October
Show more 
Thursday 26 January 2012 photo 85/90
|
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om någonting
Åsikt: Alla böcker går att läsa.
... Det är sju år sen jag började läsa på den här boken, och jag har fortfarande inte tagit mig i kragen och försökt mig på den igen. Boken handlar om Stephan Löfving, en kunskapare och partigängare (kort och gott en spion) som år 1715 ska ta reda på vad ryssarna har för planer inför sommaren. Den är baserad på den faktiska Stephan Löfvings dagboksanteckningar.
Nu tänker ni att den här typen av bok inte alls är lämpad för en 11-åring att läsa och att det var därför jag inte orkade med den.
När jag var 11 läste jag också Tsarens Kurir av Jules Verne, och även om den förvirrade mig stundtals (ni vet, ryska namn och smeknamn. Det är inte något att skratta åt.) så gillade jag den. Saker hände, byar brändes och karaktärer hade djup. Även om jag bara kom cirka 50 sidor in i Karl Xll:s spion så höll jag på att börja gråta av tristess. Visst hände en del, han blev nästan upptäckt när han gömde sig bakom en obefintlig klippa och ett gäng soldater pissade en värnlös stackars man i munnen, men det var platt och tråkigt. Om en bok har platta och tråkiga karaktärer måste den väga upp det på något annat vis, och det gör inte den här.
Det är den enda bok jag har slagit ihop och tänkt "nää, jag tänker inte ens försöka läsa klart". Alla andra tråkiga, platta böcker har jag kunnat tråka mig igenom på något vis, för det är trots allt en historia och alla historier förtjänar att bli avslutade. Men den här förstår jag inte hur jag någonsin ska orka klara mig igenom. Jag tänkte spara den tills jag har en absurd boktorka (yeah right, för det kommer någonsin hända) och försöka mig på den då. Om det någonsin händer så lovar jag att återkomma.
Åsikt: Alla böcker går att läsa.
... Det är sju år sen jag började läsa på den här boken, och jag har fortfarande inte tagit mig i kragen och försökt mig på den igen. Boken handlar om Stephan Löfving, en kunskapare och partigängare (kort och gott en spion) som år 1715 ska ta reda på vad ryssarna har för planer inför sommaren. Den är baserad på den faktiska Stephan Löfvings dagboksanteckningar.
Nu tänker ni att den här typen av bok inte alls är lämpad för en 11-åring att läsa och att det var därför jag inte orkade med den.
När jag var 11 läste jag också Tsarens Kurir av Jules Verne, och även om den förvirrade mig stundtals (ni vet, ryska namn och smeknamn. Det är inte något att skratta åt.) så gillade jag den. Saker hände, byar brändes och karaktärer hade djup. Även om jag bara kom cirka 50 sidor in i Karl Xll:s spion så höll jag på att börja gråta av tristess. Visst hände en del, han blev nästan upptäckt när han gömde sig bakom en obefintlig klippa och ett gäng soldater pissade en värnlös stackars man i munnen, men det var platt och tråkigt. Om en bok har platta och tråkiga karaktärer måste den väga upp det på något annat vis, och det gör inte den här.
Det är den enda bok jag har slagit ihop och tänkt "nää, jag tänker inte ens försöka läsa klart". Alla andra tråkiga, platta böcker har jag kunnat tråka mig igenom på något vis, för det är trots allt en historia och alla historier förtjänar att bli avslutade. Men den här förstår jag inte hur jag någonsin ska orka klara mig igenom. Jag tänkte spara den tills jag har en absurd boktorka (yeah right, för det kommer någonsin hända) och försöka mig på den då. Om det någonsin händer så lovar jag att återkomma.
Annons
9 comments on this photo
Visa toppen
Show footer