July
Thursday 24 July 2008 photo 1/2
|
det var en gång en liten flicka
hon ville vara perfekt
hon var smart och duktig i skolan
hon hade även förstått att utan skolan har man ingen framtid
och hon ville definitivt ha en bra framtid
så hon följde alltid den stora vägen
för hon visste att det var den som ledde henne till framtiden
det är en farlig väg
men livet är farligt
hon skadade sig ibland när bilar råkade köra på henne
men hon brydde sig inte
hon fortsatte att bara fokusera på på framtiden
såklart fanns det många, många genvägar som frestade
några av dem kanske skulle vara bättre och säkrare
men de flesta ledde bara ut i helvetet
så hon valde att helt enkelt förlja den stora vägen
den var ju faktiskt säkrast
men så hände något
en bil körde på henne
vilket hon egentligen var van vid
men den här gången blev det annorlunda
i stället för att fokusera så tappade hon sig helt
och istället för att följa den stora vägen började hon gå på en liten genväg
en liten, okänd stig
vilket egentligen var något hon alltid hade lovat sig själv att aldrig göra
i början verkade den lilla stigen helt ofarlig
men den lilla flickan hade fel
det var mycket fler bilar på denna vägen
och de körde precis överallt
de väjde inte undan för någon
det fanns även många fler hinder som hindrade flickans väg
men hon gav inte upp
varje gång hon fastnade i ett törnsnår försökte hon bara tänka
att det säkert skulle bli bättre längre fram
men det blev det inte
hon fick fler sår på kroppen
både på utsidan och insidan
hon saknade den trygga vägen
fastän hon egentligen aldrig ville återvända dit igen
för den vägen var fylld av press
och drömmarna som skulle finnas i slutet av den stora vägen
var helt bortblåsta
så flickan fortsatte på den farliga stigen
hon började bli mer ångestfull
och mer destruktiv
hon brydde sig inte om det kom en bil körandes mot henne
hon bara fortsatte gå
hon var ändå van vid skador nu
men sen helt plötsligt gav hon upp
och började gå långsamt tillbaka till den trygga, jobbiga, stora vägen
hon visste att hon skulle känna sig utanför på den vägen
men hon visste också att det var det ända sättet för henne att fortsätta leva
och hon hade bestämt sig för att hon skulle leva
för även om det kändes som om allt var hopplöst
och som om hennes drömmar aldrig skulle slå in
tänkte hon iallfall försöka
vägen tillbaka till den stor vägen var den svåraste någonsin
det var kaos överallt
och för ofta satte hon sig ner och bara grät
hon frestades hela tiden att fortsätta gå på den fria stigen
men hon tvingade sig att inte glömma alla skador den stigen hade gett henne
så det slutade alltid med att hon fortsatte tillbaka vägen till den stora vägen
jag har fortfarande inte hittat den stora vägen som kommer ta mig till mig till mitt riktiga liv
men jag tänker inte ge upp
inte denna gången..
hon ville vara perfekt
hon var smart och duktig i skolan
hon hade även förstått att utan skolan har man ingen framtid
och hon ville definitivt ha en bra framtid
så hon följde alltid den stora vägen
för hon visste att det var den som ledde henne till framtiden
det är en farlig väg
men livet är farligt
hon skadade sig ibland när bilar råkade köra på henne
men hon brydde sig inte
hon fortsatte att bara fokusera på på framtiden
såklart fanns det många, många genvägar som frestade
några av dem kanske skulle vara bättre och säkrare
men de flesta ledde bara ut i helvetet
så hon valde att helt enkelt förlja den stora vägen
den var ju faktiskt säkrast
men så hände något
en bil körde på henne
vilket hon egentligen var van vid
men den här gången blev det annorlunda
i stället för att fokusera så tappade hon sig helt
och istället för att följa den stora vägen började hon gå på en liten genväg
en liten, okänd stig
vilket egentligen var något hon alltid hade lovat sig själv att aldrig göra
i början verkade den lilla stigen helt ofarlig
men den lilla flickan hade fel
det var mycket fler bilar på denna vägen
och de körde precis överallt
de väjde inte undan för någon
det fanns även många fler hinder som hindrade flickans väg
men hon gav inte upp
varje gång hon fastnade i ett törnsnår försökte hon bara tänka
att det säkert skulle bli bättre längre fram
men det blev det inte
hon fick fler sår på kroppen
både på utsidan och insidan
hon saknade den trygga vägen
fastän hon egentligen aldrig ville återvända dit igen
för den vägen var fylld av press
och drömmarna som skulle finnas i slutet av den stora vägen
var helt bortblåsta
så flickan fortsatte på den farliga stigen
hon började bli mer ångestfull
och mer destruktiv
hon brydde sig inte om det kom en bil körandes mot henne
hon bara fortsatte gå
hon var ändå van vid skador nu
men sen helt plötsligt gav hon upp
och började gå långsamt tillbaka till den trygga, jobbiga, stora vägen
hon visste att hon skulle känna sig utanför på den vägen
men hon visste också att det var det ända sättet för henne att fortsätta leva
och hon hade bestämt sig för att hon skulle leva
för även om det kändes som om allt var hopplöst
och som om hennes drömmar aldrig skulle slå in
tänkte hon iallfall försöka
vägen tillbaka till den stor vägen var den svåraste någonsin
det var kaos överallt
och för ofta satte hon sig ner och bara grät
hon frestades hela tiden att fortsätta gå på den fria stigen
men hon tvingade sig att inte glömma alla skador den stigen hade gett henne
så det slutade alltid med att hon fortsatte tillbaka vägen till den stora vägen
jag har fortfarande inte hittat den stora vägen som kommer ta mig till mig till mitt riktiga liv
men jag tänker inte ge upp
inte denna gången..
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ounik/242746289/
Visa toppen
Show footer