February
Monday 16 March 2009 photo 1/1
|
Långtext.
Måndag morgon, allt är lungt och stilla om man tittar ut genom fönstret...
Föregående vecka var inte den bästa som har varit, de var nog den värsta på över ett år om jag får säga mitt...
Varit lite förmycket att ta till sig om man säger så, rent av äcklig, hoppas att 12 av år 09 skall bli bättre. Det får vi se redan imorgon, om jag får ta av mig silkesvantarna jag har haft på mig alldeles för länge och ta fram 'knytnäven', inte slå någon men sluta vara så hiskeligt generös när man får noll respons/respekt/'medlidande' tillbaka. Inte speciellt kul och vara varken chufför, vän eller människa om man inte känner som person att man själv får något ut utav det.
De är just där faller samman, göra göra göra men till vilken nytta? Om jag knyter din sko, knyter du min? Att alltid, så de känns, vara den som ringer/frågar/tar insiativ för att något ska hända är kul till en början. Men dom de håller på så dagarna, veckorna, månaderna, i enda så de är klart man lessnar.
De är tur att man, justnu, har _________EEEEEEEEN__________ person man kan lita på till 100%. Känns bra att alltid ha de nummret i bakfickan för att slå en signal när man är lite ur banorna eller rent utav bara vill göra något, eller få ett samtal själv för omväxlingens skull. Det hade varit underbart lättande och få lite upskattning av någon någon jävla gång, då menar jag face-to-face och inte via sms, msn eller nått annat jävla drabbel utan man får de rakt i ansiktet, så som de ska va!
Senaste veckan har bara varit besvikelser, ända possetiva var la dom ynka tillfällena, ons och fre då lillen från nitta tittade förbi, först var de NHLpisk som stog på schemat och sen en underbar fika-session sånt man bara inte kan tacka nej till. Vi ska heller inte glömma Lördagen som var en riktigt go kväll med min son, har nog aldrig haft så kul när man ha gjort så lite, somsagt de brukar vara sällskapet som avgör, vilket de verkligen gjorde i Lördags. Mer sånt i mitt liv, snälla!
Jag kan inte idag, räkna ihop folk med fingrarna som jag kan lita på till fullo, de är så man kan knappt göra det om man räknar på armarna, dvs 2. Alltid är det gnäll, gnäbb, tjänster och ingeting annat, vet att jag tar upp det igen men VAR I HELVETE ÄR GENTJÄNSTERNA?! Jag hämtar/kör/går/är inte dig om inte jag känner att jag gör det med ett syfte, vad är syftet egentligen? Är det att man ska sitta stilla vid 2 datorer och inte växla en mening på 2h eller bli ombedd att hålla käften för att man tydligen 'tjatar' när man i själva verket vill vara social. Vad är syftet med att hämta någon på plats x om jag varken får pengar för bensin eller ett tack för sjutsen, då ser jag det helt meningslöst, är jag för översnäll?
Att man inte skall kunna gå och hälsa på någon innan de regnar saker som 'det skulle vara bra om jag gjorde', kan du inte gå dit? Kan du inte göra det åt mig? När du ändå ska dit så kan du la göra si och så åt mig.
Låt mig få ett samtal nån gång ibland och bara fråga vad man gör och inte bara när de är något du/den/nån de känner behöver hjälp? Får man någon lust och vara med den personen? njaep inte direkt.
Om du nu är min vän, min släkt, min sko eller egentlgien vafan som helst. Visa mig lite upskattning så att jag vet att de är värt att fortsätta. Så sjukt sugen på att bara klippa allt som heter trådar och bara dra iväg, knyter en såndär säck med en pinne, slänger den över axlen och sätter mig på vilket tåg som helst och bara glömma allt man har byggt upp över 19 år? Det kanske är de bästa alternativtet.
Man börjar ju fundera om man är en dålig människa eftersom ingen hör av sig, senaste samtalet från EN VÄN när de itne var "planerat" och göra något, om man ska luska fram det så får man nog leta sig tillbaka till de året som heter 2008. Kan absolut inte komma ihåg något justnu iallafall. Hur svårt är de och vidga sinnena lite och kanske, jag säger bara kanske, slå en signal helt sådär helt outräknbart fråga om man ska hänga med kanske dit och dit, för jag ska dit med x och x? Låter de bra? Eller varför inte klassikern: "Jag har tråkigt, vill du hitta på något?"
Är alla så jävla upptagna med annat så att de inte tänker på sina vänner? Jag är jävligt less på att ringa upp folk för att höra hur dom har det, när man inte får några sånna samtal själv, längre. Kanske sträcka sig så långt som ett sms? Med orden "ring mig!" kan också gå bra? Då ska se på fan att jag tar mig tiden i akt och ringer upp detta nummret som tog sig den hiskiliga tiden att skriva denna novell. Visst jag låter spydig, men de är så man blir spyfärdig!
Om, jag säger om, jag skulle 'ta' alla pengar jag har 'innestående' hos personer i fråga, herrejesus, jag skulle va miljonär. Kanske inte men, de är endel. Som jag inte orkar bry mig om heltenkelt, bryr dom sig inte så är de deras samvete som blir tyngre och sen spricker det, om dom har något villsäga. Har man mage att gå runt och ha det i samvetet och veta att jag har betalat massa för personer i fråga så är jag iprincip nöjd med det. Hoppas, om man ska va elak, att dessa inte kan sova för de borde man inte när man har lånat(sagt iaf)/blivit bjuden på flera jävla tusen kronor.
Jag skulle vilja prata med 3 personer, just dessa 3 pga det är dessa som beteer sig värst! Men det är helt menlöst, jag har provat innan, en av dom blir en vägg, en annan har gryyyyyyyymma bortförklaringar och den tredje beteer sig bara allmänt illa. Om man bara kunde få dessa att ta ansvar, växa upp och tåla kritik så vore det underbart. Eller ska man behöva vänta tills dom har mognat, är de pansionsålder då? Lite hyffs, lite ryggrad lite mod, våga!
Somsagt, de var måndag nu, se om man överlever denna veckan också och inte får ett jävla bryt som inte är långt borta vill jag säga. Addera sömnproblem med konstant grubblande över varför man bara känner sig uppskattad av en person i ens umgänge, då förstår jag migsjälv när jag ligger 4-5 timmar innan jag kan äntligen sommna sen som bonus så har man en mor som väcker en med en skopa ovett efter en 3-4 timmar av sömn. Då är man inte långt borta ifrån att käfta tillbaka och sen vet man ju inte vad som händer, lär bara svartna för ögonen...
När jag själv läser vad jag skriver så förstår jag att jag börjar grubbla, jag bara vill bort. Men det är ju bra att jag är överrens med migsjälv iallafall. Lite konstruktiv kritik hade dock inte skadat, svårt och lösa sina problem när man bara har en synpunkt och det är ens egen. Där har jag två kort och spela, kort i denna fråga är personer, en är långt borta för att 'komma över på en kaffe' och de andra, esset, har jag tyvärr inte lika god kontakt med som kanske 2 år sen, vilket är massa synd. Jag vill ha mer 'spelbara kort' i den kategorin men det är tydligen jävligt svårt och få tag på i dagar som dessa, synd men sant.
Har mer och skriva, men orkar heltenkelt inte, dags och försöka sova, klockan är lite efter 3 nu, om jag slocknar inann 0600 är jag nöjd!
Joshua Radin har stått för bakgrundsmusiken, tack till honom!
/Rob
Föregående vecka var inte den bästa som har varit, de var nog den värsta på över ett år om jag får säga mitt...
Varit lite förmycket att ta till sig om man säger så, rent av äcklig, hoppas att 12 av år 09 skall bli bättre. Det får vi se redan imorgon, om jag får ta av mig silkesvantarna jag har haft på mig alldeles för länge och ta fram 'knytnäven', inte slå någon men sluta vara så hiskeligt generös när man får noll respons/respekt/'medlidande' tillbaka. Inte speciellt kul och vara varken chufför, vän eller människa om man inte känner som person att man själv får något ut utav det.
De är just där faller samman, göra göra göra men till vilken nytta? Om jag knyter din sko, knyter du min? Att alltid, så de känns, vara den som ringer/frågar/tar insiativ för att något ska hända är kul till en början. Men dom de håller på så dagarna, veckorna, månaderna, i enda så de är klart man lessnar.
De är tur att man, justnu, har _________EEEEEEEEN__________ person man kan lita på till 100%. Känns bra att alltid ha de nummret i bakfickan för att slå en signal när man är lite ur banorna eller rent utav bara vill göra något, eller få ett samtal själv för omväxlingens skull. Det hade varit underbart lättande och få lite upskattning av någon någon jävla gång, då menar jag face-to-face och inte via sms, msn eller nått annat jävla drabbel utan man får de rakt i ansiktet, så som de ska va!
Senaste veckan har bara varit besvikelser, ända possetiva var la dom ynka tillfällena, ons och fre då lillen från nitta tittade förbi, först var de NHLpisk som stog på schemat och sen en underbar fika-session sånt man bara inte kan tacka nej till. Vi ska heller inte glömma Lördagen som var en riktigt go kväll med min son, har nog aldrig haft så kul när man ha gjort så lite, somsagt de brukar vara sällskapet som avgör, vilket de verkligen gjorde i Lördags. Mer sånt i mitt liv, snälla!
Jag kan inte idag, räkna ihop folk med fingrarna som jag kan lita på till fullo, de är så man kan knappt göra det om man räknar på armarna, dvs 2. Alltid är det gnäll, gnäbb, tjänster och ingeting annat, vet att jag tar upp det igen men VAR I HELVETE ÄR GENTJÄNSTERNA?! Jag hämtar/kör/går/är inte dig om inte jag känner att jag gör det med ett syfte, vad är syftet egentligen? Är det att man ska sitta stilla vid 2 datorer och inte växla en mening på 2h eller bli ombedd att hålla käften för att man tydligen 'tjatar' när man i själva verket vill vara social. Vad är syftet med att hämta någon på plats x om jag varken får pengar för bensin eller ett tack för sjutsen, då ser jag det helt meningslöst, är jag för översnäll?
Att man inte skall kunna gå och hälsa på någon innan de regnar saker som 'det skulle vara bra om jag gjorde', kan du inte gå dit? Kan du inte göra det åt mig? När du ändå ska dit så kan du la göra si och så åt mig.
Låt mig få ett samtal nån gång ibland och bara fråga vad man gör och inte bara när de är något du/den/nån de känner behöver hjälp? Får man någon lust och vara med den personen? njaep inte direkt.
Om du nu är min vän, min släkt, min sko eller egentlgien vafan som helst. Visa mig lite upskattning så att jag vet att de är värt att fortsätta. Så sjukt sugen på att bara klippa allt som heter trådar och bara dra iväg, knyter en såndär säck med en pinne, slänger den över axlen och sätter mig på vilket tåg som helst och bara glömma allt man har byggt upp över 19 år? Det kanske är de bästa alternativtet.
Man börjar ju fundera om man är en dålig människa eftersom ingen hör av sig, senaste samtalet från EN VÄN när de itne var "planerat" och göra något, om man ska luska fram det så får man nog leta sig tillbaka till de året som heter 2008. Kan absolut inte komma ihåg något justnu iallafall. Hur svårt är de och vidga sinnena lite och kanske, jag säger bara kanske, slå en signal helt sådär helt outräknbart fråga om man ska hänga med kanske dit och dit, för jag ska dit med x och x? Låter de bra? Eller varför inte klassikern: "Jag har tråkigt, vill du hitta på något?"
Är alla så jävla upptagna med annat så att de inte tänker på sina vänner? Jag är jävligt less på att ringa upp folk för att höra hur dom har det, när man inte får några sånna samtal själv, längre. Kanske sträcka sig så långt som ett sms? Med orden "ring mig!" kan också gå bra? Då ska se på fan att jag tar mig tiden i akt och ringer upp detta nummret som tog sig den hiskiliga tiden att skriva denna novell. Visst jag låter spydig, men de är så man blir spyfärdig!
Om, jag säger om, jag skulle 'ta' alla pengar jag har 'innestående' hos personer i fråga, herrejesus, jag skulle va miljonär. Kanske inte men, de är endel. Som jag inte orkar bry mig om heltenkelt, bryr dom sig inte så är de deras samvete som blir tyngre och sen spricker det, om dom har något villsäga. Har man mage att gå runt och ha det i samvetet och veta att jag har betalat massa för personer i fråga så är jag iprincip nöjd med det. Hoppas, om man ska va elak, att dessa inte kan sova för de borde man inte när man har lånat(sagt iaf)/blivit bjuden på flera jävla tusen kronor.
Jag skulle vilja prata med 3 personer, just dessa 3 pga det är dessa som beteer sig värst! Men det är helt menlöst, jag har provat innan, en av dom blir en vägg, en annan har gryyyyyyyymma bortförklaringar och den tredje beteer sig bara allmänt illa. Om man bara kunde få dessa att ta ansvar, växa upp och tåla kritik så vore det underbart. Eller ska man behöva vänta tills dom har mognat, är de pansionsålder då? Lite hyffs, lite ryggrad lite mod, våga!
Somsagt, de var måndag nu, se om man överlever denna veckan också och inte får ett jävla bryt som inte är långt borta vill jag säga. Addera sömnproblem med konstant grubblande över varför man bara känner sig uppskattad av en person i ens umgänge, då förstår jag migsjälv när jag ligger 4-5 timmar innan jag kan äntligen sommna sen som bonus så har man en mor som väcker en med en skopa ovett efter en 3-4 timmar av sömn. Då är man inte långt borta ifrån att käfta tillbaka och sen vet man ju inte vad som händer, lär bara svartna för ögonen...
När jag själv läser vad jag skriver så förstår jag att jag börjar grubbla, jag bara vill bort. Men det är ju bra att jag är överrens med migsjälv iallafall. Lite konstruktiv kritik hade dock inte skadat, svårt och lösa sina problem när man bara har en synpunkt och det är ens egen. Där har jag två kort och spela, kort i denna fråga är personer, en är långt borta för att 'komma över på en kaffe' och de andra, esset, har jag tyvärr inte lika god kontakt med som kanske 2 år sen, vilket är massa synd. Jag vill ha mer 'spelbara kort' i den kategorin men det är tydligen jävligt svårt och få tag på i dagar som dessa, synd men sant.
Har mer och skriva, men orkar heltenkelt inte, dags och försöka sova, klockan är lite efter 3 nu, om jag slocknar inann 0600 är jag nöjd!
Joshua Radin har stått för bakgrundsmusiken, tack till honom!
/Rob
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/randomrob/343643889/
Visa toppen
Show footer