Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Forgotten password?
  • Logga in med
Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Annons
Sign up!

December 2018

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
 
 
1
2
3
4
6
7
8
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
30
31
 
 
 
 
 
 
 

January 2019

M
T
W
T
F
S
S
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
 
 
 
 

Thursday 17 January 2019   photo 1/1

Bild från juli 2016.
Ligger hemma, partner i japan. Har ont dygnet runt. Har maxat mina mediciner. Går bara ur sänger för att jobba.
Har skapat en samexistens med min ipad och netflix och jag tror jag är mitt i ett sockerberoende (pasta och morötter?!).
Jag har get mig in i tre 30-dagarsutmaningar för att försöka ta mig ur sängen. De börjar i liten skala och trappar sakta upp den fysiska påfrestningen. Armhävningar och sån skit. Dag två nu. Hatar det redan.
Ska ta itu med mitt sockerbehov med början vid löning och nästa storhandling. Är för lat för hämtmat och snabbköpsbutiker såhär långt ute i skogen, så köper jag inte hem skuten så äter jag inte den.
Så ser min plan ut. Trodde jag hade läget under kontroll. Trodde jag var oövervinnelig denna gången. Men när jag fick nyheten om att en gammal polare gått bort var det som att jag gav depressionen tillåtelse att svälja mig. Men är inte avtrubbad än. Känner hur desperationen och passionen gallskriker genom silvertejpen. När jag orkar ska jag plocka fram gitarren igen. Och bearbeta skit. Men en dag i taget. Idag är det synd om mig. Imorgon är det begravning. Så på lördag är jag stark.
Puss i ljumsken.

Bild från juli 2016.

Ligger hemma, partner i japan. Har ont dygnet runt. Har maxat mina mediciner. Går bara ur sänger för att jobba.

Har skapat en samexistens med min ipad och netflix och jag tror jag är mitt i ett sockerberoende (pasta och morötter?!).

Jag har get mig in i tre 30-dagarsutmaningar för att försöka ta mig ur sängen. De börjar i liten skala och trappar sakta upp den fysiska påfrestningen. Armhävningar och sån skit. Dag två nu. Hatar det redan.

Ska ta itu med mitt sockerbehov med början vid löning och nästa storhandling. Är för lat för hämtmat och snabbköpsbutiker såhär långt ute i skogen, så köper jag inte hem skuten så äter jag inte den.

Så ser min plan ut. Trodde jag hade läget under kontroll. Trodde jag var oövervinnelig denna gången. Men när jag fick nyheten om att en gammal polare gått bort var det som att jag gav depressionen tillåtelse att svälja mig. Men är inte avtrubbad än. Känner hur desperationen och passionen gallskriker genom silvertejpen. När jag orkar ska jag plocka fram gitarren igen. Och bearbeta skit. Men en dag i taget. Idag är det synd om mig. Imorgon är det begravning. Så på lördag är jag stark.

Puss i ljumsken.

Annons

Comment the photo

or log in:
 

Directlink:
http://dayviews.com/paprikaskrutt/527010539/