Det var tårar som föll på hennes kind där hon satt på sin säng.
Det var tårar som ingen skulle kunna se i ett sommarregn.
Det var tankar om dagar, veckor och månader som passerat.
Det var tankar om alla de drömmar som nu hade raserat.

Det var inte den första gången men inte heller den sista.
Det var elden i hennes hjärta som hade tappat sin gnista.
Det var orden han sa som borrat sig in i hennes hjärta.
Det var upprinnelsen till så mycket sorg och smärta.

Det var en gammal sång som spelats om så många gånger.
Det var ett snabbt beslut som följdes av så mycket ånger.
Det var skulden hon la på sig själv för att ha gått i fällan.
Det var alla minnen om början, slutet och allt däremellan.

Det var de knutna nävarna som slog så hårt mot sängen.
Det var rösterna som försökte hjälpa men saknade poängen.
Det var alla dessa dagar utan mening och alla nätter utan slut.
Det var den onda vetskapen om att inget skulle bli som förut.

Det var meningslöst att fortsätta vara fast i något förflutet.
Det var nu dags att vända blad och att kalla det för slutet.
Det var viljan som skrek att nu var det dags för nya tag.
Det var det eviga rådet som sa att imorgon är en ny dag.

SKRIVEN AV @JRamos

Annons

The photo has no tags

March 2013