En eldig blick Välskapta fingrar Ett inre lugn Blicken bränner notpapperet Fingrarna springer över tangenterna Lugnet infinner sig genast Intensiteten ökar Fingrarna springer allt fortare Lugnet finns där någonstans Musiken når sin dramatiska kulmen Fingrarna saktar ner Lugnet finns kvar Stycket avslutas Fingrarna lämnar tangenterna de är skapta för Åhörarna applåderar förtjust En stilig bugning och han lämnar scenen Han tar sin rock och går ut Han smälter in bland de andra människorna på torget Lika fort som han upptäcktes försvann han Ingen vet vad han heter Ingen kommer ihåg hur han ser ut Alla kommer ihåg den eldiga blicken och de välskapta fingrarna Alla kommer ihåg musiken Alla kommer ihåg vad han så vackert skapat Han sätter sig på den slitna trästolen som står jämte madrassen, Madrassen som är nästan det enda som finns i den lilla lägenheten Han sätter i en skiva, en dramatisk musik som han själv skapat Han ställer sig på stolen och lägger snaran om halsen Han gör sig redo att sparka bort stolen Åhörarna har börjat lämna spelplatsen Några ser ljuset från den dragiga lägenheten Musiken når sin dramatiska kulmen… Någon ser skuggan av ett rep i fönstret Aldrig kommer någon få veta att ett musikaliskt geni dött Aldrig kommer åhörarna att få veta att pianisten dog Ingen kommer någonsin att höra musiken igen Ingen kommer att få veta varför Ingen kommer att få veta vem Han var bara en av många, musiken var unik

depressed or what ?