Nu är det dags att poängsätta dig själv!

Hur många poäng skulle du ge dig själv i utseénde 1-10?
Hur många poäng ger du dig själv för hur intressant personlighet du anser dig ha 1-10?
Hur likt tror du andra hade svarat på dessa frågor om dig i procent?


Jag börjar;
U: 8,5
P: 9,5
50%

På vilket sätt är du den skummaste personen du känner?

Går inte riktigt att förklara x) Jag är bara väldigt annorlunda :'D Med speciellt sätt att tänka typ. I dunno :D

Inget specifikt du kan berätta då? Vill jättegärna veta! Nästan alla ser sig ju som annorlunda nuförtiden så skulle vara kul att höra om någon som är det på riktigt :3

Jag skämms i stort sett inte för något om mig och jag är öppen om allt, frågar någon så får de svar på allt de vill veta :) Jag är open source höhö. Kan dessutom vara lite för öppen med människor jag inte känner alls egentligen :D

Dessutom 100% ärlig hela tiden (utom kanske typ päronen, där är det väl 99%) vilket många säger att de är men ingen som faktiskt är. Kan säga att den dagen jag bestämde mig för att vara det, fan vad skönt det är, alltså folk fattar inte hur befriande det är att släppa allt!

Genuint snäll, inte för att få något, och har i regel inga problem med att bli "utnyttjad" (i andras ögon) sålänge någon blir gladare av det. Skulle förmodligen kunna ta en kula för en främling.

Det är väl de tre huvud-dragen som jag skulle beskriva mig själv med... inte särskilt unika, men jag tror jag tar det mesta något steg längre.. och som man säger, "it's the little things" :D Typ som min sjukt skumma humor osv.

Nej vad sjukt, det som du precis skrivit skulle kunna vara en beskrivning av mig. Speciellt det där med ärlighet. Min psykolog (bland annat) säger att jag är den ärligaste människan han någonsin stött på.

Att vara ärlig är ingenting som jag en dag helt plötsligt bestämde mig för att vara, jag har helt enkelt alltid varit på det viset. Jag ser ingen som helst poäng i att vara annat än ärlig när det gäller allt. Vad är poängen med dessa "vita lögner" folk kör med? Om man är trött och inte orkar träffas över en fika - Varför vill folk inte säga det utan hittar istället på att de har tvättid?

Sedan så är jag en extrem känslomänniska också. Alla känslor jag känner, vilka de än är - Upplever jag JÄTTESTARKT. Så starkt att de faktiskt smittar av sig på de som råkar vara runtomkring mig. Är jag på bra humör blir alla runtomkring mig glada osv.

Tack så jättemycket för att du tog dig tid att skriva ett sådant långt svar! Det gjorde mig väldigt glad :3 Visste faktiskt inte att det fanns någon som är lika ärlig som jag är. Vad fick dig att en dag bara vakna upp och bestämma dig för det eftersom du inte alltid var så?

Jag gick också på ett möte hos en psykolog! Sa nog inte en enda sanning under hela det mötet :c
Så att alltså för ett antal år sen var hela mitt liv ett trassel av smålögner :D
Så insåg jag en sömnlös natt (efter att ha sårat en vän) att jag var ett jävla as (egentligen, för alla som kände mig såg mig som "den snällaste människan någonsin, blablabla") så jag bestämde mig tvärt att nej nu var det fan slut, jag pallade inte mer. Och därefter försöker jag vara så som (enligt mig) alla borde vara; givande, ärliga och öppna :)

Ja, jag håller med, det är så mycket enklare att bara säga "nej, jag har inte lust att träffa folk idag" eller vad som helst :) Ärlighet är jobbigt i början, att vänja sig, att "komma över tröskeln" men sen så är det det mest avslappnande som finns! Kanske därför jag är så glad och positiv hela tiden :)

När det gäller känslorna är jag typ tvärtom! Vet inte varför jag blivit så... Alltså jag är ju inte känslokall men folk tror det ibland.. ^^
Jag känner mycket såklart, som alla gör, men jag sätter det åt sidan så att det går att tänka logiskt.
T.ex. om något hemskt händer, folk runt omkring bryter ihop och jag rör inte en min utan funderar bara på hur jag ska handla utifrån detta :o Det är ju såklart bra på det sättet, men tja, du fatta x)

Åh men det är ingen orsak, jag tycker sånt här är jättemysigt att diskutera c:

Men man ska ju inte säga vad som helst, man ska ju säga sanningen, vad den nu än må vara. Jag tror du menade det men det lät lite lurigt.

När det handlar om krissituationer är jag alltid den som reagerar först. Jag är lugn och systematisk och gör helt enkelt det som behövs göras. Detta gör att jag ringer 112 ungefär en gång i månaden. Jag har aldrig gått förbi en person som sitter på marken och är för full, jag går alltid och frågar hur det är med dem och bedömer situationen utefter det; Behöver jag ringa polis eller ambulans, kanske bara hjälpa personen att hitta en vän? Jag lämnar inte personen förens jag är säker på att den klarar sig.

Det finns hur många exempel som helst som jag kan dra. Som när jag och en vän satt utanför en pizzeria en kväll och väntade på en annan vän. Det var en äldre dam på runt 60 år som cyklade omkull rätt illa. Jag sprang direkt fram till henne och såg att hon blödde rejält från pannan. Damen blev förstår väldigt upprörd och jag satt och talade med henne och lugnande ned henne. Jag bad samtidigt en av mina vänner att springa in på pizzerian och hämta papper så vi kunde hålla för såret i pannan, en annan kille var i närheten och såg vad som hände och jag bad honom ringa ambulans, och när vår vän som vi väntade på kom så bad jag henne ställa sig vid vägen och vinka in ambulansen.

Jag har alltid reagerat på det här sättet, men jag är inte säker på varför. Min far jobbar som brandman och krogvakt så varje gång något hänt och han varit där så har jag sett honom direkt springa fram och hjälpa till på bästa sätt, så kanske har jag fått det av honom. Eller så är det helt enkelt för att om jag inte reagerar så händer inget. Oftast så brukar folk inte vilja blanda sig i, ens när det handlar om akuta situationer där folk behöver hjälp. Jag agerar så som jag känner att jag måste, helt enkelt.


I större delen av mitt liv så har jag sett mig precis som du gör; Att jag är kall och inte visar känslor alls. Det har dock på senare år visat sig att det har varit just tvärt om. Bara för att jag har så extremt starka känslor så har jag alltid försökt att trycka undan dem och visa mig kall. Jag kände dock faktiskt inte empati eller medkänsla förens jag var i tjugoårsåldern. Innan dess så hade jag så lite respekt och känsla för människorna runtomkring mig att trots att jag var väldigt god vän med en person, sa den något alls som jag såg som förolämpande eller respektlöst mot mig så försvann direkt alla positiva känslor jag hade för den. Jag hade utan att blinka kunnat skjuta alla personer som jag kände i huvudet utan att få de minsta ångest eller skuldkänslor.

Som du förstår så var detta verkligen inte hälsosamt, och efter att jag fick diagnosen Narcissistisk Personlighetsstörning så kunde jag börja reparera mig. Vet man inte vad som är fel så kan man inte laga det, om du förstår? Jag är än idag inte frisk, men jag har kommit så fruktansvärt långt. Jag känner fortfarande inte samma empati för andra människor så som de flesta personerna gör, men jag har kommit till en punkt då jag ärligt älskar min nuvarande kille. Jag respekterar honom och jag känner empati för honom. Min kille jag har nu är faktiskt den första pojkvän som jag på riktigt har älskat, för man kan inte älska någon man varken känner empati eller respekt för.


Nu blev det fruktansvärt mycket text.

Jag ska till jobbet nu men jag svarar när jag kommer hem :D
@Oddman

Det här var väldigt intressant läsning.
Jag anser i grund och botten att det är rätt narcissistiskt att anse att man "inte är som alla andra" eller "annorlunda". Visst, det finns inte två exakt likadana människor - inte ens kloner - men det finns Garanterat någon som är rätt lik dig. Folk är inte så speciella och säregna som de tror, och det behöver inte vara negativt. "Stora sinnen tänker lika", brukar jag säga och inte blanda in för mycket engelska.

Just att jag tyckte detta gjorde det lite kul när jag läste Emilies sista paragraf.

Du har min innersta respekt för att du hanterar sådana situationer som du beskriver där uppe, och din far verkar vara en ypperlig förebild. Tycker att det behöver sägas.

@RadioaCtiv3

Ja, det var inräknat i "ärlig" :D

Oj, jag är inte med i den typen situationer alls ofta, sånt händer typ aldrig mig!
Det värmer mitt lilla hjärta att du reagerar som du gör! Jag hoppas att jag också gör det, den dagen jag hamnar i samma situation :)
Den typen jag tänkte på var i första hand typ dödsfall, cancerbesked, sklijsmässor, osv.
Men tja, jag handlar rätt iskallt oavsett... När jag var liten blev jag känd för att jag blev jagad av ett vildsvin och lyckades lura det ^^

Mmm, folk är rätt dumma i huvudet :c

Jag försöker få fram mina... ibland går det bara inte... Jag bröt ihop efter att min flickvän, som jag älskade otroligt mycket, (efter två år) gjorde slut, men nästa dag var allt som vanligt igen... :S

Mjo, riktigt så var det inte för min del. Jag var mest en klump lögner ihopvävda till en kropp... eller tja, mycket som folk trodde om mig var inte sant :D

Men usch, måste vara hemskt nu att titta tillbaka på det? Men kanske kändes hemskt då med?
Det är nog något av det viktigaste i livet, att kunna hitta brister och faktiskt göra något åt dem, för trots att många inte håller med mig om det så förändras man exakt hela tiden! Dessutom kan man förändra sig precis hur man vill, det är lätt när man väl bestämmer sig.

Text är trevligt! Det är mycket lättare att få ut allt man vill på ett ämne, "irl" så blir det lätt att ämnet hinnen ändras medans man fortfarande sitter på 2309718397129837 saker att säga! x)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

@Karuchi

Jag tror inte (och hoppas verkligen inte) att jag är ensam om detta, däremot så känner jag ingen annan som har en personlighet i närheten av hur jag beskriver mig själv...

Men ja, det finns inte mycket som är så spännande som att lära känna en helt främling :)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dags att sova då så man orkar ännu en jobbkväll imorgon!

Men då tycker jag det åtminstånde är bra att ingen håller med dig om att du är så ful och ointressant.

det är för att folk ljuger för att dom tror det får mej att må bra...

Din humor, man <3 Så illa kan du inte vara ;)
Sen ser du rätt stilig ut också!

<3

Ännu en som poängsatt utseénde högre än personlighet! Ni är inte många, jag tror att du är den tredje av alla i denna undersökning.

Tycker jag ser bra ut och har en bra personlighet när jag väl öppnar upp mig helt men är lite för awkward i början för o sätta den högre.

Jag är rätt övertygad om att alla människor har egna åsikter om vad de anser är en intressant personlighet. Just nu frågade jag om vad du anser om din egna.

om min egen åsikt?

Jahaa nu fattade jag, tror jag.
8
5
60%

Härligt!

Du är den första som skriver att du tycker att du har ett bättre utseénde än personlighet!

Nej?

Nej, skrev att jag tycker att jag är snygg och ointressant.

Jag med :)hehe

Yeah *high five*

OOH YEAH! "low five"

HAHAHA omg...

vad? för lite fantasi? jag vet.. jag är töntig.. Jag är inte alls intressant som du kanske redan vet:)

Nej, de var jag som hade fantasi där xd

JAhaaa:) Hehehe.. ingen aning.. WVAA?! fattar boll noll.

De e bra

ja. speceillt jätte bra.... :) för att jag är bajsignördig

Haha wat xd

Heheh. jag vet inte..

Ah, ni är tre personer nu som har poängsatt utseéndet högre än personlighet. Tycker det är väldigt intressant.

Jag tycker jag är jätte tråkig. Men folk kan tycka att jag är intressant.. men normala personer tycker jag bara är dum i huvudet och bör avrättas.

Ellen; Har du alltid tyckt att du är så snygg?

Ja. Jag har alltid tyckt att jag ser bra ut men jag har också alltid tänkt att ingen annan ser mig som snygg om du förstår vad jag menar.

Du ser bra ut:)

Ellen; Jasså? Det tycker jag faktiskt låter väldigt intressant. Jag har också alltid ansett mig själv som snygg. Dock tror jag att det har väldigt mycket med att göra att jag hängde mycket i chatter när jag var yngre (yngre tonåren) och där fick jag hela tiden fruktansvärt mycket komplimanger. Jag antog iaf att det var därför jag fick så höga tankar om mitt utseénde, men nu när jag hör dig så inser jag att det inte nödvändigtvis behöver vara på det viset.

Men det kan ju inte vara så att det inte är någon alls som någonsin säger eller har sagt att du ser bra ut, på internet eller i verkligheten. Nu sa t.ex. männan ovan att du gör det.

Jag har alltid tyckt att jag sett bra ut. Även när jag var mkt liten. Och de kan ju ses som egoistiskt. Men sen när jag börja 3:an så märkte jag att de inte var "coolt" att tycka om sig själv så jag sa helst inte att jag tyckte som jag tyckte. Sen när jag börja 7:an så började folk ge mig komplimanger vilket var trevligt att få bekräftelse på vad jag tyckte men sen börja jag inbilla mig att de bara sa så för att vara snäll. Så de känns som att jag har högre tankar om mig själv än vad alla andra har.

Vad lurigt, så du menar alltså att du tycker att du är snygg, fast andra tror du bara ljuger när de säger att de håller med dig?

Det där känner jag igen så väl! Vi tjejer får verkligen inte tycka att vi ser bra ut, för det är inte "normalt". När man står i tjejernas omklädningsrum måste man säga att "Åh vad feta mina lår är", "Jag hatar hur min mage putar ut" eller "Kolla mitt gäddhäng". Om någon vräker ur sig att "Men jag tycker faktiskt att jag ser bra ut. Jag gillar min kropp!" Då är man inte bra dryg, utan även en bitch.

Jag förstår inte hur det har blivit på det viset. En tjej/kvinna får inte tycka att de ser bra ut, och om de gör det så får de ABSOLUT inte säga det högt!

Va? Så är det absolut inte här omkring.

Yes. Och grejen är ju att jag är "tjock" så när tjejerna fjollar omkring och säger att dom e feta så står jag där och ba: Jaha vad är jag då? Är jag ful om jag e tjock?

De suger att man inte får ge sig själv komplimanger. Men de har jag gjort endå (tihihi).
Och ja jag känner att 50% av de som har sagt att jag e snygg inte ens tycker de, de är nog för att jag vet hur mkt falsk folk de finns där ute som inte kan ge egna åsikter.

Jag förstår vad du säger. Jag har också alltid varit väldigt högljudd om att jag tycker att jag ser bra ut, men jag har i och med det alltid haft svårt att få tjejkompisar, helt enkelt för att de blivit obekväma av att jag råkar tycka att jag ser bra ut. Jag tycker att det är helt underbart att kunna gå förbi en spegel och bara känna "Fy fan vad SNYGG jag är idag!" man mår bättre och blir sjukt mycket gladare. Man lixom peppar sig själv!

Nuförtiden så har jag en tjejkompis och flera kvinnliga bekanta, men förr gick det inte. Jag har alltid trivts bättre i sällskap med killar. De har inget emot att man säger att man tycker om hur man ser ut, jag har upplevt det som att killar istället tycker att det är skönt med en tjej som inte hela tiden klagar på hur hon ser ut.

JAG MED :O
har typ 1 tjejkompis och ett dussin par killkompisar.

Dedär med spegeln är helt underbart. Har alltid undrat hur andra tjejer klarar av vardagen när dom har så lite självförtroende.

Som sagt, om man som tjej tycker att man ser bra ut så ses man som en otrevlig jävla bitch av någon anledning. Ungefär som att de tar alla komplimanger man ger sig själv som förolämpningar. "Jaha, så du tycker du är så snygg, betyder det att du tycker att jag är ful eller vad?".

Det som är ännu sjukare är tjejer som ÄR söta och så tycker de på allvar att de är fula. De har ju sett sig i spegeln, så jag fattar inte hur de inte kan se att de är fina? Det går inte ihop sig.

De e förjävligt asså. Folk håller ju på och ba: HA BRA SJÄLVFÖRTROENDE BARN! Men i själva verket så är de ju inte "normalt" och inte acceptabelt.

De e så fruktansvärt synd. De är därför jag försöker ge så många komplimanger till tjejer som jag kan. Och då säger jag sånt som jag faktiskt tycker.

Det är därför jag försöker ge tjejer så mycket komplimanger jag kan. Och då säger jag sånt som jag faktiskt tycker.

Jag är faktiskt precis likadan. Är väldigt snabb på att ge tjejer komplimanger. Mest om deras kläder eller smycken som jag tycker är fina, men har förut aldrig gjort någon koppling däremellan. Men du har säkert rätt! Att anledningen att jag säger alla positiva saker som jag tänker om tjejer är grundat i att de oftast inte tycker så högt om sig själva. Mycket intressant tanke.

Jag försöker få dom att se att dom ser bra ut.

VI KILLAR DÅ? VI BEHÖVER OCKSÅ SJÄLVFÖRTROENDE.. TROR NI ATT TJEJER ÄR DE ÄNDA?

Calm down jag ger killar komplimanger med men nu snacka vi om tjejer ;)

okej. Jag lämnar ni tjejer till erat tjej prat.. men kan ni PM istället? ... det hade varit shysst!

Vad ska jag skriva i pmet då?

inte fan vet jag.. fortsätt eller om ni inte skulle fortsätta.... Så ...... kan du skriva...!...!..... Hejsan snygging.. det fungerar alltid!

Varför tror du att folk inte håller med om vad du tycker?

För jag inte har en jävla aning men det kändes tråkigt att sätta ett frågetecken.

Jag tror ingen egentligen har koll på hur många procent av de man känner skulle hålla med, men de flesta har inte satt så lågt procentantal, så jag undrade.