June
Saturday 16 April 2011 photo 1/4
|
Kommentarer? *Begs*
DOGMA
-Prolog-
En kylig höstvind svepte över den nyväkta staden och jagade en bunt
med rödbruna löv in mot den mörka gränden bakom kyrkan. Där i den
trånga gränden förlorade vinden intresset för löven och lekte istället
med en svart knälång kjol.
Kvinnan som kjolen satt på hade långt honungs blont hår och en svart
omlottblus som matchade kjolen. Vidare så hade hon höga svarta
pumps och svarta nylonstrumpbyxor. Hon var sminkad naturligt med
bara en svag antydan av svart runt hennes klarblåa ögon. Hennes
svarta lösnaglar såg felfria ut.
För hon hade inte kämpat emot. Människorna har lämnat bakom sig
den instinkten som varnar för fara. Även när den faran är någon de
känner väl.
Nu låg hon där på den kalla marken och hon skulle aldrig röra sig för
egen maskin igen. Hennes troligtvis dyra guld halsband låg en två-tre
meter bort för hennes huvud satt bara kvar på hennes kropp på grund
av ryggraden.
Det fanns heller inget blod kvar varken på platsen där hon låg eller i
hennes kropp.
Hennes hjärta saknades också.
Jag slickade mina läppar, sedan mina fingrar och jag sög också
långsamt på mina naglar. Jag ville få tag på allt blod.
Tillslut började människorna inne i kyrkan röra på sig så jag klappade
huvudet på gargoylen jag suttit brevid och slank iväg över taket.
En kylig höstvind svepte över den nyväkta staden och jagade en bunt
med rödbruna löv in mot den mörka gränden bakom kyrkan. Där i den
trånga gränden förlorade vinden intresset för löven och lekte istället
med en svart knälång kjol.
Kvinnan som kjolen satt på hade långt honungs blont hår och en svart
omlottblus som matchade kjolen. Vidare så hade hon höga svarta
pumps och svarta nylonstrumpbyxor. Hon var sminkad naturligt med
bara en svag antydan av svart runt hennes klarblåa ögon. Hennes
svarta lösnaglar såg felfria ut.
För hon hade inte kämpat emot. Människorna har lämnat bakom sig
den instinkten som varnar för fara. Även när den faran är någon de
känner väl.
Nu låg hon där på den kalla marken och hon skulle aldrig röra sig för
egen maskin igen. Hennes troligtvis dyra guld halsband låg en två-tre
meter bort för hennes huvud satt bara kvar på hennes kropp på grund
av ryggraden.
Det fanns heller inget blod kvar varken på platsen där hon låg eller i
hennes kropp.
Hennes hjärta saknades också.
Jag slickade mina läppar, sedan mina fingrar och jag sög också
långsamt på mina naglar. Jag ville få tag på allt blod.
Tillslut började människorna inne i kyrkan röra på sig så jag klappade
huvudet på gargoylen jag suttit brevid och slank iväg över taket.
Comment the photo
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer