Previous dayTuesday 6 April 2010 photo 1/1
|
Varje gång jag vaknar på morgonen påminns jag av vad jag bara vill få BORT från mitt huvud.
Innan jag blev våldtagen så kunde jag inte leva mig in i hur det faktiskt är att uppleva något så fruktansvärt... Jag tänkte, men det kanske bara är att försöka leva vidare så som vilken annan "olycka" som hellst...
Förstår inte hur jag kunde tänka så... en sak som jag har lärt mig efter detta är att hata, att avsky, att bara vilja dö
Han började ta på mig, jag bara låg där, trodde han skulle förstå att jag inte ville, om jag inte gav något engagemang i allt. Det ända jag tänkte var "hur kan han inte förstå, någon som kännt mig så länge, någon som alltid sett till mitt bästa förut"
Han fortsatte ta på mig, överallt. Jag kunde inte säga ordet nej, jag var bara så arg och chockad över att han inte kunde förstå...
Han tog tag i mitt huvud, drog det till sig och försökte kyssa mig...
Jag drog tillbaka, stretade emot, "hur kan han inte förstå, nu måste han väll fatta"...
Jag var för chockad, visste inte vad jag skulle göra, han tog tag i mitt huvud igen, den här gången hårdare och han kysste mig
Jag började gråta, tårarna rann ner för mina kinder
jag vet inte om det var otydligt, men varför slutade han inte?
Han bara fortsatte och fortsatte, tog av mig mina kläder, jag var helt jäkla paralyserad, fattade inte vad som hände, ville bara bort från allting
Han kom in i mig och jag bara låg där med tårarna sprutandes ner för mina kinder
Efteråt la han sig bakom mig, kramade om mig som om jag vore världens bästa, låtsades som om inget hade hänt
jag fick inte fram ett ord, jag bara grät
Det var mitt ex, vi hade gjort slut och han var hos mig för att hälsa på, vi var bästa kompisar och han var den där underbara killen som man bara kan tycka om... Vi passade inte ihop som par men blev bästa vänner efter vi insett det, men hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen
Tack för att du läste!
Innan jag blev våldtagen så kunde jag inte leva mig in i hur det faktiskt är att uppleva något så fruktansvärt... Jag tänkte, men det kanske bara är att försöka leva vidare så som vilken annan "olycka" som hellst...
Förstår inte hur jag kunde tänka så... en sak som jag har lärt mig efter detta är att hata, att avsky, att bara vilja dö
Han började ta på mig, jag bara låg där, trodde han skulle förstå att jag inte ville, om jag inte gav något engagemang i allt. Det ända jag tänkte var "hur kan han inte förstå, någon som kännt mig så länge, någon som alltid sett till mitt bästa förut"
Han fortsatte ta på mig, överallt. Jag kunde inte säga ordet nej, jag var bara så arg och chockad över att han inte kunde förstå...
Han tog tag i mitt huvud, drog det till sig och försökte kyssa mig...
Jag drog tillbaka, stretade emot, "hur kan han inte förstå, nu måste han väll fatta"...
Jag var för chockad, visste inte vad jag skulle göra, han tog tag i mitt huvud igen, den här gången hårdare och han kysste mig
Jag började gråta, tårarna rann ner för mina kinder
jag vet inte om det var otydligt, men varför slutade han inte?
Han bara fortsatte och fortsatte, tog av mig mina kläder, jag var helt jäkla paralyserad, fattade inte vad som hände, ville bara bort från allting
Han kom in i mig och jag bara låg där med tårarna sprutandes ner för mina kinder
Efteråt la han sig bakom mig, kramade om mig som om jag vore världens bästa, låtsades som om inget hade hänt
jag fick inte fram ett ord, jag bara grät
Det var mitt ex, vi hade gjort slut och han var hos mig för att hälsa på, vi var bästa kompisar och han var den där underbara killen som man bara kan tycka om... Vi passade inte ihop som par men blev bästa vänner efter vi insett det, men hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen
Tack för att du läste!
Comment the photo
:/ hur kan man göra så :@
änmäld han (Y)
SKA FAN NITA HAN HÅRT SÅ HAN INTE RESER SIG!
38 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/readmee/451586758/
Visa toppen
Show footer