November
Tuesday 27 October 2009 photo 1/2
|
Hälsade på min morfars grav idag, var ett halvårsen sist jag såg hans gravsten.
kände för att det är dags att hälsa på igen.
Det var ung 2-3 år sen du försvann från oss.. och jag lever fortfarande i ångest och skuld över att jag aldrig hann säga farväl till dig.
När du morfar låg i sjukhuset med lung cancer och hjärn cancer + stroke och ett dåligt hjärta.
Och jag var hemma då.
Så sa min mamma till mig att du skulle dö snart.
Och kanske bara har 1-2 dagar kvar att leva.
Mina tårar kom långsamt fram och sa till mamma att jag vill åka till sjukhuset så fort som möjligt för att tillbringa en sista gång med morfar innan han försvinner.
Vi åkte närstan olagligt fort för vi fick reda på vägen dit att du fick hjärtattack och de försöker få hjärtat att slå igen.
När vi var framme och kom in i sjukhuset sprang jag där du låg.. så såg jag på när du dog. du vakna aldrig.
jag började gråta som fan.. jag ville vara med dig en sista gång.. men jag fick aldrig den chansen.
jag hade med mig min ring som jag fick av dig på min födelsedag några dagar innan du dog och den har jag fortfarande runt mitt finger.
Jag har kvar ringen för att visa hur mkt du betyder morfar och fortfarande gör och bevisar hur mycket jag önskade jag kunde säga farväl iaf...
Du var alltid en glad och posetiv och glad människa.
Efter du försvann har inget varit detsamm, släktien beter sig helt annorlunda.. Jag saknar dig..
Och jag hoppas du har det bättre i himlen.
R.i.p morfar...
kände för att det är dags att hälsa på igen.
Det var ung 2-3 år sen du försvann från oss.. och jag lever fortfarande i ångest och skuld över att jag aldrig hann säga farväl till dig.
När du morfar låg i sjukhuset med lung cancer och hjärn cancer + stroke och ett dåligt hjärta.
Och jag var hemma då.
Så sa min mamma till mig att du skulle dö snart.
Och kanske bara har 1-2 dagar kvar att leva.
Mina tårar kom långsamt fram och sa till mamma att jag vill åka till sjukhuset så fort som möjligt för att tillbringa en sista gång med morfar innan han försvinner.
Vi åkte närstan olagligt fort för vi fick reda på vägen dit att du fick hjärtattack och de försöker få hjärtat att slå igen.
När vi var framme och kom in i sjukhuset sprang jag där du låg.. så såg jag på när du dog. du vakna aldrig.
jag började gråta som fan.. jag ville vara med dig en sista gång.. men jag fick aldrig den chansen.
jag hade med mig min ring som jag fick av dig på min födelsedag några dagar innan du dog och den har jag fortfarande runt mitt finger.
Jag har kvar ringen för att visa hur mkt du betyder morfar och fortfarande gör och bevisar hur mycket jag önskade jag kunde säga farväl iaf...
Du var alltid en glad och posetiv och glad människa.
Efter du försvann har inget varit detsamm, släktien beter sig helt annorlunda.. Jag saknar dig..
Och jag hoppas du har det bättre i himlen.
R.i.p morfar...
Han har det säkert bra där han är nu. <3
<3
:(
<3
Det var typ som när jag och min lillebrorsa låg och sov, morsan ringde typ vid ett och berättade då att vår mosters man hade dött.
Även om han inte var en släkting så var han en mycket god vän till familjen.
<br />
ja men klart man blir ledsen över en person som dör liksom.
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/putsute/419976517/
Visa toppen
Show footer