November
Sunday 12 April 2009 photo 1/1
|
(Old pic)
nu skriver jag av mig lite
Nu är det så här att jag SKA flytta..
Mina föräldrar skriker och grälar på varandra 24/7 och ger mig skulden för det mästa att jag finns eller vafan dom sa...
så nu ska mina föräldrar skilja sig och jag ska bo hos mamma i Lidköping..
jag kommer inte kunna träffa mina vänner eller kunna åka till ställen jag brukar vara.
jag kommer vara i rättare sagt förlångt borta från allting om jag ska bo där.
sen så träffar min mamma en kille som jag misstänker gillar varandra.. hon pratar alltid om honom och jag tål verkligen inte det.
hela våran familj är bara så fake just nu, och alla hatar alla typ, förutom jag och mamma.
jag tål inte vara hemma längre... jag vill bara gå till någon och aldrig komma tillbaka.
Fairfest var as kul i början och allt var toppen! men på slutet Sög det bara så jävla hårt, liksom, jag ska inte skriva för mycket för då kommer ni som läser aldrig orka läsa men Det som hände där.... jag kan inte beskriva. liksom jag fattar inte hur du kan bara ge upp så lätt.
Och jag fan HATAR jag verkligen HATAR att det ALLTID ska vara någon som vill förstöra eller något.. det är alltid så och man kan inte rymma undan det tydligen, men allting var bara ett missförstånd det borde du förstå. och jag vet att du är sur på mig över att jag gick fram till dig och fråga om det är sant, det låter som jag inte litar på dig men det gör jag som fan!
jag skiter i om någon börjar snacka för jag bryr mig inte längre, jag kan inte tro på någon annan om det handlar om dig. för du kan säga det själv istället. Allting blev bara för mycket igår och det kändes som jag kunde igentligen gå hela vägen själv ensam för jag ville inte vara där. men man blev tvingad att stanna kvar. jag har fett mycket ångest för det sista jag ville i hela världen är att förlora dig. jag vet att det är säkert hopplöst att skriva sånt för du ändrar dig nog säkert inte.. men just nu... så behöver dig som mest och du är den ända som jag kan prata med . jag älskar dig. jag vet att du gör det också.
Jag mår verkligen skit dåligt för jag har förlorat den som betyder mest av allt och min familj. allt kom på samma gång och det pallar jag inte, jag är rädd och jag känner mig verkligen ensam och vilsen nu. jag har fått nog med otur för det har jag haft helatiden så länge jag kan minnas!.
Hej då...
Btw. märkte igår att min medicin funkade inte så jätte bra så jag ska skälla på läkarna sen!
(Old pic)
nu skriver jag av mig lite
Nu är det så här att jag SKA flytta..
Mina föräldrar skriker och grälar på varandra 24/7 och ger mig skulden för det mästa att jag finns eller vafan dom sa...
så nu ska mina föräldrar skilja sig och jag ska bo hos mamma i Lidköping..
jag kommer inte kunna träffa mina vänner eller kunna åka till ställen jag brukar vara.
jag kommer vara i rättare sagt förlångt borta från allting om jag ska bo där.
sen så träffar min mamma en kille som jag misstänker gillar varandra.. hon pratar alltid om honom och jag tål verkligen inte det.
hela våran familj är bara så fake just nu, och alla hatar alla typ, förutom jag och mamma.
jag tål inte vara hemma längre... jag vill bara gå till någon och aldrig komma tillbaka.
Fairfest var as kul i början och allt var toppen! men på slutet Sög det bara så jävla hårt, liksom, jag ska inte skriva för mycket för då kommer ni som läser aldrig orka läsa men Det som hände där.... jag kan inte beskriva. liksom jag fattar inte hur du kan bara ge upp så lätt.
Och jag fan HATAR jag verkligen HATAR att det ALLTID ska vara någon som vill förstöra eller något.. det är alltid så och man kan inte rymma undan det tydligen, men allting var bara ett missförstånd det borde du förstå. och jag vet att du är sur på mig över att jag gick fram till dig och fråga om det är sant, det låter som jag inte litar på dig men det gör jag som fan!
jag skiter i om någon börjar snacka för jag bryr mig inte längre, jag kan inte tro på någon annan om det handlar om dig. för du kan säga det själv istället. Allting blev bara för mycket igår och det kändes som jag kunde igentligen gå hela vägen själv ensam för jag ville inte vara där. men man blev tvingad att stanna kvar. jag har fett mycket ångest för det sista jag ville i hela världen är att förlora dig. jag vet att det är säkert hopplöst att skriva sånt för du ändrar dig nog säkert inte.. men just nu... så behöver dig som mest och du är den ända som jag kan prata med . jag älskar dig. jag vet att du gör det också.
Jag mår verkligen skit dåligt för jag har förlorat den som betyder mest av allt och min familj. allt kom på samma gång och det pallar jag inte, jag är rädd och jag känner mig verkligen ensam och vilsen nu. jag har fått nog med otur för det har jag haft helatiden så länge jag kan minnas!.
Hej då...
Btw. märkte igår att min medicin funkade inte så jätte bra så jag ska skälla på läkarna sen!
känns pissigt värre,
men jag vet lite hur du känner iaf <3
men hoppas det löser sig för dig till slut iaf <3
jag finns här för dig hela tiden, det vet du <3
Du vet att du alltid får va hos mig om det blir för jobbigt hemma hos dig.
fan va jobbigt sanna<3
du har dina vänner som du kan prata med<3.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/putsute/354619339/
Visa toppen
Show footer