Friday 3 July 2009 photo 2/6
|
Jag kollar ut över stranden,
sanden siprar imellan mina tår.
Jag åter gamla minne får.
En tanke mig slår.
Medans jag äter på min glass strut.
Tänker jag låt den inte ta slut.
Liksom många andra grejer i livet.
Men av min natur så tar jag inte glassen för givet.
För jag ser lätt att den är ändlig.
Men min liknelse handlar inte om en glass.
Eller hur många lass man kan av den äta innan det sätter stop.
Jag lutar mig tillbaks mot en sanddyn och beundrar denna syn.
Mitt här under skyn delar jag den inte med någon.
Så jag tar en bild, för att inte känna mig avskilld.
Mina tankar går i ett tag åt olika håll, värmen gassar på och finner mig sittandes under ett parasol.
Tanken på vad som kan göras utan att saker ska förstöras.
Slår i mig när jag ett tag lagt mig framför mitt sandslott för att hindra det från att förgöras.
Kanske en barnslig tanke, men jag väljer att tro på den.
Så som med allt.
Utan ängslan så lämnar jag stranden bakom mig.
Men så är det inte med ... livet i sig.
sanden siprar imellan mina tår.
Jag åter gamla minne får.
En tanke mig slår.
Medans jag äter på min glass strut.
Tänker jag låt den inte ta slut.
Liksom många andra grejer i livet.
Men av min natur så tar jag inte glassen för givet.
För jag ser lätt att den är ändlig.
Men min liknelse handlar inte om en glass.
Eller hur många lass man kan av den äta innan det sätter stop.
Jag lutar mig tillbaks mot en sanddyn och beundrar denna syn.
Mitt här under skyn delar jag den inte med någon.
Så jag tar en bild, för att inte känna mig avskilld.
Mina tankar går i ett tag åt olika håll, värmen gassar på och finner mig sittandes under ett parasol.
Tanken på vad som kan göras utan att saker ska förstöras.
Slår i mig när jag ett tag lagt mig framför mitt sandslott för att hindra det från att förgöras.
Kanske en barnslig tanke, men jag väljer att tro på den.
Så som med allt.
Utan ängslan så lämnar jag stranden bakom mig.
Men så är det inte med ... livet i sig.