Skrik! Skrik så högt du bara kan du svage. Skrik tills lungorna blöder, det är ingen som lyssnar. Tystnad, tystnaden av ett eko som dunstar bort med vindens dova slag.

Folk kan titta men det ända som ser är ett skal utan varken själ eller personligheten ifråga.

Men det är jag som kan se bara just jag i mitt egna skal av en person av tusentals. Se verkligheten som den är idag. Se det som andra inte kan se. Se mer än bara känslorna hos dom som varken blir hörda eller sedda. Jag ser livet ifrån ett annat perspektiv.

Du svage med så mycket styrka inom dig, Tro! Tro på just den du är, tro inte något annat, tro för att ditt hjärta slår just för dig och ingen annan.

Du starke med så liten röst. Sätt dig ner och tänk… tänk på någon annan än just dig, tänk på andras smärta när deras röst icke blir hörda i dom dova vindarnas sus.

Om folk börjar lyssna istället för att dränka rösterna av gråt av deras egen röst så skulle vi leva i en värld där alla var viktiga.

Vi alla är som ett stort pussel, om en del är borta blir världen inte hel.

Av: L, Patricia PattiZ Boström

Annons

The photo has no tags

December 2012