Friday 1 August 2008 photo 1/1
|
En dag var som förtrollad...
så strålande fin,
satte foten i sanden,
var för evigt din...
Lovade bort mig,
du fick mig så lätt,
jag hade kunnat offra,
mer än vad som är rätt...
Du äger mitt hjärta,
vars halva tillhör ditt,
som en stor, synlig snäcka
vars halva lyste vitt...
Under skymningens skiftning,
vi väntade på något gott,
vi fick den romantiska solnedgången,
som många sällan fått.
Jag höll dig i kopplet,
vägrade släppa taget,
jag visste att det lika gärna,
kunde betyda sista andetaget...
Jag kände värmen
av en stjärna så ljus,
som med dess strålar,
kunde tända tusen ljus...
Där satt den brinnande själen jämnte mig,
väntade på att jag skulle lämna dig...
så strålande fin,
satte foten i sanden,
var för evigt din...
Lovade bort mig,
du fick mig så lätt,
jag hade kunnat offra,
mer än vad som är rätt...
Du äger mitt hjärta,
vars halva tillhör ditt,
som en stor, synlig snäcka
vars halva lyste vitt...
Under skymningens skiftning,
vi väntade på något gott,
vi fick den romantiska solnedgången,
som många sällan fått.
Jag höll dig i kopplet,
vägrade släppa taget,
jag visste att det lika gärna,
kunde betyda sista andetaget...
Jag kände värmen
av en stjärna så ljus,
som med dess strålar,
kunde tända tusen ljus...
Där satt den brinnande själen jämnte mig,
väntade på att jag skulle lämna dig...
Annons


Visa toppen
Show footer