Jag vet att det är sjukt frestande ibland. Jag kan utan vidare stolthet säga att jag suttit där själv ett par gånger med rakbladet i ena handen och valet till ett fortsatt liv i andra. Men jag har ALDRIG gjort det.. elr ja, jag har ju två bokstäver i handleden men det var en annan grej ._.
Jag vet att när den där kalla stålen ligger mot handleden och du inget hellre vill än sluta ditt liv på jorden, så är det väldigt frestande. Man är så nära, när den ligger emot handleden. Man kan ju nästan känna puls ådern pumpa blod under den. Och du vill ju bara sluta leva.
MEN, tänk då lite på alla andra. Dom personer som verkligen älskar dig. Hur kommer dom reagera när du kommer för att träffa dom och har nya skärsår över armarna? Jag vet vad dom tänker oxå. Jag har varit där med. " Igen? Vad gjorde jag för fel den här gången? Varför pratar h*n inte med mig?"
Det gör ont att se någon man älskar skada sig själv så. Och det är något dom kommer vara tvungna att se varje gång ni ses.
Eller om du dagen efter inte finns att prata med längre. Kärleken för dig finns kvar men inte du. Det är vad du vill, men när du gjorde det du ville: dog. Så kanske du inte räknade med att såra så många? Tänk på din familj och dina vänner. Du kommer lämna dom med så många frågor. " Varför? Vad gjorde vi för fel? Borde jag ha pratat med henne/honom lite oftare? Vad missade jag? Var jag orsaken till all smärta? " Dom kommer sakna dig resten av deras liv och kommer aldrig få svar på deras frågor. För du kan inte svara..

Annons

The photo has no tags

August 2014