February
Saturday 1 January 2011 photo 1/2
|
Den här dikten beskriver hur jag känner och hur mitt liv är just nu...:
Jag kan inte gå på bio
för det var där jag satt
med Dig i mörkret.
Så nära.
Så nära.
Jag kan inte äta på McDonalds
för det var där Du satt
och åt Din BigMac med mig
Jag kan inte ha på mig
den vita blusen
för det var den jag hade på mig
när jag var med Dig.
Jag kan inte dricka cola
för det var det Du hade druckigt
när Du kysste mig
och jag kände smaken
på mina läppar.
Jag kan inte åka buss
för det var med buss
Du åkte ifrån mig.
Jag kan inte gå i den frasande snön
för då blir jag bara påmind
om att det där endast går ett par fötter.
ensamma.
Jag kan inte ligga i min säng
för det var där jag var med Dig
och var lyckligast i världen.
Jag kan inte lyssna på musik
för det var det jag gjorde
den minuten Du berättade
att det var slut.
Den tolfte december,
fyra minuter över ett på natten.
Låten var Nobody said it was easy.
Jag kan inte krama någon
för det är Dig jag borde krama.
Jag kan inte leva
för det är Din andedräkt i mitt ansikte
som höll mig vid liv.
Jag kan inte gå på bio
för det var där jag satt
med Dig i mörkret.
Så nära.
Så nära.
den vita blusen
för det var den jag hade på mig
när jag var med Dig.
för det var det Du hade druckigt
när Du kysste mig
och jag kände smaken
på mina läppar.
för det var med buss
Du åkte ifrån mig.
för då blir jag bara påmind
om att det där endast går ett par fötter.
ensamma.
för det var där jag var med Dig
och var lyckligast i världen.
för det var det jag gjorde
den minuten Du berättade
att det var slut.
Den tolfte december,
fyra minuter över ett på natten.
Låten var Nobody said it was easy.
för det är Dig jag borde krama.
för det är Din andedräkt i mitt ansikte
som höll mig vid liv.
Visa toppen
Show footer