March
Tuesday 3 April 2012 photo 3/3
|
Sitter uppe alldeles för sent och skriver på en novell till Svenskan, tänkte dela med mig av några smådelar här dådå.
"Han kaninte förneka att han inte förtjänar att glömma allt som skett.Inte för att han skulle försöka.
Han öppnar sinaögon igen och möts av alla tidningsartiklar som sitter fasttejpadei taket ovanför hans säng.
Han kan serubrikerna tydligt från där han ligger. Han går igenom ritualensom vanligt och läser varje rubrik tyst för sig själv. Han kantexten utantill, varenda en. Han kan alla intervjuer, allakommentarer, alla beskrivningar. Allt.
Oförlåtligt. Omänskligt. Det värsta brott en människa kan begå.
Han låter orden bränna in i hjärtat."
"Han hör deras skrik inombords. Han hör dem skrika åt honom gångpå gång medan smärtan från deras slag och sparkar gör sigpåmind. Han försöker komma ur repet igen men slutar när denvälbekanta smärtan av att ett sår öppnas på nytt fyller honomfrån handleden hela vägen upp längs armen och han tvingas skrikatill av den plötsliga smärtan. Han sluter sina ögon. Tänk inte pådet. Tänk inte på det. Tänk inte på det. "
"Oförlåtligt.
Hanlägger sig ner i sängen igen och sluter försiktigt ögonen medhopp om att bilden inte ska komma tillbaka igen. Han andas tungadjupa andetag och börjar känna av hur kroppen blir tyngre.
Omänskligt.
Tänkinte på det. Det är förflutet nu. Du har redan tagit ditt straff.Du håller fortfarande på med det dummer. Tänk inte på det mer.
Det värstabrott en människa kan begå.
Han kniper igen ögonen hårdare och skakar på huvudet. Inte mer.Snälla. Snälla sluta. Ut! Ut härifrån! Inte mer! Snälla snällainte mer!
Ondska.
Hansätter sig hastigt upp igen och ser ner på sina händer.
Enbrottslings händer.
Ren och skärondska."
"Han kan se honom framför sig. Hur han står där med alldeles förmånga böcker, hur han sitter och skrattar åt Davids skämt, hurhan försöker få i så mycket popcorn som möjligt i munnen menbara lyckas skratta och häva ur sig allt på golvet följt av ännumer skratt, hur han vinkar åt honom i klassrummet, hur han höjerdet blodiga slagträt och gör sig redo att slå honom igen"
Hanlägger sig ner i sängen igen och sluter försiktigt ögonen medhopp om att bilden inte ska komma tillbaka igen. Han andas tungadjupa andetag och börjar känna av hur kroppen blir tyngre.
Omänskligt.
Tänkinte på det. Det är förflutet nu. Du har redan tagit ditt straff.Du håller fortfarande på med det dummer. Tänk inte på det mer.
Det värstabrott en människa kan begå.
Han kniper igen ögonen hårdare och skakar på huvudet. Inte mer.Snälla. Snälla sluta. Ut! Ut härifrån! Inte mer! Snälla snällainte mer!
Ondska.
Hansätter sig hastigt upp igen och ser ner på sina händer.
Enbrottslings händer.
Ren och skärondska."
"Han kan se honom framför sig. Hur han står där med alldeles förmånga böcker, hur han sitter och skrattar åt Davids skämt, hurhan försöker få i så mycket popcorn som möjligt i munnen menbara lyckas skratta och häva ur sig allt på golvet följt av ännumer skratt, hur han vinkar åt honom i klassrummet, hur han höjerdet blodiga slagträt och gör sig redo att slå honom igen"
Visa toppen
Show footer