måste han informera mig om att han hatar mig något så fruktansvärt, att jag är världens sämsta mamma till hans son och att han knappt står ut med åsynen av mig. Då kommer den där känslan igen.. Att han bara sitter där och skådespelar varje gång vi kommer överrens och varje gång som det känns som att allting går bra. Att han bara sitter där och ljuger för mig liksom.
Nu rinner tårarna och jag vet att jag bara borde släppa det, men han gör det så svårt. Han måste liksom hela tiden hitta ett sätt att komma åt mig och såra mig. Jag antar att jag kanske bryr mig för att jag inte har kommit över honom helt än. Jag drömmer fortfarande om honom ofta och jag saknar honom ibland, men jag trivs med att det är så, jag har ju åtminstone kommit så långt i min känslomässiga utveckling att jag aldrig någonsin hade inlett ett förhållande med honom igen och jag har insett att vi inte hade kunnat fortsätta tillsammans heller.
Känslor är så komplicerade att jag flera gånger om dagen önskar att jag slapp känna någonting alls. Jag försöker intala mig att jag förtjänar så mycket bättre än all skit jag får och jag försöker intala mig att någongång i framtiden så kommer jag att leva ett lugnt och lyckligt liv, men det känns så långt ifrån nu.
Typ.
Nu känns det lite bättre iallafall.
Annons
Camera info
Camera DSLR-A230
Focal length 55 mm
Aperture f/9.0
Shutter 1/320 s
ISO 800
Enniie
Fri 16 Dec 2011 23:50
Jag känner med dig. Det enda tipset jag kan gedig är att totalt ignorera honom och hans skådespelari. Han kommer antagligen fortsätta så länge han får reaktion från dig. Du är mamma till Lukad, inget mer. Du har inga som helst obbligatotiska plikter gentemot Lucas pappa. Du är den som agerar vuxen, och fortsätt med det. Jag tror på karma, tids nog så slår det tillbaka på honom. Sänder en styrkekram!
Kelh
Sat 17 Dec 2011 00:00
Jo, jag vet, men jag vill att vi ska kunna ha en bra relation till varandra för Lucas skull. Jag trodde liksom att jag skulle betyda mer för honom än hans andra ex just för att vi har levt tillsammans och har ett barn, för de upplevelserna har jag med mig sen mina föräldrar skildes. Jag hoppas på karma, för han förtjänar att det slår tillbaka mot honom någongång i framtiden. Det hade varit otroligt sorgligt om han fick bete sig såhär utan att bli bestraffad för det..
Enniie
Sat 17 Dec 2011 11:30
Det är klart du vill ha en fungerande relation. Men så länge han inte kan agera som en vuxen förälder så kommer det inte att gå. Det som är mest tragiskt I detta är ju att eran son hamnar I mellan, o det verkar han inte förstå. Jag blir så arg. Hade jag känt dig, och honom, så tro mig, då skulle han få höra ett och annat. Hela han är just nu oacceptabel som människa.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kelh/499745742/
Visa toppen
Show footer