Förutom när man ger bort dem till någon i form av en present.

nej om man är 2 eller flera som ska skaffa en katt ska det vara överenskommet mellan alla parter så inte katten far illa ....samma gäller alla djur

"Älskling, jag vill ha en katt."

*Pojkvännen köper en katt till sin flickvän som ville ha en katt*

Katten blev en present som personen i fråga ville ha.

Eller om man köper den till någon man inte bor med. Då blir katten också en present. Ditt påstående är sjukt grundlöst.

ja alla är fria att tycka vad dom vill!! men MIN åsikt är som ovanstående... du ska ta samma ansvar för djur som för barn!!!

Jaha? Men man kan fortfarande ge bort ett djur som en gåva, så länge man är säker på att personen vill ha ett djur och att h*n kommer ta hand om djuret på ett bra sätt. Vad fan spelar det för roll då?

ger du bort barn som presenter ?? ;) nä men alvarligt talat det jag försöker säga är att ta ansvar för djuren du get till hon eller han :)

Dumt argument, det där med barnen. Man säljer oftast inte barn heller.

Jag ska ju inte ta ansvar för någonting som jag gett bort. Om personen i fråga inte vill ha djuret så hoppas ju jag att h*n säger det till mig så kommer jag självklart ta hand om den själv. Men gällande bilden så verkar det ju inte direkt som om hon inte ville ha katten.

Kunde jag skulle jag. Ser inga fel med att ge bort sin unge till någon som vill ha den, så länge man kan göra sig säker på att de kommer ta hand om den.

Sen adopterar ju folk bort barn hela tiden. Det kanske inte ses som en gåva till den som adopterar barnet, men det är ju inte direkt ovanligt att man ger bort barn.

Katter är inga presenter det är kräftbete

du kan va kräftbete..fast vet inte om kräftor gillar skithögar iof...

Det handlar inte om huruvida det går att ge bort en katt i present eller ej, utan hur lämpligt det är. Katter behöver omsorg som vilken annan människa och borde därför inte degraderas till ett tingest, därav parallellen att man inte skulle ge bort ett barn. Sluta leta saker att klaga på. Jag tycker att det låter väldigt rimligt att man sätter sig ner och diskuterar ansvaret över att ha en katt och inte bara ser det som en flyktig gåva, Vi har tillräckligt med semesterkatter som det är.

äntligen nån som fattade!! TACK!!!

Varsågod x]

Men herregud.

Denna människa som nu fått denna katten i en present av sin pojkvän har säkert redan pratat om att hen vill ha en katt. Hen gillar katter.
Hen har förmodligen pratat om att skaffa en katt, varpå nu pojkvännen känner "Hm. Jag kanske ska överraska [insert gender here] och köpa en katt! [Name here] har ju pratat om att skaffa en."

Ta da. Det blev en presen som människan nu förmodligen har pratat om.

Varför skulle en present vara flyktig bara för att det är en present? Om du köper och ger något till en annan människa så är det en present, oavsett hur planerat det var. Det här är inte att "leta saker att klaga på", det är att ni inte verkar fatta ordets innebörd. Fan, det behöver inte ens vara en överraskning.

Innan vi hämtade hem Cybbe planerade och funderade vi en hel del, men vi säger att hon var en present till Kristian från mej.
För jag betalade och han är registrerad som ägare.
Kanske gjorde de likadant? :)

Jag förstår innebörden av ordet present, Jag tycker bara att man ska särskilja på levande varelser och ting och ge katterna en status högre än en ägodel.

Man ger ju bort blommor hela tiden som presenter. Blommor lever också.

Nu får jag ju återigen ett praktexempel på min kommentar att leta saker att klaga på, är det så nödvändigt att märka ord och leta variationer bara för att inte ta till sig det någon har att säga? Vad har du emot katter som gör att du inte tycker att dom förtjänar respekt?

Det är inte att klaga. Det är att ge dig exempel på andra levande ting som du, med all säkerhet, inte har samma åsikt angående att ge bort som presenter. Säg inte att du inte tycker att man ska kunna ge bort levande saker som presenter, om du inte menar allt levande.

Jag har absolut ingenting emot katter. Jag älskar katter och har en själv och kommer skaffa en till så snart jag bara kan. Om du känner att man inte kan ge bort en katt till någon som man vet kommer ta hand om katten och ge den den respekt den förtjänar. Tycker du inte att man ska få sälja katter heller då?

För att underlätta det hela för dig så kan jag klargöra att jag tycker om termen att adoptera en katt.

Katterna äger dig inte tvärtom :P

Varför säger du emot de som tycker att man ska få ge bort katter då? Det är ju bara idiotiskt om du håller med. Ännu dummare är det att påstå ett min katt äger mig.

Jag förklarade ju det det första jag gjorde, Det handlar inte om huruvida man kan ge bort en katt eller ej, Dvs det handlar inte om ordet i den bemärkelsen det handlar om vilken status man ger katten och hur det reflekteras i vilka ord man väljer kring den samt hur lämpligt det är. Och förlåt jag trodde att du som fellow kattägare skulle förstå den frasen.

Och hur är det att nedgradera en katt att ge bort den eller sälja den?

Jag kan inte förstå alla fraser. Det är omöjligt.

"Present" du tycker inte att det ordet låter oseriöst? Speciellt i sammanhanget om att ta hand om en annan levande varelse och vårda den. Present är ordet jag kopplar till när ens barn tjatat om att dom vill ha en katt och man köper en utan att ha insett ansvaret kring att ha en. Och tydligen så är inte jag ensam för jag är inte den första som kommenterade detta. Jag har försökt upplysa dig och resten om vår ståndpunkt med hänsyn till variationer då jag fullt förstår att man kan ta hand om en katt väl oavsett ordvalet kring hur man adoptera den. Men jag anser inte att det är ett lämpligt ordval då man skulle klumpa ihop den med andra ting, en katt är ingen sak för mig och jag sympatiserar inte med folk som anser att dom är det.

Självklart är inte katter saker. Jag tycker inte att "present" låter särskilt oseriöst, nej. Ger man bort en levande varelse till någon så måste man ju veta att personen man ger den till kommer ta hand om den. Därför kan man inte ge en katt som present till någon som inte sagt att h*n vill ha en katt. Att ge bort en katt till ett barn är ren idioti eftersom ett barn inte kan ta hand om en katt. Däremot kan man köpa en katt som present till familjen då alla hjälps åt under de förutsättningar man har.

Men du anser alltså att det bara är barn som kan få en katt som present och då har inte föräldrarna insett vad det innebär? För det är så det låter för mig.

Det säger väl sig självt att du inte är ensam om dina åsikter? Det är inte jag heller. Det finns aldrig en enda människa som är helt ensam om sina åsikter. Det finns alltid några andra som har exakt samma åsikter.

Att haka upp sig på ordet man väljer när man tar emot eller ger bort en katt och sedan bara anta att man inte kan ta hand om en katt om man väljer att kalla den för en present förstår jag inte riktigt varför man gör.

Jag skulle kunna komma hem till min sambo med en kattunge som en överraskning/present till henne, men då vet jag också att vi kommer hjälpas åt att ta hand om den. Man kan inte påstå att alla som ger bort eller tar emot katter inte alls kommer ge den respekt eller ta hand om den på rätt sätt.

Läs om. Välj ett annat perspektiv att se texten ifrån och svara på nytt för jag orkar inte repetera samma saker.

Om jag inte förstod din text så är det din uppgift att skriva om den så jag förstår den. Vill också tillägga att jag har en asperger-diagnos som gör att jag inte alltid förstår precis vad andra säger i alla lägen. Därför hjälper det inte heller att läsa om texten.

Då förstår jag situationen lite mer. Jag skulle i andra fall koppla den här situationen till att en person inte lyssnar enbart för att få ha rätt och märka ord utan att vilja lyssna.

Vi människor har en tendens att adressera objekt utifrån hur vi värderar dom. Present har i mina öron en väldigt negativ klang då den förminskar katten till ett objekt. Min kommentar om föräldrar och barn var en bild jag försökte måla upp på ett för mig passande scenario till ordet. En katt är för mig inget objekt då den har känslor och behov och kräver omsorg, det handlar därför inte om handlingen i sig utan om vilken status man väljer att ge katten och hur det reflekteras via ordvalet.

Min kommentar om att jag inte var den enda som tyckte det grundades i att en annan tolkar ordet likadant och att det tyder på att ordet faktiskt har en bakgrund av att vara negativt laddat.

Din åsikt är att ordet "present" gällande en katt ger katten en nedgradering från att vara en levande varelse, till att bli ett objekt. Min åsikt är dock att ordet present inte nödvändigtvis behöver nedgradera katten eftersom även en present kan vara ett levande ting.

Å andra sidan så är det nog minst lika många som inte tolkar ordet negativt så då kan man, med samma sorts argument påstå att ordet faktiskt har en bakgrund av att inte vara negativt laddat.

Vill för övrigt tacka dig för din förståelse angående min diagnos. Det är inte många som kan ge sådan förståelse.

Det beror väl på hur cynisk man är. Jag anser att det är för många kattägare som vet för lite om katter för att dom egentligen ska ha katt. Och varsågod har suttit och gluttat lite på det iochmed ADHDn xP

"Katten äger dig" är ett sånt jävla skämt. Katten står under sin ägare, precis som en hund eller en kanin eller ett barn. Den som har makten är ägaren; katten har INTE makten. Att man tillfredsställer dess behov gör den inte till ägaren. För fan. -.-

Men ååh vad töntig du ska vara. Det är ett skämt oss kattmänniskor emellan som rätt exakt beskriver våra små pälsklingars attityd mot oss :P Och faktumet att vi älskar dom precis lika mycket ändå.

Jag vet vad det betyder, det gör det inte mindre efterblivet. Oavsett om det är ett skämt eller ej är det ett så jävla tragiskt påstående. Inte heller är det roligt, så som skämt faller det platt. Varje gång någon säger det får jag samma känsla som när nån liten hippie påstår att människor står under djuren för att de lever naturligt.

Jag tycker att det är tragiskt att du tar åt dig så otroligt mycket för ett skämt som tydligen inte ens är riktat till dig. Jag tycker dock att du skulle behöva lite mer katter i ditt liv :) Du skulle behöva något som kontrar dina små uppdämda agressioner du bär på.

Sagt av en människa som inte har en jävla aning om hur många katter jag har eller inte har. Grundlöst skitsnack är alltid fint. Och lägg ner att anta att folk tar åt sig bara för att de inte dunkar dig i ryggen i fullständigt medhåll.

Jag tänker anta att du tar åt dig för att du skriver på ett aggressivt sätt :) Och då behöver du ännu fler katter. Mer fluff till folket!

Jävligt korkat antagande. Alla har olika skrivspråk, så att basera aggressivitet på ditt eget sätt att skriva är ungefär lika smart som att avfärda en människas depression bara för att den skrattar.

Gå och klappa din katt och chilla lite :) Oxytocin ska hjälpa mot depressioner också om det nu är det du är grinig över för det är en lagom ovanlig anekdot som du valde att använda där. Jag tänker dock fortfarande anta att du är putt och inte baserat på ditt skrivsspråk utan på alla små påhopp som du gör mot mig. Puss på gumpen hjärtat och ha en bra dag!

Använd inte ord du inte förstår dig på. Anekdot =/= Analogi.

Jag har inte gjort något påhopp mot dig; jag har kallat dina påståenden efterblivna och dina argument fullständigt värdelösa, men det är inte detsamma som en personkränkning. Vad du har sagt har varit korkat, att jag påpekar det är inte ett tecken på att jag är upprörd; den inställningen är sjukt lam att ha i en diskussion.

Jag förstår inte vad du har för behov att ha en diskussion om ett kattskämt bara för att du själv inte tycker det är kul? Det går att släppa och gå vidare man behöver inte trycka ner en mängd personer och idiotförklara dom för att dom tycker olika. Jag tänker anta att du är en arg och besviken person för du uppvisar precis samma beteende som andra människor jag stött på med den sinnesstämningen. Och med den där depressionen i åtanke så tänker jag säga det att när du slutar ta allt på sånt blodigt allvar så blir det lättare. Och du kan försöka förklä dina påhopp i hur mycket text du vill och hänvisa till att det visst egentligen bara har med diskussionen att göra och hur välskrivna saker är absolut enbart för diskussionens skull men jag tänker inte svälja det. Var trevlig eller skriv inte alls för jag behöver inte visa dig någon respekt om inte du gör detsamma.

"Jag förstår inte vad du har för behov att ha en diskussion om ett kattskämt bara för att du själv inte tycker det är kul?"

Nu är det knappast kattskämtet som är fokus längre (vilket i övrigt är ditt fel, eftersom du bestämde dig för att låta diskussionen drivas iväg till att vara du som gör grundlösa påståenden). Jag sa mitt om det skämtet, förklarade varför jag tyckte det var tragiskt och gick vidare. Du valde att komma med tragiska försök till att psykoanalysera mig och förväntar dig sedan att jag inte ska svara? Vad fan?

Jag har för övrigt aldrig, ens för en sekund, påstått att du ska visa mig någon som helst respekt. Respekterar du mig inte så ska du inte heller visa mig respekt, det är väl en självklarhet? Vad jag säger är dock att du kan köra upp dina grundlösa antaganden i arslet, för de är dels irrelevanta och dels baserade på en helt bisarrt trasig modell och dels är den ogrundad. Att du sedan börjar dra upp depressionen (som var ett exempel som låg väldigt nära vad det var du faktiskt sa, varför jag valde att använda den, något som skulle framgå som självklart för vem som helst, så jag tänker förutsätta att du nu bara försöker krypa under skinnet på mig, för alternativet är för tragiskt) visar ju för övrigt ännu mer på din bristande kunskap om det mänskliga psyket, då kontentan av vad du just sa kan beskrivas som "Om du bara slutar vara så deprimerad så kommer du sluta vara deprimerad", och att spy ur sig någonting sådant kan ha enormt skadliga effekter för någon som faktiskt led av klinisk depression.

Så ja, du har ännu en gång bevisat varför du är helt fel människa att uttala sig om folks sinnesstämning, din pretentiösa fjolla (se, det där var ett påhopp).

Om man inte tar allt på blodigt allvar och låter sig slappna av över småsaker så mår man betydligt mycket bättre. Det hade inget med depressionen att göra utan att du valde att irritera dig över ett skämt. Och nej kattskämtet var inte i fokus längre för jag blev själv irriterad. Vilket jag tycker är helt rimligt då du sitter och påstår att folk är dumma i huvudet för att dom tycker om ett skämt som baseras på känslor och ej logik, är det inte riktat till dig eller tilltalar dig så gör det det inte du behöver inte berätta det för hela världen. Vet du vad jag antar om folk när dom sitter och totalsågar småsaker bara för att få känna sig duktiga? Jag antar att dom är bittra små uppblåsta fjantar som tycker att resten av världen är skyldiga dom något för att dom mår dåligt. Vet du varför? Därför att jag varit likadan. Jag har träffat på andra människor som varit sådana och jag har själv märkt att när jag inte går in för strid för småsaker så mår jag betydligt mycket bättre. Jag föredrar att ta mig an saker med humor. Om du nu intresserar dig så mycket för att framstå som du känner att du gör så kan ju du förklara för mig vad du ville få fram med det hela. För just nu så sitter jag och antar att du är en tragisk varelse som tycker synd om dig själv och som försöker sätta dit folk på internet.

Om du inte tycker att jag ska ta dina kommentarer om mina påståenden personligt så kan du ju faktiskt försöka uttrycka dig lite trevligare. Om dom dessutom stör dig så kan du bidra med alternativa synsätt på det hela och förklara situationen istället för att säga att dom är korkade.

Jag ser faktiskt hur jag formulerade det där med depressionen nu, jag vet inte hur jag fick ihop det sådär för jag kopplade snarare ihop ilska och strider och inte depression och strider. Möjligtvis den där lilla tendensen till självhat som brukar dyka upp av att man har höga krav på sig själv och därmed omgivningen för om man slutar bry sig om sina egna fel och andras fel så får man mindre att tänka på och bry sig om men det har inget med kliniska depressioner att göra utöver att det kan bli en biverkan.

"Möjligtvis den där lilla tendensen till självhat som brukar dyka upp av att man har höga krav på sig själv och därmed omgivningen för om man slutar bry sig om sina egna fel och andras fel så får man mindre att tänka på och bry sig om men det har inget med kliniska depressioner att göra utöver att det kan bli en biverkan."

Jag tänker aldrig sluta bry mig om mina egna fel; det är vetskapen om dem som stoppar mig från att vara en värdelös ursäkt till människa. Att vara självkritisk är typ det bästa man någonsin kan vara, för det är det enda som leder till fortsatt utveckling, och att utvecklas som människa, bli bättre, mer kunnig, mer allmänbildad, etc. är i stort sett det närmsta till en mening man kan finna med livet. Detta har dock inget att göra med självhat, snarare tvärtom: Att kunna finna fel i sig själv tyder på självsäkerhet; att fly från dessa fel istället för att bemöta dem är ett tecken på en enormt skadad självbild.

Men du rättade dig i alla fall angående depressionen, och jag respekterar fullt ut folk som erkänner fel. I och med det drar jag även tillbaks den direkta förolämpningen i senaste kommentaren, då den var tänkt som en reaktion på kommentaren ang. depression, vilken nu har blivit irrelevant och således är även mitt svar på den irrelevant.

*

Jag påstod för övrigt inte att folk som tyckte om skämtet var dumma i huvudet, jag påstod att skämtet var efterblivet. Ja, det är en skillnad och inte bara en semantisk sådan. Om folk gillar det så visst, jag förklarade bara varför skämtet var helt sinnessjukt. Jag sågar inte heller småsaker för att känna mig duktig; hade jag velat känna mig duktig hade jag gjort något av faktiskt värde och som är lite mer bestående än att lägga ett par minuter på att skriva ett inlägg i en internetdiskussion. Det här är inget mer än ett tidsfördriv.

"Om du inte tycker att jag ska ta dina kommentarer om mina påståenden personligt så kan du ju faktiskt försöka uttrycka dig lite trevligare."

Eller så lär du dig att göra skillnad mellan att såga en åsikt och att såga en person. Det är en nyttig sak att kunna och det hjälper en att hantera många situationer. Om någon säger att en uppsats du skriver är värdelös så kallar de inte dig värdelös, de värdesätter bara uppsatsen. På samma vis värdesätter jag bara åsikterna.

"Om dom dessutom stör dig så kan du bidra med alternativa synsätt på det hela och förklara situationen istället för att säga att dom är korkade."

Vilket jag har gjort hela jävla tiden. Varje gång jag har sagt någonting så har jag förklarat varför jag säger det och därmed har jag förklarat mitt eget synsätt. Vid flera tillfällen har jag till och med beskrivit delar av min livsfilosofi för att du ska kunna förstå vilken infallsvinkel jag har.

snälla sluta tjafsa...sjukt iriterande att få notiser om det hela tiden

Läs diskussionen istället. Riktigt intressant läsning faktiskt.

nej!

Jag har ärligt talat inte fått fram var du ger andra synsätt jag har bara kunnat tolka att du inte tycker om något för att det är efterblivet. Jag tar åt mig om någon sitter och kallar mina åsikter efterblivna då dom återspeglar mig själv. Jag har dessutom förklarat hur jag ser folk som uttrycker sig obehindrat negativt mot något utan någon för mig uppenbar anledning, det var mer ett sätt att förklara hur jag tolkat situationen och det behöver du inte tillämpa på dig själv men jag uppskattar ofta förklaringar, det går inte riktigt att vara subtil med mig då jag tar åt mig negativa saker först. Och det är klart att man ska pressa sig själv till att uträtta saker som bygger upp en själv men jag tycker att man ska sålla vad som faktiskt är relevant för en som person och ens egna välmående. Det finns folk som ser ner på andra som mår dåligt eftersom att dom anser att dom klarat av sina egna mål och därför har rätten att stämpla de andra som svaga. Det gör ingen skillnad hur bra man är på saker och vad man lyckas med i andras ögon om man inte mår bra med sig själv och det gör man sällan med för mycket press.

Och ni får ju inte läsa jag blir ju jättenervös av det här nu xD

Jag brukar för övrigt få det tillsagt av mig av min pojke att jag tar saker för personligt så det är fullt möjligt. Det lär ju dock inte försvinna i första taget tyvärr.

Sitter ofta och läser igenom/följer diskussioner på nätet. Alltid intresserad av att se andra tankegångar. Vill man inte att folk ska läsa det man skriver ska man nog inte publicera det på en offentlig sida på internet.

Nej jag vet det var mer för att jag finner det pinsamt x] Jag får väl leva med det antar jag. Eller radera allt när diskussionen är över ;)

"Jag tar åt mig om någon sitter och kallar mina åsikter efterblivna då dom återspeglar mig själv."

Problemet här är att jag på sin höjd har kallat typ tre åsikter korkade/efterblivna; tre åsikter återspeglar inte någon över huvud taget. Det är det jag menar med att du inte kan få en ordentlig tolkning av mig utifrån vad jag skriver här. Visst kan du tolka mig som otrevlig (och du skulle i många lägen ha rätt), men allt därefter blir bara grundlöst. På samma vis kan jag inte såga dig som person utefter tre åsikter, varför jag heller inte har några problem med att såga dessa tre åsikter.

Exempel: Beatrice Ask kan jag säga är en jobbig jävla fitta, för hon har uttryckt väldigt många åsikter vara ungefär 100 & har varit fullkomligt efterblivna. Dig kan jag inte säga samma sak om, oavsett hur hård jag är mot dina åsikter, för min bild av dig är alldeles för svag. Jag har BARA den här diskussionen att basera saker på, varför jag väljer att inte göra några som helst antaganden, varken positiva eller negativa, om dig som person och jag fokuserar endast på de påståendena du har kommit med under diskussionen.

"Jag har dessutom förklarat hur jag ser folk som uttrycker sig obehindrat negativt mot något utan någon för mig uppenbar anledning,"

Och jag har förklarat, gång på gång, varför det är väldigt farligt att börja anta saker om folk. Jag uttrycker mig verkligen inte obehindrat negativt, det är bara det att jag i den här diskussionen inte har haft någon anledning att uttrycka mig på ett annat sätt. Jag har varit negativt inställd till vad som sagts i diskussionen, därav uttrycker jag mig negativt.

"Och det är klart att man ska pressa sig själv till att uträtta saker som bygger upp en själv men jag tycker att man ska sålla vad som faktiskt är relevant för en som person och ens egna välmående."

Jag håller med. Det var bara det att på sättet du uttryckte dig lät det som att du pratade om att man skulle förbise sina brister, vilket jag verkligen inte anser att man ska. Snarare borde man lära sig leva med oföränderliga brister och sedan förbättra de som går att förbättra. Men ja, personlig lycka och allt sånt kommer väl i första hand. För mig kommer dock lycka från förbättring, men jag är individualist så jag fattar. Titta något jag tror att vi höll med varandra om. En prestation i sig.

"Jag brukar för övrigt få det tillsagt av mig av min pojke att jag tar saker för personligt så det är fullt möjligt. Det lär ju dock inte försvinna i första taget tyvärr."

I såna fall är jag fullt beredd att be om ursäkt. Inte för att jag kallade dina påståenden korkade, allt sånt står jag bakom, utan för att jag inte var tillräckligt tydlig i skillnaden mellan person och påstående. Som jag förklarade tidigare är det helt omöjligt för mig att döma dig som person, varken i positiv eller negativ bemärkelse, vilket gör att dina påståenden i mina ögon blir helt bortkopplade från dig.

Å andra sidan har jag fått höra att jag är oförmögen att vara empatisk, så det kanske är det som spelar in.

Mitt kategoriserande av folk är i vissa fall en försvarsmekanism och i övrigt enbart för att veta var jag har folk så att jag kan ta hänsyn till eventuella känsliga punkter. Folk har det jobbigt nog utan att jag ska springa in som en rosa elefant. Min svårighet att inte ta saker personligt var en fortsättning på åsiktsdelen bara för att ge mer helhet jag tror dock inte att du missade det. Förklaring/obehindrat delen var även där för att försöka ge inblick till varför jag lätt hamnar på krigsstigen så jag gissar på att man kan klumpa ihop den med första delen i den här texten. Min hjärnjuice börjar ta slut nu jag har koncentrerat mig för mycket xD

Och bara för att jag störde mig så otroligt på att du kommenterade på att jag skrev anekdot så måste jag försvara mig med att jag visste att det inte var helt rätt! Jag hann bara inte komma på vad ordet jag letade efter egentligen var så jag tänkte good enough och gav upp för jag trodde att jag skulle hinna ändra! xP

Jag är blivande svensklärare; jag har ett instinktivt behov av att hoppa på sånt. Men ja, det är väl lika bra att lägga av här, nu när vi ändå verkar stå på relativt god fot och har klarat upp det mesta. Det var trevligt att ha den här lilla diskussionen, även om det inte verkar som att du delar den åsikten. ^^

Svenska och jag har aldrig kommit överens. Och jag är inte sur längre, föredrar att reda ut saker ordentligt än att vara sur på folk dessutom, annars kan det gå och reta mig i en mindre evighet och det är inte bra för min omgivning. Jag tycker dock om kattskämtet oavsett vad du säger för det förklarar min och min fluffbolls relation på pricken.