Ni behöver inte läsa - måste skriva av mig.

Du va mitt allt.. va mitt allt i 5 jävla år, min bästavän, min soulmate, min ängel.. min räddare i nöden, min ängel. Jag har aldrig gått 1 enda dag utan din luft i mina lungor, aldrig 1 dag utan att ha dig i mina tankar men nu sitter jag här.. trasigare än någonsin, tanken på att aldrig mer få stå och kramas i timmar.. aldrig mera få stå och skrika dig i ansiktet, slå på dig utan att du gör något annat än att hålla i mig och vänta tills jag bryter ihop.. aldrig mera dina samtal mitt i natten när jag vill dö..aldrig mera du och jag.. Trodde aldrig att jag skulle sakna dig såhär mycket, men vart jag än går, vad jag än gör så ser jag dig överallt.. utan att bryta ihop.. Jag ljög rätt rejält när jag sa att jag kan leva utan dig, att det kommer gå bra.. Gråtit nästan konstant i 2 dagar nu, haft panikångest till och från hela tiden, hur mycket jag än varit runt folk så sitter känslan i.. Jag älskar dig M, jag älskar dig mer än något annat.. Vad fan ska jag nu göra? Vem fan ska jag nu ringa o låtsas må bra framför o sen iallafall sluta med att jag öppnar mig.. Jag stänger igen grinden nu, bygger muren högre, för det kommer aldrig komma någon som dig igen, kommer aldrig komma någon så underbar som du.. som förstår mig så väl som du gör.. Förlåt för att jag gjorde såhär, men jag trodde det skulle bli bättre för oss båda.. Men åter igen har jag så sjukt fel, bara skillnaden från den här gången och alla andra är att du inte kommer komma tillbaka..

<3 0767108992 24/7/365!