förlåt för lång text. men de som känner mig vet att jag
måste skriva av mig massa innan jag är normal igen 8D
varning: läs inte.

idag car det den dagen.
DEN dagen....
avslutningsdagen.

det var absolut inte varit något jag längtat till (förutom 8an när jag ahde min emo period) jag vet hur hemsk det var att sluta 6an. visst jag har rätt så liten då. men jag fattade ju iaf vad avslut var. och det är npgot av det absolut hemskaste jag vet. avslut. avslut menat med ett hejdå föralltid. jag hatar det. visst har jag bara gått med dessa människorna i klassen i 3 år. men det är ändå dessa tre åren som betytt mycket för mig. men det är inte bara klassen jag komemr sakna. och det är inte bara klassen jag tönker på när jag säger att det är slut. utan det är allt. det är alla klasser. alla människor. hela skolan. även fast jag komemr sakna klassen mest. kommer jag sakna alla andra oxå.

jag säger, det är slut. alla andra säger, vi komemr träffas ändå. det är klart.
men jag vet hur det kommer att bli. jag kommer inte träffa dom igen. inte på det sättet. och det komemr aldrig bli som förut igen. Idag. Idag var det det sista gången jag träffar mer än hälften av 9e.

Jag har verkligen någon sorts fobi för avslut. det kan vara 7 år, 3 år, eller bara 5 dagar. jag hatar det ändå nästan lika mycket.det låter patetiskt. men så är det.

Igår var det avslutsningsbal. jag dansade typ ingenting. men jag hade inte tråkigt för det. om jag ska vara ärlig hade jag nog roligare när jag tittade på. och kollade på alla andra som hade roligt. Och jag kunde inte låta bli att tänka på att det var sista kvällen någonsin. Och av någon anledning var jag otroligt glad på balen. sakmtidigt som jag tyckte själva "att det var sista kvällen" inte var så roligt. men jag kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mera kommer gå i den skolan.

Idag var ju det Avslutning med stort a med fet stil och understruket. och jag kan verkligen inte klaga. förutom det att.. jag inte vill sluta. det går inte förklara för de som inte vet hur det är. borde inte jag vara glad för att det är sommarlov? borde inte jag vara glad för att börja gymnasiet och börja ta tag i mitt liv? borde inte jag vara glad ver att jag nu har 10veckor utan alla läxor och prov? jo.. det borde jag. men jag kan verkligen inte se det så. jag ser det negetiva i allt. att det är över. att jag aldrig mer kommer träffa alla. att.... allt är slut. det känns konstigt. och jag tror inte jag fortfarande har fattat. de som gick i 6b vet på ett ungefär hur det är. men när vi slutade den klassen. skulle vi fortfarande träffa alla. eftersom alla skulle gå i samma skola. nu komemr jag inte gå med alla. bara en i klassen.

Efter avslutningen i matsalen. skulle vi återvända till klassrummet i en timme. och då kollade vi på bilder. sen efter en timme slutade vi. jag tog mina saker. sa hejdå till massa. gick mot utgången. öppnade dörren, och, vem vet?, gick ut genom dörren för den allra sista gången...

._____. det känns läskigt att man aldrig mer kommer se vissa av dom. huh.