January
Monday 15 September 2008 photo 8/9
|
Borstade Djarfur fin idag också. Kände att jag ignorerat honom och inte ägnat tid åt honom, jag mådde dåligt men nu ska det bli ändring på det. Nu ska jag ägna mer tid i stallet, jag ska börja ta hand om Kjarni med ridningen och allt sådant, jag ska borsta och ta hand om Djarfur och Ville också. De ska ha det så bra så.
Jag stod och borstade älsklingen, skulle få honom fin. Skulle ägna tid åt honom. Han skulle bli fin, han skulle få bli vit igen.
När jag stod där och borstade, det blev intensivare och intensivare, jag borstade mer och mer på samma ställe, han skulle bli fin. Han skulle inte vara smutsig. Jag skulle inte tillåta att han var smutsig.
Nej, han skulle vara fin.
Sedan mitt i allt fann jag mig själv i tårar. Jag lutade mig mot hans rygg och bara kände hur han andades, kände doften av hans päls
och jag stod och grät i panik.
Panik och rädsla. Rädsla om att förlora honom. Rädsla om att han kan försvinna. Rädsla att det kan bli att han inte är kvar. Jag tar ut allt i förskott jag vet, men jag är så rädd. så jätterädd att älskade Djarfur bara kan försvinna rätt som det är. Rädd för hur livet kan förändras så snabbt. Att allt bara kan vändas upp och ner helt plötsligt. Ena dagen så var Djarfur frisk, sprang omkring i hagen med sina vänner. Nu får han gå i en liten egen hage med sina vänner utanför. Han får inte leka. Han måste vara inne på nätterna. Det är inget liv för Djarfur. Han ska få leka, han ska få leva livet, han ska helt enkelt få LEVA. Snälla, du måste bli frisk, Snälla du ska LEVA. <3
Jag stod och borstade älsklingen, skulle få honom fin. Skulle ägna tid åt honom. Han skulle bli fin, han skulle få bli vit igen.
När jag stod där och borstade, det blev intensivare och intensivare, jag borstade mer och mer på samma ställe, han skulle bli fin. Han skulle inte vara smutsig. Jag skulle inte tillåta att han var smutsig.
Nej, han skulle vara fin.
Sedan mitt i allt fann jag mig själv i tårar. Jag lutade mig mot hans rygg och bara kände hur han andades, kände doften av hans päls
och jag stod och grät i panik.
Panik och rädsla. Rädsla om att förlora honom. Rädsla om att han kan försvinna. Rädsla att det kan bli att han inte är kvar. Jag tar ut allt i förskott jag vet, men jag är så rädd. så jätterädd att älskade Djarfur bara kan försvinna rätt som det är. Rädd för hur livet kan förändras så snabbt. Att allt bara kan vändas upp och ner helt plötsligt. Ena dagen så var Djarfur frisk, sprang omkring i hagen med sina vänner. Nu får han gå i en liten egen hage med sina vänner utanför. Han får inte leka. Han måste vara inne på nätterna. Det är inget liv för Djarfur. Han ska få leka, han ska få leva livet, han ska helt enkelt få LEVA. Snälla, du måste bli frisk, Snälla du ska LEVA. <3
Comment the photo
Ja, han är stark, han är så allmänt bra bara.
<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ohdisco/267352728/
Visa toppen
Show footer