På vägen hem

På vägen hem när vi gått i 1h och 40 min.Så fick pappa den "skit bra" iden om att vi borde ta en "ny" väg hem.Det lät ungefär så här:

-Jag vet Nadja,vi kan gå en ny mer spännande väg hem!
-Nej.
-Jo,vi följer bäcken till vår hage o sen går vi hem därifrån.
-Genom den täta granskogen o sump marken?
-Ja
-Pappa,vet du?
-Nej?
-Det var en skit dålig ide för mina stackars värkande ben.
-Jag tänker gå den vägen.
-Nej det tänker du inte.
-Nehe o vad ska du göra för att stoppa mig?
-Jag tänker binda fast dej i kopplet o släpa hem dej.
-Blir inte det jätte jobbigt?
-Jo,men hundarna får hjälpa mig.
-Jag går den vägen ändå. Sa han då och hoppade över stenmuren med ett leende.
-Men pappa!
-Kom nu !Svarade han bara.
Jag erkände mig besegrad o följde efter honom.

15 min senare var vi tillbaka på vägen igen trötta,blötta,hungriga o täckta av barr.Det hade nt gått så bra först hade vi tränkt oss igenom den täta grann skogen(där av barren) Sen hade vi kommit ut till sump marken o efter ungefär 10 min försök att ta oss över utan att bli blötta gick vi ut till vägen igen.Och vet ni vad pappa sa då? (på skoj såklart)

- Men Nadja vf ville du så gärna gå den här vägen?Det var ju jätte jobbigt.

haha, red där idag c:!