Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Vi åkte i en blå bil på en grå grusig väg
havet brusade
vägen slingrade sig än hit och än dit...
slingrade sig som en orm bort mot fjärran...
solen lyste bitvis i träden och det var lugnt och vackert...
fjärran kom närmre och närmre...
blånande fjärran... kom till mig...
solen lyste på mager tall, grusvägen slingrade sig, bilen körde backe upp och backe ner
fjärran närmade sig så sakta
vi kom fram till vägs ände
här lyste solen och allt var lugnt... förutom det stora vattnet, det brusade och busade
lugnet låg bedrägligt över de små röda stugorna vid vattnet...
fanns en fara här anade ingen den
ingen syntes till... men det innebar inte att ingen fanns här
kanske gjorde de sig osynliga för oss besökare vid vägs ände
en liten isolerad stuga... här kanske livet fanns
vi kontrollerade inte, för att inte skrämma de små liven men än nödvändigt
fortsatte istället till ett ställe där man förbjuder hundar...
kanske vore det bättre att förbjuda människan *funderar*
en tall stod och visade all sin nakenhet helt oblygt...
rask i vändningarna fotograferade jag dess nakna hud
aaaaaaaaaaaaaaah... härligt... här brusar det och dånar
fyller lungorna med havsvatten... nej, havsluft var det nog
nej, nej... det är ingen bassäng
här kan man sitta i lugn och ro och bara finnas
vågorna stretade mot stranden...
såg ut att vilja sluka oss med hull och hår
ack, så missvisande
havet luras med oss och låtsas snällt och vackert
"se vad vackert och snällt jag vågar", säger havet
"kom till mig så ska jag vagga dig milt, kom bara, det är skönt"
jag tror inte på havet... har en känsla av att det luras med mig...
drar mig en bit upp på stranden och avvaktar
mycket riktigt... havet luras med mig...
kastar sig fram med en väldig våg för att försöka komma åt mig
backar lite till och funderar på att springa iväg...
stannar dock en liten stund till
sitter på behörigt avstånd och insuper doften av hav och den ljusa stranden
gillar vatten, hav och sjöar...
kan inte leva utan dem och de vill inte leva utan mig heller
havet och vattnet lockar och drar i mig...
lockar med vackra fraser och vitt vågskum, lockar med löften om milt vaggande vågor, en mild famn att vila i
känner för att springa i sanden och springer nu längs hela långa vita stranden...
härligt, känner frihet... kunde varit här och sprungit hela kvällen
springer förbi ett kineshus...
sen när har kineserna börjat bo här?
eller har jag missuppfattat allt...
hittar den som räddar livet... livets båt
på motsatta sidan havet går solen till sängs i molnen...
en lång dag är till ända och även solen är trött
det mörknar sakta men säkert...
havet lovar fortfarande att vagga mig milt och varsamt
men jag tror inte riktigt på det
säger godnatt till havet
säger godnatt till solen
tittar på molnen och tänker att de är bra lika havet.