February
Tuesday 31 May 2011 photo 1/8
|
Ponee Mitchell Clark.
Ponee Mitchell Clark
Ålder: 6.
Varelse: Dimidium
Föddes i: London.
Ögonfärg: Rosa/Blå.
Hårfärg: Blond.<o:p></o:p>
En kvinna gick på gatan. Hennes kjol hade hasat upp och man såg hennes svarta underkläder. Hon hade påsar under ögonen och knallröda läppar. Hennes dotter hade blivit våldtagen och mördad för några veckor sen och hon kände sig skyldig för det. Hon letade med blicken över torget. Hon ville hitta den mest våldsamma och skräckinjagande mannen. Hon ville bli mördad, precis så som hennes vackra dotter blivit. Hon glömde för en stund bort sin andra dotter som satt ensam några kilometer bort i ett trapphus och sov. Då såg hon en man som betraktade henne några meter bort. Hans ögon var gömda bakom en vinröd lugg men hon visste ändå att hans blick var riktad rakt mot henne. Hon gick sakta fram och ställde sig framför honom. Han nickade och gjorde en gest med handen att hon skulle följa med. Han drog med sig henne in i en gränd och tryckte upp henne mot en vägg. Hans ögon lyste röda och han tryckte handen mot hennes läppar för att kväva hennes skrik. Han kysste henne hårt och hans tänder bet sig fast i hennes underläpp. Blod sipprade fram och rann längst med hennes haka medan hon kände sig som en trasdocka när han tog över hennes kropp.
Nio månader senare föddes en liten pojke med rosa ögon. Hans mamma överlevde inte födseln eftersom hans demoniska sida sugit ut livet ur henne. Eftersom mannen som våldtagit hans mamma var halvdemon och hon var människa så hade hans ögon en konstig nyans. Hans syster och han sattes på barnhem. När han fyllde ett år så var hon åtta år. Och när han fyllde tre så förändrades något med honom. Han var samma gamla glada och spralliga pojke men han betedde sig konstigt ibland. Han pratade med sig själv verkade det som. Sen trodde alla att det var låtsaskompisar som han själv hittat på men de blev mer och mer misstänksamma. Abbigail, Pos syster, blev rädd att hon skulle behöva skiljas från sin bror så när han var fyra och hon elva så rymde de tillsammans. De gick runt på gatorna och sov lite överallt. Efter några dagar så började några män hacka på Aileen och rövade bort henne. Po försökte klara sig själv under en vecka och fick hjälp från några äldre personer i en liten lägenhet. De gav honom kläder, men han valde bara tt de rosa eftersom de fick honom att tänka på Abbigail med hennes söta och rosa stil. En dag när han gick runt på gatorna så fick han syn på henne. Hon rusade fram till honom och kramade honom hårt. Hennes kropp var täckt med blåmärken, kläderna var söndriga och hon såg annorlunda ut. Hennes blick var tom och kall. När han frågade om hon slagit sig så förstod han också att hon inte kunde prata längre. De hittade en lägenhet med ett trapphus som de började sova i. En gammal tant slängde ut en madrass och den använde dem som säng. Så levde de under en längre tid. Tills Po var sex år och träffade på Zerrah på en gata. En tjej som hade vackert blont hår och vackra ögon. Han frågade varför folk kunde se henne. Hon blev chockad och frågade vad han menade. Han svarade att hon är död, så folk borde ju inte kunna se henne. Det hade han lärt sig. När hon böjde sig fram så kunde Po se hennes djupt blå ögon bli svarta. Hon förstod att han var unik, så hon tog med honom och hans syster hem till henne. Zerrah tog hand om syskonen och betraktade dem som hennes familj. När Abbigail först såg Scraffy, pandapojken, så blev hon rädd. Hans hår var vitt som snö och ögonen var svarta som natten. Men sen så började en kärlek utvecklas och han blev det ända hon kunde tänka på. Zerrah lärde Abbigail teckenspråk, och Po att skriva. De blev en stor familj och tillsammans levde de i London.
Ponee Mitchell Clark
Ålder: 6.
Varelse: Dimidium
Föddes i: London.
Ögonfärg: Rosa/Blå.
Hårfärg: Blond.<o:p></o:p>
En kvinna gick på gatan. Hennes kjol hade hasat upp och man såg hennes svarta underkläder. Hon hade påsar under ögonen och knallröda läppar. Hennes dotter hade blivit våldtagen och mördad för några veckor sen och hon kände sig skyldig för det. Hon letade med blicken över torget. Hon ville hitta den mest våldsamma och skräckinjagande mannen. Hon ville bli mördad, precis så som hennes vackra dotter blivit. Hon glömde för en stund bort sin andra dotter som satt ensam några kilometer bort i ett trapphus och sov. Då såg hon en man som betraktade henne några meter bort. Hans ögon var gömda bakom en vinröd lugg men hon visste ändå att hans blick var riktad rakt mot henne. Hon gick sakta fram och ställde sig framför honom. Han nickade och gjorde en gest med handen att hon skulle följa med. Han drog med sig henne in i en gränd och tryckte upp henne mot en vägg. Hans ögon lyste röda och han tryckte handen mot hennes läppar för att kväva hennes skrik. Han kysste henne hårt och hans tänder bet sig fast i hennes underläpp. Blod sipprade fram och rann längst med hennes haka medan hon kände sig som en trasdocka när han tog över hennes kropp.
Nio månader senare föddes en liten pojke med rosa ögon. Hans mamma överlevde inte födseln eftersom hans demoniska sida sugit ut livet ur henne. Eftersom mannen som våldtagit hans mamma var halvdemon och hon var människa så hade hans ögon en konstig nyans. Hans syster och han sattes på barnhem. När han fyllde ett år så var hon åtta år. Och när han fyllde tre så förändrades något med honom. Han var samma gamla glada och spralliga pojke men han betedde sig konstigt ibland. Han pratade med sig själv verkade det som. Sen trodde alla att det var låtsaskompisar som han själv hittat på men de blev mer och mer misstänksamma. Abbigail, Pos syster, blev rädd att hon skulle behöva skiljas från sin bror så när han var fyra och hon elva så rymde de tillsammans. De gick runt på gatorna och sov lite överallt. Efter några dagar så började några män hacka på Aileen och rövade bort henne. Po försökte klara sig själv under en vecka och fick hjälp från några äldre personer i en liten lägenhet. De gav honom kläder, men han valde bara tt de rosa eftersom de fick honom att tänka på Abbigail med hennes söta och rosa stil. En dag när han gick runt på gatorna så fick han syn på henne. Hon rusade fram till honom och kramade honom hårt. Hennes kropp var täckt med blåmärken, kläderna var söndriga och hon såg annorlunda ut. Hennes blick var tom och kall. När han frågade om hon slagit sig så förstod han också att hon inte kunde prata längre. De hittade en lägenhet med ett trapphus som de började sova i. En gammal tant slängde ut en madrass och den använde dem som säng. Så levde de under en längre tid. Tills Po var sex år och träffade på Zerrah på en gata. En tjej som hade vackert blont hår och vackra ögon. Han frågade varför folk kunde se henne. Hon blev chockad och frågade vad han menade. Han svarade att hon är död, så folk borde ju inte kunna se henne. Det hade han lärt sig. När hon böjde sig fram så kunde Po se hennes djupt blå ögon bli svarta. Hon förstod att han var unik, så hon tog med honom och hans syster hem till henne. Zerrah tog hand om syskonen och betraktade dem som hennes familj. När Abbigail först såg Scraffy, pandapojken, så blev hon rädd. Hans hår var vitt som snö och ögonen var svarta som natten. Men sen så började en kärlek utvecklas och han blev det ända hon kunde tänka på. Zerrah lärde Abbigail teckenspråk, och Po att skriva. De blev en stor familj och tillsammans levde de i London.
Annons
Part of an album
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 90 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/130 s
ISO 450
Visa toppen
Show footer