Ahaha, jag förlorade en bevakare då jag postade början på kap 2....
tror jag kommer förlora ännuflera på den biten som nu postas ahahaha XDD
konan orchestrated den första paragrafen efter scenbytet XD

En djup suck undslapp mina läppar. Jag har stått lutad mot ytterväggen till värdshuset jag spenderat natten på ett bra tag nu. Han är sen.

Han lämnade av mig här igår kväll och sa att han skulle möta mig här igen nu på morgonen. Har han ångrat sig?

Jag drog en hand genom mitt hår men handen fastnade för att värdshusvärdens dotter flätade mitt hår i morse. Med en suck ryckte loss min hand medan jag tittade ut på myllret av alver, människor och feer som trängdes på gatan framför mig. De var nog alla på väg till sina jobb.

Verkade vara en överrepresentation av feér, var det nått slags feé konvent i närheten?

Jag suckade ännu en gång och tryckte mig från väggen jag lutat mig mot och in i folksamlingen. Jag stod och blev puttad runt en bit av människor och alver som hade bråttom, vissa bad mig inte så snällt att flytta på mig.

Vad skulle jag göra nu? Vänta tills han kom och kanske missa ett besök i biblioteken innan jag måste fara till mötet med Portalmästaren, eller gå själv till biblioteken och kanske missa honom? Det var ett svårt val.

Någon tryckte sig mot min mage men då jag tittade neråt så var det ingen där. På marken framför mig låg det en tygbit och en kniv full av blod. Jag lade handen på min mage och tittade sedan ner på min nu röda hand.

Min vita kappa började bli mer och mer röd. Jag visste att människor vad svaga, men var de verkligen såhär ömtåliga?

"WYNN!" Kir kom flygande mot mig genom folkhavet som nu mer eller mindre hade stannat upp och stirrade storögt på mig.

"Jag tror att jag blöder?" Sa jag och höll upp min röda hand mot honom.

"IDIOT!" Var hans svar, men jag såg honom inte. Min kropp lydde mig inte längre för den sjönk ihop på marken där jag stått och jag kunde inte rikta mitt huvud mot hans röst längre.

"NÅN KALL' PÅ VAKT'N'" Skrek han medan min syn blev suddig i kanterna och sedan helt svart även fast jag kunde svära på att jag fortfarande hade mina ögon öppna.

Allt annat än bra. Just innan jag for sa Rand åt mig att hålla mig så långt borta från vakter och sjukpersonal som möjligt.

~*~

Plötsligt ven en vit blixt förbi bakom mina ögonlock och jag öppnade dem försiktigt. Jag kisade ut i ett annars väldigt mörkt rum, men ovanför mig lös ett kallt cyan ljus. Rummet var tomt men dörren öppnades och in kom en kvinna iklädd, iklädd, iklädd, åh. In kom en naken kvinna och sprutade grädde på min mage.

Jag blundade och när jag öppnade ögonen igen så var rummet tomt. Men jag hade fortfarande grädde på magen.

Min kropp lydde mig igen så jag lyfte armen. Petade lite i den förmodade grädden och tittade på mitt vita finger ett ögonblick innan jag stoppade in den i munnen. Det var inte grädde.

Jag grimaserade åt den bittra smaken men stoppade tillbaka fingret i geggan igen och stoppade än en gång fingret i munnen. Jag skulle upprepat mig några gånger till ifall inte någon kommit in i rummet.

"Du, de 'e int mat."Kir gav mig en skeptiskt min, som att han funderade över min hjärnkapacitet även fast det var min mage som blivit knivstucken.

"Men den är ätbar." Den innehöll inget som skulle vara skadligt invärtes för min människokropp. Förhoppningsvis.

"Du, de ä men' att den ska hel din kropp, he gör 'en int ifall du ät 'en." Han satte sig ner i en stol som stod bredvid min säng. Han såg så liten ut.

"Åh, är ni redan vaken herrn?" En alv kvinna kom in i rummet, hon var väldigt blek, nästan vit och hon var iklädd, åh. Det förklarade saken. Hon var iklädd en vit dräkt.

Med en orolig min slängde hon sin mörkblåa fläta över axeln och jag såg hennes namnskylt. 'Fågelskrika'.

"Ja?" Mumlade jag. "Borde jag inte vara det?"

"Eh, jo, ja...men. Våran sömn förtrollning kan inte brytas förens skadorna är helt läkta och med skadan som herrn hade så skulle ni varit i koma tills minst i slutet på nästa vecka." Hon la sin knutna näve mot sin mun och såg fundersam ut. "Men nu har den bara hållit i en timme." Hon gick fram mot mig och torkade bort det-som-såg-ut-som-grädde-men-inte-var-det från min mage med sin ärm.

Med mina nu nästan nya känselreceptorer så kittlade det väldigt mycket och jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte skratta. En väldigt underlig reaktion på beröring egentligen.

Min mage var nästan hel, bara ett svagt mörkt streck just ovanför min navel. Hon tryckte och klämde där i området ett tag och sedan tittade hon upp på mig igen.

"Hade ni druckit någon helande dryck eller ätit någon ört precis innan ni blev anfallen?" Hon klämde mig fortfarande på magen medan hon stirrade in i mina ögon.

"Eh, Ja..." Jag har alltid varit dålig på stora lögner. Det var nog mestadels därför som Rand sagt åt mig att hålla mig undan myndigheterna.

"Mm, Vi kan nog skriva ut er imorgon, men nu måste jag kalla på en vakt så att de kan förhöra er om attacken. Ursäkta mig." Hon släppte äntligen min mage, torkade av händerna på sina byxor och lämnade rummet. Jag vände mig mot Kir.

"Ska vi stick'?" Frågade han efter jag hade stirrat på honom ett tag med vad som borde varit ett hjälplöst uttryck.

"Ja, tack!"

Åh, en naken tjej och grädde, vad kan gå fel liksom?