May
Monday 20 July 2009 photo 1/1
|
Lite meningslös text bara ;)
HoPP
- Denna saga om sånt som förändras i livet, äger rum straks bakom en äng. Där en flod och en barknalle utgör motiven på en vild och högländad äng.
Där bodde ett lam med makalös ull, det var glimrande glans i han kritvita krull. Han var verkligen stolt för ullpaktens skull. Och kom loss i en luppsluten dans.
- Det gav grannarna glädje och stort behag. Dom tyckte att dansen var sprittande, smittande och hängde på överlag. *HoHoHoHo*
Men så en dag kom en bli, han blev rakad och lämnad. Grannarna skrattade åt hans skära färg medans regnet sipprade ner.
- Men efter regnets dystra skur kom en skuttande och nöjd figur. En sagolik hare, ett märkvärdigt djur. Hans gistalt gjorde halt och han sa:
"Tjena, ärru tsjur?" *SUCK*
"Jo, nyss var jag ulli snygg och konket å jag brukade dansa en yster balett. Sen fördes jag bort på ett otrevligt sätt, jag blev rakad dumpad och det suger fett. Jag har det inte lätt mina vänner skrattar högt givetvis. Jag ser inte klok ut skär som en gris."
"Skär? Skär? är det nå fel på skär? Har du skär besvär sitter det här"
Pekar på huvudet "Strunta i färgen den kvittar ändå. Om du är skär, grön eller midvinter blå.
." Liten paus. "Nog kan du dansa, du kan mer än så, du kan sväva fritt högt i det blå. Du lyfter Livet går upp och neråt ibland, om du är nere så se dig omkring lite grann. Din kropp har du kvar, dina fötter och ben. Du har huvut på skaft, du är hel du är ren på foten och stampar med den. Å du märker hur allt blir uppåt igen.
Upp, upp och uppåt igen. Upp och upp blir uppåt igen. Om du gör ett försök går det fint ska du se.
Först tar du upp en fot, sen stampar du den i backen."
- Det lilla lammet lärde sig att hoppa upp i det blå han hoppade runt resten var detta år.
Varenda år när våren kom slut, då blev han rakad precis som förut. Han dumpades hårlös med likgiltig blick. Man han brydde sig inte, han hade sitt skick.
Han flög upp och sen uppåt igen. *HoHoHo*
- Det går uppåt och ner i livets lopp, men en sagolik hare vet att det finns HoPP :D
HoPP
- Denna saga om sånt som förändras i livet, äger rum straks bakom en äng. Där en flod och en barknalle utgör motiven på en vild och högländad äng.
Där bodde ett lam med makalös ull, det var glimrande glans i han kritvita krull. Han var verkligen stolt för ullpaktens skull. Och kom loss i en luppsluten dans.
Men så en dag kom en bli, han blev rakad och lämnad. Grannarna skrattade åt hans skära färg medans regnet sipprade ner.
"Tjena, ärru tsjur?" *SUCK*
"Jo, nyss var jag ulli snygg och konket å jag brukade dansa en yster balett. Sen fördes jag bort på ett otrevligt sätt, jag blev rakad dumpad och det suger fett. Jag har det inte lätt mina vänner skrattar högt givetvis. Jag ser inte klok ut skär som en gris."
Pekar på huvudet "Strunta i färgen den kvittar ändå. Om du är skär, grön eller midvinter blå.
." Liten paus. "Nog kan du dansa, du kan mer än så, du kan sväva fritt högt i det blå. Du lyfter Livet går upp och neråt ibland, om du är nere så se dig omkring lite grann. Din kropp har du kvar, dina fötter och ben. Du har huvut på skaft, du är hel du är ren på foten och stampar med den. Å du märker hur allt blir uppåt igen.
Upp, upp och uppåt igen. Upp och upp blir uppåt igen. Om du gör ett försök går det fint ska du se.
Först tar du upp en fot, sen stampar du den i backen."
Varenda år när våren kom slut, då blev han rakad precis som förut. Han dumpades hårlös med likgiltig blick. Man han brydde sig inte, han hade sitt skick.
Han flög upp och sen uppåt igen. *HoHoHo*
Visa toppen
Show footer