so talk yourself down
from the coming rage
like trying to reason with a hand-grenade~

Jag orkar inte, så jävla underbar låt hej.

Men.

Vi har alla den där låten. Den där låten som bär på så många känslor, som fullt ut beskriver hur man känner sig. Eller som på något sätt inger en med en känsla, nostalgi for example. Världen stannar upp ett ögonblick när just den låten spelas, allting stannar upp. Och allting känns... Rätt.

Ska jag vara ärlig, lite gulligt sådär mitt i natten (klockan är ju trots allt tio över fyra), så tror jag inte att jag kommer få koll på skolan igen. Det känns lite deprimerande att se det skrivet, svart på vitt, publicerat på nätet, läsbart för varenda jävel. Men så är det. Jag mår inte tillräckligt bra för att ta tag i någonting just nu. Sumpar jag betygen den här terminen kommer jag knappast ta igen dem till våren.

Ba-bai gymnasiet.

Och vill ni veta något riktigt deprimerande? Vill ni, huh? Klart ni vill, en smaskig hemlighet/skvaller/vad som missar man inte frivilligt.

Jag vet inte vem jag är när jag mår bra.

Deprimerande yes indeed, men något... Komiskt också. Lite klyshigt, typ. Tonåring, vet inte vem jag är, sumpar skolan... Hahaha. Skratta med mig så slipper vi den obehagliga tystnaden.

Nej, förlåt. Man ska inte skämta. Man ska vara gravallvarlig, framförallt på nätet där alla kan se en. Det får ju inte framgå att man har humor, det är det dödsstraff på.

Varför skriver jag ens det här? Fucking psykbryt.

Döda mig.

Puss på er.

Palla kommentera något så konstigt som det här

I look inside myself and see my heart is black
I see my red door and it has been painted black
Maybe then I'll fade away and not have to face the facts
It's not easy facing up when your whole world is black

Annons

The photo has no tags

Camera GT-S5830

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter

ISO 100

Date

August 2013