Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Amanda Törnqvist (Responsibility) Kungsbacka ,Halland

November 2010

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

December 2010

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

2009

Saturday 1 November 2008 photo 1/1

I dag är dagen då jag har bott i göteborg i två år. Eller jag kanske ska säga att det är två år sedan jag blev hitskickad.
Ska jag skratta, eller ska jag gråta?
Jag vet faktiskt inte själv..
Det här är dagen då pappa hade köpt mig en enkel biljett till ett bättre liv.
Han körde mig till Bromma flygplats utan ett ord då vi satt där i den lilla vita skåpbilen. Där bak låg väskan med allt jag lyckats få ner i den stora svarta intersportväskan; där låg de senaste åren av mitt liv.
När vi kom fram så var det fortfarande lika tyst. Jag tog min väska och gick in för att checka in mitt liv.
Jag kände hur tårarna började rinna och sprang in på damernas toalett.
Det enda jag tänkte när jag satt på den lilla flygplatstoaletten var att; nu ska jag få ett nytt liv igen, det ska bli bra och jag ska börja om igen.
MIn mamma uppträdde som om ingenting hade hänt när jag anlände tii Landvetter flygplats. Jag minns det som om det vore bara igår. Allt är fortfarande så tydligt och en del av mej önskar att minnen bara kunde försvinna!
.....Nu har det alltså gått två år av bara farten,, eller nej, det har gått två år av ren gjädje och smärta!!
Varje dag tänker jag på hur livet hade varit om jag hade bott kvar?, hade vi kunnat bygga upp den glädje och trygghet som en gång fanns i villan på Jökelvägen 10 i Vega? Skulle allting blivit som förrut bara jag bodde kvar och det gick ett tag.
Det vet inte jag. Jag vet inte hur det hade varit för det var inte jag som fattade beslutet att jag skulle "få" ett nytt liv.
Det var då "Mamma" och "Pappa".
Hur skulle jag någonsin kunna lita på dom igen efter vad jag just utsatts för?
I tonåren, då man behöver en trygghet för att sjävl kunna växa i sin egna roll, och utvecklas innan man tar det stora steget ut i vuxenvärlden.
Jag kan inte påstå att jag inte litat på mina "föräldrar", snarare att jag förlitat mig på dom för mycket.
många gånger trodde jag att dom fans där när dom inte fanns alls..
NU ..

0

0

0

0

0 Visa hela listan

I dag är dagen då jag har bott i göteborg i två år. Eller jag kanske ska säga att det är två år sedan jag blev hitskickad.
Ska jag skratta, eller ska jag gråta?
Jag vet faktiskt inte själv..

Det här är dagen då pappa hade köpt mig en enkel biljett till ett bättre liv.
Han körde mig till Bromma flygplats utan ett ord då vi satt där i den lilla vita skåpbilen. Där bak låg väskan med allt jag lyckats få ner i den stora svarta intersportväskan; där låg de senaste åren av mitt liv.
När vi kom fram så var det fortfarande lika tyst. Jag tog min väska och gick in för att checka in mitt liv.
Jag kände hur tårarna började rinna och sprang in på damernas toalett.
Det enda jag tänkte när jag satt på den lilla flygplatstoaletten var att; nu ska jag få ett nytt liv igen, det ska bli bra och jag ska börja om igen.

MIn mamma uppträdde som om ingenting hade hänt när jag anlände tii Landvetter flygplats. Jag minns det som om det vore bara igår. Allt är fortfarande så tydligt och en del av mej önskar att minnen bara kunde försvinna!

.....Nu har det alltså gått två år av bara farten,, eller nej, det har gått två år av ren gjädje och smärta!!

Varje dag tänker jag på hur livet hade varit om jag hade bott kvar?, hade vi kunnat bygga upp den glädje och trygghet som en gång fanns i villan på Jökelvägen 10 i Vega? Skulle allting blivit som förrut bara jag bodde kvar och det gick ett tag.
Det vet inte jag. Jag vet inte hur det hade varit för det var inte jag som fattade beslutet att jag skulle "få" ett nytt liv.
Det var då "Mamma" och "Pappa".
Hur skulle jag någonsin kunna lita på dom igen efter vad jag just utsatts för?
I tonåren, då man behöver en trygghet för att sjävl kunna växa i sin egna roll, och utvecklas innan man tar det stora steget ut i vuxenvärlden.

Jag kan inte påstå att jag inte litat på mina "föräldrar", snarare att jag förlitat mig på dom för mycket.
många gånger trodde jag att dom fans där när dom inte fanns alls..

NU ..

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Sun 2 Nov 2008 10:53

det känns som att det var igår du berättade att du skulle flytta.. :(

Responsibility Sun 2 Nov 2008 10:54

mm, ja vet :S! <33

Reply

2 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/responsibility/288499559/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska