Stumble

Jag är den felande länken,
men vet inte var eller hur.
Gång på gång så snubbar jag.
Alltid över något "nytt".
Hinner inte ens resa mej innan jag snubblar igen.

Och denna gången springer jag inte ens.
Jag smyger mej fram.
Varsamt.
För jag vill inte falla mer.
Såren på mina händer hinner inte läka.

Och alla mina miljoner tankar gör att jag får huvudvärk.
Att jag blir lätt irriterad & bara vill be alla fara åt helvete.
Men visst, det kan ju vara en bra sak åxå.
För då kan jag kanske säga vad jag tycker & tänker om folk..
Fast jag vet att jag kommer ånga det sen.

För jag är en sån person som är så snäll,
att den blir dum.
Jag är riktigt blåögd.
Tror gott om varrenda människa,
trots jag lärt mej den hårda vägen,
att så är det inte.

Jag är så jävla trött på mej själv.
Faller tillbaka i gamla vanor,
för det är det jag kan.
Det är det jag känner igen.
Orkar inte med mej själv längre..