Som ni nu alla kanske har förstått så har jag blivit hästlös, igen. Orkar inte förklara särskilt ingående då jag inte vågar uttrycka mig fritt då detta är en oficiell sida och för att historier lätt ändras osv osv.

Men det är iallafall så att jag inte får rida Grizzly mer på grund av att han flyttat till ett nytt ställe i Tosseryd. I det stallet sade mitt sms jag fick att de " i ochmed att det är ett tävlingsstall så vill de inte ha massa folk där". Jag vet inget mer än så, jag kommer aldrig att få rida honom igen och se honom lär jag inte göra på annat än tävlingar, på änglahoppet i helgen till exempel. Mer förklaring än så har jag inte fått av henne eller hennes mamma. Allt detta stog kortfattat i ett sms.

Självklart är jag ledsen och handfallen, fick ingen direkt förvarning, fick bara veta at de fått ett erbjudande och att jag inte skulle rida på fredag. Sen helt plötsligt var han flyttad och i nya stallet fick jag inte vara, och så var det.

Sedan det sms:et har jag inte hört någonting mer, har inte kunnat hämta mina grejjer heller p.g.a. att de av misstag antagligen tagit med mitt sprillans nya schabrak + nyinköpta handskar till det nya stallet.

Så nu står jag här återigen, utan häst, utlämnad och jag känner mig ensam och utnyttjad på något vis. Jag börjar fundera på om hästvärlden verkligen är något för mig, för det är precis så här det är, de har inte gjort ngt som helst fel över huvud taget, men det är ändå så fruktansvärt förjävligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till, för jag klarar inte av det här igen. Jag förälskar mig i hästar så otroligt snabbt, för snabbt.

Just nu funderar jag på att antingen lägga ner ridningen helt, börja på bfk i en dressyrspecial 1 gång i veckan och gymma eller alternativt ge mig ut i hästjungeln igen för att hitta ny medryttarhäst som så småningom också kommer flytta/försvinna för mig.


Jag känner mig som smuts, är så otroligt avundsjuk på alla som har lyxen att ha en egen häst, en egen häst som ingen annan säger åt dig vad du ska göra med. Att ha friheten att bestämma själv, att ha en vän för livet som man vet inte kommer flytta ifrån en. Det som stör mig är att folk inte ser vad de har, de tar och tar från de som har ytterst lite, utan att ens visa ett minsta tecken på uppskattning. Jag är SÅ trött på alla bortskämda människor som inte ser hur bra de har det.


Var bara tvungen att skriva av mig lite, hälften av texten har inte bara med Grizzly att göra, det är bara allt, hätmänniskor och hästvärlden, som jag stör mig ¨på just nu...

åååh.. bara för att jag vart med om något liknande, men ännu hemskare om det kanske skulle kännas bättre för dig.. haha nejmen.. jag red i ett stall, ägarna hade hästarna på gården och verkade jättesnälla. jag red in deras b-ponny, red deras VM häst, fäste mig totalt vid världens bästa minishettis som jag lärde precis ALLT. allt från att gå i grimma till att lägga sig ner. det gör ont bara av och tänka på henne...
jag har på den senaste tiden varit väldigt öppen för naturlig hästhållning, tänker inom NH och mycket sånt. och den senaste tiden red jag mycket i halsring och repgrimma, hoppade, dressyr, red ut osv. det vet hon som har hästarna MYCKET väl om eftersom jag ALLTID berättade (klart att man blir glad när man hoppat 60cm i halsring på ett halvblod) hon sa då "ja men va kul, de är klart det går bra, han kan det där, han är ju VM häst!" jag red ut i repgrimma på nordsvensken, även den red jag i halsring men hon hade bara den på foder men sa till ägaren hur bra det gick när jag red i repgrimma. hade skickat filmer när jag hoppat och ridit, fått till svar "vad kul, men har inte hunnit se allt" men iallafall tillräckligt för att hon fattade att jag galopperade och hoppade i halsring. hon visste, svårare än så är det inte.

MEN, sen hände det en olycka då min kompis ramla av halvblodet och krossa hela foten. vi var hemma från akuten halv 2 på natten och eftersom vi bloggade då skrev vi lite snabbt om vad som hände. på morgonen vid 9 ringer ulrika som är ägare till hästarna, undrar mer vad som hade hänt oså. förklarade sen var de inte mer än så, hon frågade om vi hade ridit i halsring eller repgrimma men det är klart vi inte hade gjort eftersom evelina inte är speciellt ridvan!

SEN, ser jag hur ulrika lägger ut filmen jag för längesen skickade till henne, ut på sin fb sida och har ÖPPET så alla i hela jävla världen kan se, så säger hon "kolla vad som händer när jag inte är hemma, titta så oansvarigt, min hästjej utsätter sig för onödiga risker" blabla. BULLSHIT, hon visste så jävla väl om det där. jag la mig i eftersom folk verkade tycka jag var helt dum i huvudet, skickade min långa kommentar som hennes vänner såg och började gilla, när hon såg det tog hon fort som fan upp den, jag la upp den gång på gång, hon tog bort, jag fråga varför fan hon tog bort den för, då får man till svar "du ska inte behöva hänga ut dig med namn" WHAT?!?! ALLA visste ju redan vem de va som skötte hennes hästar!!!!

hon blockade mig, jag kunde inte se, inte försvara mig om all skit som skrev bakom ryggen på mig. hemskt kul, en vuxen trycker ner en 15åring genom internet. varje gång jag loggade in på facebook mådde jag bara dåligt och folk (eftersom alla andra kunde se) skickade vad hon skrev om mig. hon skickade "ni som vill veta vem denna tjejen är, skicka ett PM!" fick nog, ringde henne och hon klickar mig gång på gång. smsar och frågar varför hon inte kan svara, får till svar "kontakta inte mig mer, är livrädd för dig" man ba, va? troligtvis är hon så jävla rädd eftersom hon inte har ett skit i komma med. mina föräldrar ringde henne och hon hade inte ett piss o komma med och ville bara snabbt lägga på. hästarna får jag aldrig träffa igen, det var mina närmsta vänner verkligen.. usch fyfan :'(

jag tycker att alla som har egen häst ska ta vara på det... diameter (minishettisen som jag hade o fäste mig som mest vid) hamna direkt på annons, men jag får inte köpa henne. jag har inte mått bra en jävla dag sen det hände, och det var 7 veckor sen. jag har ny häst, en medryttarhäst som jag trivs med bra och med ägarna, men ingen häst kommer någonsin ersätta minishettisen. och det här svider så jävla hårt, eftersom ingen tror på mig eftersom hon är vuxen.. men jag har allt sparat, och nån dag hoppas jag det slår tillbaka tilll henne.....


förlåt för lång text, var bara tvungen..... <3

Vad himla tråkigt..
Känner igen mig i en hel del av vad du skriver. Jag är så förbannat trött på hästvärlden nu, hehe, när jag var mindre var jag som i ett rosa litet moln och allt var fantastiskt, men nu har jag vaknat lite..