December
Tuesday 29 July 2008 photo 2/2
|
På Bäckgatan levs vanliga liv
Norrköping
"Flera personer misshandlades under natten till söndagen. Bland annat blev en kvinna nedslagen av en man på Bäckgatan i Norrköping strax före klockan ett."
<!-- artikel 3999853 del 2 -->Har du hört den förut? Efter en titt i NT:s textarkiv kan det konstateras att Bäckgatan ofta nämns i polisnotiserna och ryktet om Hageby är inte alltid så rosenrött. Men en helt vanlig dag, hur är det då?
Vi kliver ur bilen framför de gula höghusen och börjar fundera på vilka hus som egentligen hör till gatan. Den här eftermiddagen känns det öde, men tvärs över gatan hör vi barn skratta. Det visar sig vara Jill Johansson och Michaela Jonsson som dukar fram middag till den lilla familjen. På menyn står blomsoppa och coca-cola.
- Vi har päron också. Men det smakar mest plast om dem, säger Jill och tar en låtsastugga av det gröna plastpäronet.
Jill och Michaela är båda tio år och har känt varandra i flera år nu - de är bästisar. De trivs i området och känner så gott som alla sina grannar. Till hösten börjar tjejerna fyran men nu är det bara sommarlov som gäller. De skuttar iväg till en hög lekställning för att visa sina akrobatiska konster. Jag och fotografen skuttar efter för att titta, något oroliga och i beredskap att ta emot om någon skulle trilla. Men bästisarna visar sig vara säkra gymnaster och vi pustar ut.
Alla är vi människor
Dörren till det nystädade soprummet på gården står öppen och där inne sorterar Birgit Skoog pytsar och kartonger för fullt. I dag skippar hon den dagliga promenaden uppe i Vrinneviskogen, det finns annat att stå i. Birgit och maken Olle har bott i Hageby länge nu. Birgit trivs, hon och Olle har en bra utsiktsplats från köksfönstret.
- Där finns det lite att se på. Titta, ropar den ene till den andre om det händer något utanför, berättar Birgit.
Paret är glada att de slipper bo i stan. Närheten till skogen är mycket värd. Men visst är det stökigt
i området.
- Det är bråk ibland. På fredagkvällarna kan det vara stökigt. Men jag ser alltid till att ha porten
i trappuppgången låst.
Några som är trötta på Hagebys dåliga rykte är Freddy Torres och Emil Almroth. De har bott i Hageby i några år och trivs. Men är det så mycket bråk som alla säger?
- På dagarna händer det ingenting, men på kvällarna... säger Freddy och flinar. Men han blir snart allvarlig igen. Det där ryktet är inte så roligt alla gånger.
- Det är så många som ser Hageby som kriminellt. Alla är vi människor och det finns ingen anledning att döma ut oss. Visst finns det kriminalitet här, men det överdrivs ganska ordentligt.
Trångt på dagiset
Vi träffar killarna vid den lummiga parken som vetter mot sporthallen. Vägen kröks precis där och en bit bort finns ett litet centrum. En pizzeria, en närbutik och en semesterstängd fotvårdssalong. Två män strosar framför oss på gatan. Det visar sig vara Majed och Farad. Språksvårigheterna uppstår ungefär vid ordet hej, men hjälpen är inte långt borta. Männen tittar upp mot höghusen och hojtar till. Snabbt som en vessla kilar Naseer ut, mannen som verkar vara något av höghusens egen tolk. Engelskan är flytande och svenskan på god väg
efter ett par år i Sverige.
Naseer med familj kommer från Irak. Han berättar att många irakiska familjer i området brukar samlas, äta tillsammans och umgås. Alla känner alla och alla hjälps åt. Naseer lovordar Sverige som land och beskriver Hageby som ett trevligt och lugnt område med trevliga människor.
- Men ett litet problem är dagis och skolor. Det är så många barn i området, de får inte plats. Kommunen borde bygga något dagis till, säger Naseer.
Inte direkt rädd
Men meningarna går isär. I lekparken hittar vi Malin Malm med sönerna Anton och Leo. Leo är lite blyg och koncentrerar sig helt på vinduvorna i muggen. Anton tar en tupplur i vagnen innan det bär av till Busfabriken. Familjen har bott på Bäckgatan i knappt två år. I väntan på att huset ska bli klart prioriterar familjen en billig hyra.
- Vad jag tycker? Ska jag vara ärlig? Jag är inte direkt rädd, men på kvällarna tycker jag att det är obehagligt att gå ut ensam med barnen, svarar Malin på frågan hur hon uppfattar området.
Vi lämnar Bäckgatan några samtal rikare men inte mindre förvirrade. Ryktet säger en sak och vissa stämmer in. Andra trivs som fisken på Bäckgatan och fnyser åt vad som sägs. Om nyfikenheten finns är det kanske bäst att stilla den genom att ta en tur till gatan, som lika gärna kunde kallas Både Och.
Dörren till det nystädade soprummet på gården står öppen och där inne sorterar Birgit Skoog pytsar och kartonger för fullt. I dag skippar hon den dagliga promenaden uppe i Vrinneviskogen, det finns annat att stå i. Birgit och maken Olle har bott i Hageby länge nu. Birgit trivs, hon och Olle har en bra utsiktsplats från köksfönstret.
i området.
i trappuppgången låst.
Vi träffar killarna vid den lummiga parken som vetter mot sporthallen. Vägen kröks precis där och en bit bort finns ett litet centrum. En pizzeria, en närbutik och en semesterstängd fotvårdssalong. Två män strosar framför oss på gatan. Det visar sig vara Majed och Farad. Språksvårigheterna uppstår ungefär vid ordet hej, men hjälpen är inte långt borta. Männen tittar upp mot höghusen och hojtar till. Snabbt som en vessla kilar Naseer ut, mannen som verkar vara något av höghusens egen tolk. Engelskan är flytande och svenskan på god väg
efter ett par år i Sverige.
Men meningarna går isär. I lekparken hittar vi Malin Malm med sönerna Anton och Leo. Leo är lite blyg och koncentrerar sig helt på vinduvorna i muggen. Anton tar en tupplur i vagnen innan det bär av till Busfabriken. Familjen har bott på Bäckgatan i knappt två år. I väntan på att huset ska bli klart prioriterar familjen en billig hyra.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lilmama/244738862/
Visa toppen
Show footer