June
Wednesday 2 March 2011 photo 2/4
|
och här är kapitel 2 XD.....um, de sista ....urrr....är det 7? paragraferna är nya.
Oxymoron
Kapitel 2- Limbo
Det har gått några veckor sedan jag vaknade upp bakfull i personalrummet
till lokaltrafikens verkstad. Jag har sett honom ett par tre gånger, då han
har kört några av de bussarna jag åkt.
Jag frågade en kompis som också jobbar för lokaltrafiken och han sa att de
som jobbar på verkstan eller skötsel också kör buss. För man måste köra
ett antal timmar per år för att få behålla busskörkortet*.
Jag har också sett honom som förbigående på stan en gång. Han kom ut
från biblioteket tillsammans med en tjej. Hon hade svart kort hår, höga
kindben och något mörkare hy än vad han har. Hon hade på sig en grå
tunika, svarta leggings och svarta boots.
"Ugh, hur blir man kompis med någon?" Undrade jag och plutade med
läpparna. Min kompis satte nästan sin cheesecake i halsen. Hon hostade
och pekade sedan på mig med sin dessert gaffel.
"Du skojar va?" Jag suckade och högg i min stackars gräddbakelse med
min gaffel.
"Nä, jag vill bli kompis med honom men jag vet inte vad jag ska prata
med honom om. Jag tror inte att vi har något gemensamt." Mumlade jag
och väntade på ett svar men jag fick inget så jag kollade upp på henne.
Hon höll på att röra om i sin kryddiga varma chocklad**. Sedan lyfte hon
upp sin kopp mot sina läpparna och tittade upp på mig.
"Och du säger att vi har det?" Det är sant, jag träffade Eve på en
busshållplats för ett år sedan. Vi båda väntade på en buss som aldrig kom.
Hon är gift, har ett eget hus, jobbar som advokat, hon är 52 år gammal och
har barn som är äldre än mina ynka 22år. Hon har tillochmed barnbarn
påväg.
Det ända vi har gemensamt är att vi gillar att träffas på ett café en gång i
veckan och prata om allt eller inget.
"Jag tror-" fortsatte hon innan jag hann svara. "att eftersom du är naturligt
social så får du lätt vänner men du har egentligen aldrig riktigt försökt.
Därför har du heller inte blivit sårad eller ens märkt de som ogillat dig och
inte velat bli dina vänner. Men av nån anledning så vill du verkligen bli
kompis med den här kufen och därför spelar hans reaktioner roll för dig."
Hon avslutade sin monolog och tog nöjt en klunk av sin chocklad. Jag
plutade missnöjt med läpparna igen och gav min söndermosade
gräddbakelse ett ögonkast.
"Men det svarade ändå inte på min fråga. " Mumlade jag och drack upp det
sista av min varma chocklad med marshmallows och banansmak***. Hon
ställde ner sin kopp och tog en till tugga av sin cheesecake.
"Du fick väl hans efternamn?" Innan han hade lämnat av mig utanför
ingången till min lägenhet så hade sagt åt mig att han kunde lämna tillbaka
overallen och galgen genom att bara stoppa dem i en påse med namnet
Blackbird på och lämna den till chaffören i nästa buss jag klev på. Plus att
be chaffören att lämna påsen i bussen så den följde med till skötsel.
"Mmmm." Jag hade gjort det också men nu ångrade jag att jag bara inte
hade farit dit själv med påsen.
"Varför inte bara göra som dagens ungdom då?" Jag tittade upp på henne
och hon flinade bara åt mig.
"Vadå?" Frågade jag men hon tog en klunk av sin chocklad innan hon svarade.
"Nu för tiden är det väldigt få som inte har facebook."
~*~*~*~*~*~
Jag tog en liten klunk av mitt beska svarta kaffe och tog en till titt på
meddelandet. Det stod fortfarande samma sak;
Så har du tid att göra nått i helgen då? :)
Jag tog en klunk kaffe till och suckade. Det är tre veckor sedan jag
accepterade den dära alkohol påverkade killens förfrågan om vänskap på
facebook. Över pm pladdrade han på om menlösa saker blandat med
frågor om jag ville umgås med honom.
Jag tog en klunk till. Jag avböjde varje gång med ursäkten att jag var
upptagen och jag följde aldrig upp med information om när jag var ledig.
Antingen är han dålig på att läsa mellan raderna eller så ignorerade han
det totalt. Gissar att ärlighet är det enda som funkar.
Jag tömde koppen i ett enda drag och grimaserade.
Jag har inget emot att prata med dig via pm men jag har inget som helst
intresse av att umgås med dig IRL. Jag har redan vänner. Jag behöver inga
flera....
Pilen svävade över 'sänd' knappen medans jag under några ögonblick
funderade på hur pmet kunde misstolkas, vad för reaktioner pmet möjligen
skulle kunna få från honom, sedan klickade jag och lutade mig bakåt i
datorstolen.
Han brukar vara snabb på att svara. Som jag förstått det så har han
facebook på sin mobil. Jag stäckte mig efter min telecaster, plockade upp
den från där den stod lutat mot bänken och slog några akord på den. Men
Abigail tittade upp från sin bok där hon satt i fotöljen och gav mig ett
irriterat ögonkast så jag ställde tillbaka den.
Några sekunder senare så loggade han in och en minut efter det så svarade
han på FB chatten;
Okej :3 ...Jag har hört rykten om att priset på bussbiljetterna kommer höjas,
stämmer det? O.o
When tongue-tied, talk about the weather. Eller var ännu sliskigare och
prata om någons jobb. Jag rullade på ögonen och höll upp min kopp mot
min flickvän.
"Skulle du kunna vara snäll och fylla på åt mig?" Hon tittade än en gång
upp på mig från sin bok av David G. Myers. Efter att ha stirrat på mig i ett
ögonblick så la hon ifrån sig sin bibel och ställde sig upp och gick ut i
köket med min kopp.
Jag snurrade på min stol och tittade upp i taket. Det blev så mycket tystare
med bara det dova surret från datorfläkten i rummet. Det kändes mindre instängt.
En sommarstuga ute på vischan hade hon frågat mig om jag ville ha då vi
gifte oss och kanske en katt eller hund. Men hon förstår inte det dära. Det är
inte samma sak, det känns fortfarande instängt men det kommer hon inte förstå.
Hon är uppvuxen i stan.
Hon kom tillbaka med min kopp, gav den till mig och satte sig sedan tillrätta
med sin bok. Jag snurrade ett varv till på stolen sedan ställde jag ner koppen
på datorbänken knäckte mina fingrar och svarade.
Vi får se då den nya tidtabellen kommer.
--------------------------------------------------------------------------
*Njae...det är egentligen rättigheterna för att få skjutsa passagerare man
kan förlora har jag för mig...men det är lättare att förklara det sådär.
** Tänk Aztek....ni som har ätit på Schmäck XD
*** XD eget recept.
-------------------------------------------------------------------------
Oxymoron
Kapitel 2- Limbo
Det har gått några veckor sedan jag vaknade upp bakfull i personalrummet
till lokaltrafikens verkstad. Jag har sett honom ett par tre gånger, då han
har kört några av de bussarna jag åkt.
Jag frågade en kompis som också jobbar för lokaltrafiken och han sa att de
som jobbar på verkstan eller skötsel också kör buss. För man måste köra
ett antal timmar per år för att få behålla busskörkortet*.
Jag har också sett honom som förbigående på stan en gång. Han kom ut
från biblioteket tillsammans med en tjej. Hon hade svart kort hår, höga
kindben och något mörkare hy än vad han har. Hon hade på sig en grå
tunika, svarta leggings och svarta boots.
"Ugh, hur blir man kompis med någon?" Undrade jag och plutade med
läpparna. Min kompis satte nästan sin cheesecake i halsen. Hon hostade
och pekade sedan på mig med sin dessert gaffel.
"Du skojar va?" Jag suckade och högg i min stackars gräddbakelse med
min gaffel.
"Nä, jag vill bli kompis med honom men jag vet inte vad jag ska prata
med honom om. Jag tror inte att vi har något gemensamt." Mumlade jag
och väntade på ett svar men jag fick inget så jag kollade upp på henne.
Hon höll på att röra om i sin kryddiga varma chocklad**. Sedan lyfte hon
upp sin kopp mot sina läpparna och tittade upp på mig.
"Och du säger att vi har det?" Det är sant, jag träffade Eve på en
busshållplats för ett år sedan. Vi båda väntade på en buss som aldrig kom.
Hon är gift, har ett eget hus, jobbar som advokat, hon är 52 år gammal och
har barn som är äldre än mina ynka 22år. Hon har tillochmed barnbarn
påväg.
Det ända vi har gemensamt är att vi gillar att träffas på ett café en gång i
veckan och prata om allt eller inget.
"Jag tror-" fortsatte hon innan jag hann svara. "att eftersom du är naturligt
social så får du lätt vänner men du har egentligen aldrig riktigt försökt.
Därför har du heller inte blivit sårad eller ens märkt de som ogillat dig och
inte velat bli dina vänner. Men av nån anledning så vill du verkligen bli
kompis med den här kufen och därför spelar hans reaktioner roll för dig."
Hon avslutade sin monolog och tog nöjt en klunk av sin chocklad. Jag
plutade missnöjt med läpparna igen och gav min söndermosade
gräddbakelse ett ögonkast.
"Men det svarade ändå inte på min fråga. " Mumlade jag och drack upp det
sista av min varma chocklad med marshmallows och banansmak***. Hon
ställde ner sin kopp och tog en till tugga av sin cheesecake.
"Du fick väl hans efternamn?" Innan han hade lämnat av mig utanför
ingången till min lägenhet så hade sagt åt mig att han kunde lämna tillbaka
overallen och galgen genom att bara stoppa dem i en påse med namnet
Blackbird på och lämna den till chaffören i nästa buss jag klev på. Plus att
be chaffören att lämna påsen i bussen så den följde med till skötsel.
"Mmmm." Jag hade gjort det också men nu ångrade jag att jag bara inte
hade farit dit själv med påsen.
"Varför inte bara göra som dagens ungdom då?" Jag tittade upp på henne
och hon flinade bara åt mig.
"Vadå?" Frågade jag men hon tog en klunk av sin chocklad innan hon svarade.
"Nu för tiden är det väldigt få som inte har facebook."
~*~*~*~*~*~
Jag tog en liten klunk av mitt beska svarta kaffe och tog en till titt på
meddelandet. Det stod fortfarande samma sak;
Så har du tid att göra nått i helgen då? :)
Jag tog en klunk kaffe till och suckade. Det är tre veckor sedan jag
accepterade den dära alkohol påverkade killens förfrågan om vänskap på
facebook. Över pm pladdrade han på om menlösa saker blandat med
frågor om jag ville umgås med honom.
Jag tog en klunk till. Jag avböjde varje gång med ursäkten att jag var
upptagen och jag följde aldrig upp med information om när jag var ledig.
Antingen är han dålig på att läsa mellan raderna eller så ignorerade han
det totalt. Gissar att ärlighet är det enda som funkar.
Jag tömde koppen i ett enda drag och grimaserade.
Jag har inget emot att prata med dig via pm men jag har inget som helst
intresse av att umgås med dig IRL. Jag har redan vänner. Jag behöver inga
flera....
Pilen svävade över 'sänd' knappen medans jag under några ögonblick
funderade på hur pmet kunde misstolkas, vad för reaktioner pmet möjligen
skulle kunna få från honom, sedan klickade jag och lutade mig bakåt i
datorstolen.
Han brukar vara snabb på att svara. Som jag förstått det så har han
facebook på sin mobil. Jag stäckte mig efter min telecaster, plockade upp
den från där den stod lutat mot bänken och slog några akord på den. Men
Abigail tittade upp från sin bok där hon satt i fotöljen och gav mig ett
irriterat ögonkast så jag ställde tillbaka den.
Några sekunder senare så loggade han in och en minut efter det så svarade
han på FB chatten;
Okej :3 ...Jag har hört rykten om att priset på bussbiljetterna kommer höjas,
stämmer det? O.o
When tongue-tied, talk about the weather. Eller var ännu sliskigare och
prata om någons jobb. Jag rullade på ögonen och höll upp min kopp mot
min flickvän.
"Skulle du kunna vara snäll och fylla på åt mig?" Hon tittade än en gång
upp på mig från sin bok av David G. Myers. Efter att ha stirrat på mig i ett
ögonblick så la hon ifrån sig sin bibel och ställde sig upp och gick ut i
köket med min kopp.
Jag snurrade på min stol och tittade upp i taket. Det blev så mycket tystare
med bara det dova surret från datorfläkten i rummet. Det kändes mindre instängt.
En sommarstuga ute på vischan hade hon frågat mig om jag ville ha då vi
gifte oss och kanske en katt eller hund. Men hon förstår inte det dära. Det är
inte samma sak, det känns fortfarande instängt men det kommer hon inte förstå.
Hon är uppvuxen i stan.
Hon kom tillbaka med min kopp, gav den till mig och satte sig sedan tillrätta
med sin bok. Jag snurrade ett varv till på stolen sedan ställde jag ner koppen
på datorbänken knäckte mina fingrar och svarade.
Vi får se då den nya tidtabellen kommer.
--------------------------------------------------------------------------
*Njae...det är egentligen rättigheterna för att få skjutsa passagerare man
kan förlora har jag för mig...men det är lättare att förklara det sådär.
** Tänk Aztek....ni som har ätit på Schmäck XD
*** XD eget recept.
-------------------------------------------------------------------------
Part of an album
Camera info
Comment the photo
SKÄGGIGA DAMEN!
(han bodde i navajoreservatet tills han blev 16 då flyttade han med sin äldre bror till......urrr....ja nu vet jag inte vart den hära historien utspelar sig XDD )
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rin-rin/485693553/
Visa toppen
Show footer