October
Show more 
Friday 20 January 2012 photo 79/90
|
Dag 20 – Favoritbok: romantisk
Du kan se exakt hur hårt jag har fallit för den här boken på det lilla löjliga förälskade leendet jag har.
Det är en kärlekshistoria rakt igenom. Den första förälskelsen, vad som händer när man får den man älskar mest, och vad som händer när man går upp för mycket i svartsjukan och låter den slita sönder allt som borde vara rent och vackert.
"De djävla hjärtslagen."
"Jag menade inte att du inte är tillräcklig, menade att jag ändå känner mej tom, menade inte att det är ditt fel, förmodligen ingens fel, ville bara säja att jag känner mej så ensam, vill att vi ska vara så nära varandra som inga någonsin varit, sådär så att absolut inget kan få plats emellan våra hudar, bara kläder bara svett."
"Grymt, grymt, sa grisen. Hur det sväller och växer och rinner över alla kanter och måste kontrolleras så det åtminstone inte syns, inte hörs, inte besvärar nånannan - Vadå egoist? Jag vill ju inte tycka om dej så mycket!"
"Dom har druckit upp allt vin. Dom har lyssnat på Cure och 80-tals hits; har tänkt chockrosa tankar, och pratat i neongult."
"Den enda platsen där man inte kan röra sej, tänker hon, är i kärleken. Där är man bunden. Om man springer, om man slår, förlorar man ändå inte känslan: Vara kär. Vara ihopsatt med annan."
"pappa kom hem då
och säj att jag är vacker"
"Ingen blir svartsjuk på herr Imovane."
" "Jag är otäck när jag älskar nån", säjer LinaSaga lite lagom berusad. "Hade jag möjligheten skulle jag låsa in honom i bur." Hon skrattar. "Men då börjar han ju hata mej, och visst, det är bättre än likgiltigheten, men jag vill ju att vi ska älska varandra, att det ska vara lätt."
"Tror du att det kan vara lätt?"
"Ja, kanske, om man inte tar sej själv på så stort allvar. Om man försöker att inte kräva så mycket av sej själv och den man älskar. Av kärleken. Jag försöker känna, ja, men jag älskar ju, räcker inte det? Måste jag vara väktare på sidan om? Det känns så orättvist att inbilla sej allt möjligt hemskt om en person som hela tiden säjer: Du kan lita på mej."
"Casper säjer alltid det, men tänk om han ljuger."
"Det är väl en risk du måste leva med. Men det är ju otäckt med alla andra kvinnor som finns!" LinaSaga dräper skrattet med en jättegäspning."
" "Förlåt", säjer han, "för att jag är en sån hemsk person. Jag förstår inte hur du kan vilja leva med mej."
Sånt säjer han. Säjer att han inte känner sej värd henne, kan inte ens röra vid henne alla dom här dagarna, för det känns som om han inte har nån sån rättighet, att röra vid nån så fin."
"Vill hålla honom så tryckt intill sej som en enda kropp. Vill skjuta honom ifrån sej, så långt bort det går.
Hur känner man vad som är kärlek och vad som är rädsla för liv i ensamhet? Och den låter så klen plötsligt, kärleken. Så nästan löjlig och omöjlig. Att utplåna nåt, som att nåt alltid måste dö för att kärleken ska få överleva, är det så?"
"Mansarmar tröstar henne bättre."
"Vill nån som förstår hålet som måste fyllas och fyller det."
"En annan människa ekar i kroppen, man fungerar ju ändå, men till femtio procent eller nåt. En människas tystnad fyller upp."
" "Kvinnor ska lukta starkt. Ska ha stora munnar och våta sköten, tycker du inte? Och fitta är ett vackert ord, till skillnad från sköte, underliv... och mus... det är ju ett fegt litet djur, inte sant?"
"Eller en dataacessoar", lägger Andrea till, lite försynt.
"Ja, precis! Vad har vår dyrbaraste kroppsdel med datorer att göra!" "
Nej, vadå sliten? Du skulle se Frejas, eller Annas.
Du kan se exakt hur hårt jag har fallit för den här boken på det lilla löjliga förälskade leendet jag har.
Det är en kärlekshistoria rakt igenom. Den första förälskelsen, vad som händer när man får den man älskar mest, och vad som händer när man går upp för mycket i svartsjukan och låter den slita sönder allt som borde vara rent och vackert.
"De djävla hjärtslagen."
"Jag menade inte att du inte är tillräcklig, menade att jag ändå känner mej tom, menade inte att det är ditt fel, förmodligen ingens fel, ville bara säja att jag känner mej så ensam, vill att vi ska vara så nära varandra som inga någonsin varit, sådär så att absolut inget kan få plats emellan våra hudar, bara kläder bara svett."
"Grymt, grymt, sa grisen. Hur det sväller och växer och rinner över alla kanter och måste kontrolleras så det åtminstone inte syns, inte hörs, inte besvärar nånannan - Vadå egoist? Jag vill ju inte tycka om dej så mycket!"
"Dom har druckit upp allt vin. Dom har lyssnat på Cure och 80-tals hits; har tänkt chockrosa tankar, och pratat i neongult."
"Den enda platsen där man inte kan röra sej, tänker hon, är i kärleken. Där är man bunden. Om man springer, om man slår, förlorar man ändå inte känslan: Vara kär. Vara ihopsatt med annan."
"pappa kom hem då
och säj att jag är vacker"
"Ingen blir svartsjuk på herr Imovane."
" "Jag är otäck när jag älskar nån", säjer LinaSaga lite lagom berusad. "Hade jag möjligheten skulle jag låsa in honom i bur." Hon skrattar. "Men då börjar han ju hata mej, och visst, det är bättre än likgiltigheten, men jag vill ju att vi ska älska varandra, att det ska vara lätt."
"Tror du att det kan vara lätt?"
"Ja, kanske, om man inte tar sej själv på så stort allvar. Om man försöker att inte kräva så mycket av sej själv och den man älskar. Av kärleken. Jag försöker känna, ja, men jag älskar ju, räcker inte det? Måste jag vara väktare på sidan om? Det känns så orättvist att inbilla sej allt möjligt hemskt om en person som hela tiden säjer: Du kan lita på mej."
"Casper säjer alltid det, men tänk om han ljuger."
"Det är väl en risk du måste leva med. Men det är ju otäckt med alla andra kvinnor som finns!" LinaSaga dräper skrattet med en jättegäspning."
" "Förlåt", säjer han, "för att jag är en sån hemsk person. Jag förstår inte hur du kan vilja leva med mej."
Sånt säjer han. Säjer att han inte känner sej värd henne, kan inte ens röra vid henne alla dom här dagarna, för det känns som om han inte har nån sån rättighet, att röra vid nån så fin."
"Vill hålla honom så tryckt intill sej som en enda kropp. Vill skjuta honom ifrån sej, så långt bort det går.
Hur känner man vad som är kärlek och vad som är rädsla för liv i ensamhet? Och den låter så klen plötsligt, kärleken. Så nästan löjlig och omöjlig. Att utplåna nåt, som att nåt alltid måste dö för att kärleken ska få överleva, är det så?"
"Mansarmar tröstar henne bättre."
"Vill nån som förstår hålet som måste fyllas och fyller det."
"En annan människa ekar i kroppen, man fungerar ju ändå, men till femtio procent eller nåt. En människas tystnad fyller upp."
" "Kvinnor ska lukta starkt. Ska ha stora munnar och våta sköten, tycker du inte? Och fitta är ett vackert ord, till skillnad från sköte, underliv... och mus... det är ju ett fegt litet djur, inte sant?"
"Eller en dataacessoar", lägger Andrea till, lite försynt.
"Ja, precis! Vad har vår dyrbaraste kroppsdel med datorer att göra!" "
Nej, vadå sliten? Du skulle se Frejas, eller Annas.
Annons
Kamikazefilosof
Wed 25 Jan 2012 09:05
Konstverk.
Förstå att jag MÅSTE läsa den boken i skolan. Som en del av en uppgift.
Fast jag kan fortfarande inte förklara den för någon. Det går verkligen inte. Det går att säga att Andrea är ätstörd, att hon har svårt med sig själv och sitt förflutna, att hon är kär så det gör ont och att jag älskar henne trots alla misstag hon begår.
Men sen? Det går inte att förklara det magiska. Och att få någon som inte brukar läsa att läsa 444 sidor är inte lätt när det inte går att beskriva :c
Förstå att jag MÅSTE läsa den boken i skolan. Som en del av en uppgift.
Fast jag kan fortfarande inte förklara den för någon. Det går verkligen inte. Det går att säga att Andrea är ätstörd, att hon har svårt med sig själv och sitt förflutna, att hon är kär så det gör ont och att jag älskar henne trots alla misstag hon begår.
Men sen? Det går inte att förklara det magiska. Och att få någon som inte brukar läsa att läsa 444 sidor är inte lätt när det inte går att beskriva :c
Melflickan
Wed 25 Jan 2012 17:06
Jag är ganska avundsjuk på dig. :c
Det går verkligen inte. Jag brukar göra som med Änglarnas Syster och ge lite bra citat, för det väcker ofta mer intresse än att jag sitter och säger "tjaa, Sonja ska precis sluta nian, har en pojkvän hon egentligen inte vill ha, en död bror, en frånvarande pappa och en kedjerökande mamma".
Det går verkligen inte. Jag brukar göra som med Änglarnas Syster och ge lite bra citat, för det väcker ofta mer intresse än att jag sitter och säger "tjaa, Sonja ska precis sluta nian, har en pojkvän hon egentligen inte vill ha, en död bror, en frånvarande pappa och en kedjerökande mamma".
Kamikazefilosof
Wed 25 Jan 2012 18:14
Jag har för mänga citat för att sluta prata om jag skulle börja citera xD
16 comments on this photo
Visa toppen
Show footer