Ångest

Har fullt upp med att le & vara trevlig
att jag glömmer bort mej själv.
Eller nej, det gör jag inte.
Jag väljer att inte prioritera mej,
för jag orkar inte med mej själv.

När jag säger att jag bara vill lägga mej ner & dö,
så menar jag det.
Det blir för mycket nu.
Vet inte vart jag ska börja nysta
& om det någonsin kommer ta slut.

Detta är antagligen en lång process
som jag inte har tid med nu.
Jag som inte vill ha tid med.
Samtidigt som tidsbristen tar kål på mej.

Jag har så många planer i mitt huvud
som brinner upp när jag kollar  på mitt liv.
Får ett glädjerus när jag tänker på allt,
sen blire tvärstopp.

Jag sitter fast.
Återvändsgränd.
Och vägen ut finns inte längre.
Allt krymper & blir mindre,
svårt att andas.

Många kockar kokar sämre soppa sägs det,
och jag är den sämsta soppan ever.
För många ingredienser
& jag vet inte vilken utav dem som smakar äckligast..
Som kock hade jag börjat om från början.