problem? :D

allt är ju det om ni redan tolkat mig på ett sätt
och sen ska jag se ut på det sättet oavsett vad jag skriver

Gumman, du kommer inte lyckas få mig på botten,
få mig må dåligt, eller liknande,

vet du inte om att åsikter och känslor och tankar kan ändras till och från under hela livet, då vet jag inte alls vad ditt huvud innehåller.

Fråga dig själv : varför skriver jag åt henne?
vad får jag ut av det?
vad bemöter det hos mig?
gör det mig gott?


hemläxa, cause you may need it.

Jag vill inte få dig på botten, och har aldrig velat det heller, så förstår inte riktigt vad du fått det ifrån. Jag bara diskuterar.

Klart jag vet det, jag har också vuxit från det ögonblick då jag föddes, vet du.

"varför skriver jag åt henne?" - Just i det här fallet var det för att jag ville ifrågasätta din bild, med tanke på ditt tidigare uttalande där du inte ville diskutera.

"vad får jag ut av det?"- Jag får förstå hur du tänker.

"vad bemöter det hos mig?"- Ingenting bemöter mig egentligen, jag är bara intresserad.

"gör det mig gott?" - Nej, blir egentligen bara provocerad eftersom du tror att alla som ifrågasätter dig och dina tankar är onda djävlar som vill få dig att må skit, och som inte har hittat sig själva.


Varför tror du att jag behöver den hemläxan?

Ja men varför sitta då och säga "nej du kan inte tycka så, det är fel" ? om du nu inte vill känna dig som herren på täppan som vann "the battle" ? (Eller blandade jag ihop dina diskussioner med någon annan?)
blev osäker nu.

ja, men dåså, varför ens ställa en så befäng fråga då?
skitsamma, du tänkte väl inte.

jag skrev att jag inte ville diskutera (i den konversationen) eller med människor som bara är ute efter rätt och fel,
en vinnare en förlorare - i form av argument,
men kommentera och ge ett svar på en kommentar är inte att diskutera u know, allt måste inte bli en konversation på 114 kommentarer.

så ditt syfte är att förstå hur jag tänker ?
vill du veta hur jag tänker ska du nog ta det med mig någon annan stans där andra inte ska sitta och heja på dig och bua på mig, bedöma och värdera vems ord som väger över, för då är du inte ute efter att förstå om du vill ha den bekräftelsen, då är förståelse 2a plats i prio för dig.

du är intresserad för att?

åter igen, nu är det du som utger dig för mig
och säger dina ord är mina,
kan du skriva en enda kommentar utan att bestämma vad jag säger eller är det för svårt för dig?

fyi: du vet vad provokation är väl? de människor som klagar på att jag är i gruppen - jag söker inte ens kontakt med de men de söker kontakt med mig och skriver i kommentarer de inte ens var inblandade i, sen klagar de på att jag är jobbig, är inte det att de blivit provocerade för att de har brist på acceptans/förståelse / lugn / trygghet/ eller vad nu än anledningen må va?

nej jag skrev bara så för skojs skull.

"Ja men varför sitta då och säga "nej du kan inte tycka så, det är fel" ? om du nu inte vill känna dig som herren på täppan som vann "the battle" ? (Eller blandade jag ihop dina diskussioner med någon annan?)
blev osäker nu."
Du blandade nog ihop mig med någon annan, för enda gången jag säger att du har fel är när du förklarar hur vi tänker. Jag har inget behov av att vinna någonting.

"jag skrev att jag inte ville diskutera (i den konversationen) eller med människor som bara är ute efter rätt och fel,
en vinnare en förlorare - i form av argument,
men kommentera och ge ett svar på en kommentar är inte att diskutera u know, allt måste inte bli en konversation på 114 kommentarer."
- Fast i det här fallet är ju en kommentar ett argument, och ett svar på en kommentar ett motargument. Så då blir det ju självklart en diskussion..?

"så ditt syfte är att förstå hur jag tänker ?
vill du veta hur jag tänker ska du nog ta det med mig någon annan stans där andra inte ska sitta och heja på dig och bua på mig, bedöma och värdera vems ord som väger över, för då är du inte ute efter att förstå om du vill ha den bekräftelsen, då är förståelse 2a plats i prio för dig."
- Jag ser ingen som sitter och hejar på mig. Nu antar du igen, jag har inget bekräftelsebehov.

"du är intresserad för att?"
- Jag är allmänt intresserad av människors beteende, helt enkelt.

"åter igen, nu är det du som utger dig för mig
och säger dina ord är mina,
kan du skriva en enda kommentar utan att bestämma vad jag säger eller är det för svårt för dig?"
- Okej, det kan jag erkänna, det var onödigt skrivet av mig. Men att säga att jag skriver så i varenda kommentar och att jag bestämmer vad du säger, det är ju en rätt rejäl överdrift.

"fyi: du vet vad provokation är väl? de människor som klagar på att jag är i gruppen - jag söker inte ens kontakt med de men de söker kontakt med mig och skriver i kommentarer de inte ens var inblandade i, sen klagar de på att jag är jobbig, är inte det att de blivit provocerade för att de har brist på acceptans/förståelse / lugn / trygghet/ eller vad nu än anledningen må va?"
- Jag vet precis vad provokation är. Jag har aldrig klagat på att du är i gruppen, jag har aldrig sagt att du är jobbig.


Vi kommer ingenstans i dessa diskussioner. Ska vi sätta punkt för dem? Du behöver inte känna dig tvungen att svara på denna kommentar över huvudtaget. Känns mest bara som att vi retar upp varandra, och det är väl inte direkt nödvändigt.

Nu känner jag lite hopp att svara när det känns som att du bara vill förstå mig, inte ta åt dig allt för att sen ta med dig flera andra och vända hat emot mig.

Nej, text är vad man gör det till (min åsikt)
antingen ser jag allt alla skriver som åsikter från olika håll, som alla har olika "teorier" om vad de håller med om och inte,
eller så ser jag det som ett tillfälle för att ha rätt i vad jag säger - få bekräftelse på att jag ska ha rätt i mina kommentarer - och då måste ju alla andra ha fel, för utan rätt, finns inte fel, och vice versa.

jag har ingen användning av rätt eller fel,
dock konverterar människor automatiskt om en åsikt - som någon har en annan åsikt om - som att "då har jag fel om hon säger något annat" och det är sånna diskussioner jag inte kan ta, för då handlar diskussionen om att "äga ut" den andre, någon ska "ge sig" och känna att de "hade fel"
och det är bara dagisnivå i mina ögon,
vi är vuxna människor, skitsamma om vi har 20 olika åsikter om reindfeldt, det går ändå inte att bestämma vem som har mer rätt, tycker det bara handlar om maktspel och jag vet inte vad o0 det blir ingen trevlig diskussion.

Ja jag överdrev och skrev du sa det överallt,
det erkänner jag, men nej det är sant du skrev det bara ibland.

Nej kanske du inte har, alltså, jag är rädd att jag blandar ihop allt och allas kommentarer här :S

Känner du dig uppretad behöver du inte svara,
jag kände bara att det var skönt att någon ville med hundra procent försöka förstå mig och hur jag funkar i tänket,
inte söka saker att använda emot mig, du är den första som faktiskt är intresserad av mig - inte av att trycka ner mig.

Måste säga att det här nog är det klokaste du har skrivit! Håller helt klart om att diskussioner blir som ett maktspel, många är ju oftast ute efter att vinna helt enkelt, jag också ibland, men det beror inte alltid på ett bekräftelsebehov heller, utan det kan finnas många anledningar bakom! Precis som när man tävlar i allt annat, det är ju alltid roligt att vinna, liksom.

För att vara ärlig så är jag nog mest intresserad i varför de beter sig så här mot dig, och det har jag mina aningar om nu, men de redovisar jag nog bara tyst för mig själv!

Och det känns väldigt överdrivet hur alla håller på just nu, med påhopp hit och dit, till och med efter avslutade diskussioner. De vill ju bara provocera, och sedan klaga. Visst att man tycker illa om någon, men då behöver man ju knappast hålla på så där.

Ja, kanske för att jag var för första gången helt lugn och litade på att du inte menade något illa, så jag kunde släppa mitt försvar och bara utgå direkt från det som pågår inom mig mitt i allt det här. Skönt att du läste det och litade på mig också, betyder mycket för mig, visst, jag försöker att inte påverkas av allt här, men det är klart att jag får ju kämpa för att inte tryckas ner av allt, är inte rädd för att säga att jag velat gråta många gånger, av frustration.

Att allt måste alltid vara som alla önskar annars är man en dum dålig människa, trots jag inte menar någon något illa. Jag vill jobba med att hjälpa människor, då kan jag verkligen inte säga vem som har rätt och fel, är bra eller dålig, det gäller detsamma i alla sammanhang med människor, precis som jag önskar att folk kan se mig som en människa som bara har åsikter i välmening och vill att man ska kunna va överens om att inte vara överens, så är det precis så jag försöker att behandla andra med, klart jag slinter då det är så mycket hat emot mig, tappar ju hoppet och då är enklaste vägen ut att hamna på samma meningslösa defensiva nivå.

Ja, du är smart som inte säger något högt,
då blir du inget hatobjekt även fast det inte är något fel,
men jag ser detta som en träning, jag kommer kanske jobba med människor som är på nivån av förnekelse, allt som inte är som de är van med är hotfullt osv, och att jag kan ses som "jaha du tror du är så jävla bra när du sitter där och säger hur jag ska leva mitt liv!" eller liknande,
så detta är bara en bra utmaning för mig, alla har ju helveten mer eller mindre, ingen är felfri, ingen är 100 %,
inte jag och inte någon annan, är så jag ser det.

Jo men de gör ju så gott de kan för att skydda sig,
de tror att de skyddar sig men med tanke på hur förbannade de blir hur mycket hat och ilska de riktar mot mig, så blir ju allt bara jättetråkigt.
Ja de vill provocera för de själva blev provocerade, men jag hamnar aldrig i hat längre, har lärt mig ha kontroll på mig själv, i alla möjliga situationer, har lärt mig att ilska och hat bara skadar mig, att tracka ner på en annan människa, visar bara att jag känner mig nerslagen, så nej,
jag vet inte, det är som det är, jag är som jag är och de kommer nog aldrig förstå.

"Var det inte du som inte ville diskutera alls nyss?"
-'Gumman, du kommer inte lyckas få mig på botten,
få mig må dåligt, eller liknande'

http://i.imgur.com/PubcK8z.jpg

jag väljer vem jag diskuterar med :)
och nyss? jag ändrar mitt humör 24/7 du vet,
som människor? :)

eller humör, snarare vad jag känner för.