Universal Poplab på Sticky Fingers!
- dag 2.

Vi hittade en buss som gick mot Landvetter ca 45 minuter efter att vi hade kommit till centralen. Vi tog den. Kom till Landvetter. Det kändes mycket säkrare att sitta på flygplatsen än på Nisses i Göteborg. Vi satte oss där på några stolar. Vi tänkte tillbaka på hur kvällen hade varit och vad vi hade varit med om. Det var så härligt! Sen satt vi förstås och tänkte på allt folk som var uppe såhär dax. Vart skulle de? Eller vart hade de varit? Det fanns så mycket frågor. Man ville bara veta.

Jag började bli hungrig. Vi beslutade oss att gå och sätta oss på ett fik som fanns där istället. Frukosten hade börjat dukas fram nu. Jag tog en macka och en kaffe. Det var ganska välbehöverligt. När vi satt där och pratade fick jag syn på Henke. Jag ropade på honom, men han såg inte. Skickade ett sms till honom och snart kom han gående mot oss och vi pratade. Det visade sig att han och hans tjej skulle flyga till Rhodos och vara borta i en vecka. Så himla härligt!

När jag hade ätit upp min 'frukost' så gick vi och kollade om våran buss mot Borås hade kommit. Det hade den inte. Det hade blivit jättekallt ute och nu var allt mest bara jobbigt. Man var trött och man frös. Usch. Det var ingen rolig stund där ett tag. Som tur var så tog det inte lång tid innan bussen kom. Klockan 5:40 gick bussen äntligen mot Borås. Hela vägen hem sov både jag och Annie. 

När vi var tillbaka på busstorget klockan 6:30 sen igen så kändes allt som en dröm. Det var verkligen som att allt vi hade varit med om kvällen innan bara var en dröm. Det kändes helt knasigt. Det var ljust ute och vi hade inte sovit än. Nej, det var jobbigt, men vi kände oss ändå glada och lyckliga. Vi var ganska lata så vi tog 9:an hem. Hemma klockan 7:00. Det var bara att tvätta sig, borsta tänderna och lägga sig. Det var inte så svårt att somna..

..efter lite sömn (ca 5 timmar) kände man sig nästan bakis. Vet inte riktigt. Men det kändes bara knepigt. Sms:ade till Annie och kollade hur långt hon hade kommit med sitt uppvaknande. Vi bestämde oss för att ta våran traditionella 'bakfylle-fika' runt tre-fyra. Vi satt och var ganska tysta under fikan. Men det gjorde liksom ingenting. Dels så var vi ju väldigt trötta, men sen så kunde vi tolka varandra vad vi tänkte på bara genom att titta på varandra. Det var så härligt. Vi kunde bara sitta och kolla på varandra och bara börja le. Ja, vad ska man säga? Underbart!

(Fler bilder och så från denna underbara helg hittar du hos Kabeldon)