Sunday 12 February 2012 photo 33/57
|
Titel: Länge Leve Överlevnad
Scene: 26 -Tidig morgon innan sex.
Author: @Konan
Editor: Rin-Rin
Album: http://dayviews.com/rin-rin/album/310793/
POV: Yisu
Characters present: Alla presenterade
Det var tidig morgon. Gryning faktiskt, säkert runt kl 6 gissade Yisu och en snabb titt på en av Daves mobiler bekräftade detta.
De hade inga fasta regler än, för det var ingen som orkade prata om det. Så fort Yisu försökte ta upp något så fick alla ett trött dött utryck i sina ögon. Så det verkade falla på Yisu att få saker gjorda, som vanligt.
Det var Yisu som fick springa runt och kolla ifall någon hade en fickkniv så de kunde göra fler bestick och grillpinnar. Det var Yisu som fick organisera hur mycket vatten de hade med sig, och ifall plantorna var ätbara, att de hade med sig burkar och liknande som hon kunde placera salvorna hon gjorde i. Yisu fnös. De andra verkade inte bry sig alls. De verkade faktiskt bli irriterad på att Yisu ens brydde sig om att göra de här sakerna för dem. Saker som de borde ha tagit itu med och gjort själva.
Yisu kände hur hennes migrän började återvända långsamt. Allvarligt. Vad var det för fel på folk? Kan de inte ta hand som sig? Är de alla så korkade? Yisu var bara glad åt att de inte behövde diska eller tvätta för hon visste att det säkerligen skulle falla på henne att ta itu med det ifall hon inte ville resa med ett gäng som luktade värre än dungeon crawlers. Yisu kollade skeptiskt ut över de stilla sovande formerna runt henne. Fast de luktade förstås redan som det…Vad skulle hon inte göra för en dusch just nu?
Hon suckade. Frukost var det. Bladen hon samlat hade börjat ta slut. De var ganska många i gruppen nu trots allt. Så de skulle vara tvungna att jaga. Men nu när de var ute ur skogen och hamnat i en ödemark så skulle det bli mycket svårare att hitta nått levande. Men de kanske skulle kunna fånga några ödlor eller ormar i alla fall. Hon funderade över detta innan hon tyst gick fram till Axis som fortfarande var i vargform sedan nattpasset.
Det var fortfarande skumt att han var en människa ibland. Han verkade inte vara en klassisk loup-garou. Han var för bekväm i sig själv enligt Yisu, men med andra världar så antog hon att det fanns andra regler. Han kanske var en lynkantrop trots allt? Men, hon kunde fundera ut hur exakt det där funkade senare.
Hon behövde inte ens öppna munnen innan han nickade åt henne. Då de gick kastade han en blick över lägret och mötte ögon med någon. Alla sov visst inte? Han stirrade på denne och gjorde ett kast med huvudet innan han gick. Yisu antog att det var tyst kommunikation. Troligen i stil med att säga att han skulle gå nu och att avlösa honom under tiden. Han var deras vakt trots allt.
Att hämta maten tillsammans hade blivit en vana sedan i början, då hon behövde en vakt för att hämta de blommorna hon behövde åt Evie. I skogen hade det varit Yisus uppgift att plocka ätbara blad och sätta ut enkla fällor med hjälp av Evies skosnören. De var simpla. En rest från hennes Lajv dagar. Från den tiden hon fortfarande hade tid att slösa på något så simpelt som att ha kul.
De var tvungna att gå en bra bit från lägret för att hitta nått som levde. De buskar och träd de såg var så torra… Yisu trodde inte att någon av dem skulle kunna vara av nytta för dem, varken som salvor eller som frukost. Fällorna skulle även bli svåra att sätta ut och gömma i den här terrängen. Det var väldigt kalt och marken hade djupa ärr och märken i sig. Som om något tungt gått där.
Yisus oro visade sig vara i onödan. Det gjorde inget att plantorna var oätliga, eller att fällorna inte skulle funka här. Djuren här skulle ändå bara ha förstört dem ifall de gick i dem.
Yisu stirrade i fascination på de stora bestarna. De… såg nästan ut som kor. Ifall kor var två meter höga och tre meter långa täckt med svart pansar längst ryggen och massiva horn längst deras huvuden. 'En total miljökatastrof' tänkte Yisu när hon såg dem och de djupa märkena de gjort i marken när de bökat efter rötter.
Axis puttade henne lätt åt sidan. Yisu tog det som att han ville ha fritt läge, men det kunde bero på att vindriktningen skiftat med. De var inte långt ifrån djuren nu. Yisu var nästan förvånad över att de inte flytt än, de var ganska nära trots allt. Yisu var väl medveten om hur mycket hon lät när hon rörde sig. Dessa djur var troligen inte vana att bli jagade. Kanske en brist på arter högre i näringskedjan än dem själva?
Yisu flyttade sig ytterligare lite till åt vänster för att inte var i vägen för Axis medan han plockade en pansar-ko från flocken. Hon kollade på fascinerat medan Axis dödade besten. Plattorna verkade vara svåra att bita igenom, men han verkade inte ha några större problem bortom det. Hon kastade några oroliga blickar på de andra djuren, rädda att de skulle reagera och försvara sin egna. Men förutom några få tecken på att de visste att en kamp pågick så ignorerade de dem.
Yisu tyckte det var ett ovanligt beteende. Men en närmare titt på deras matvanor förklarade saker närmare. De åt tydligen sina egna döda. Vilket betydde att de skulle vara tvungna att försvara bytet från de andra djuren.
Bäst att flytta den innan de slaktade den. Yisu stirrade på det 3x2m stora bytet. Hon hoppades att Axis inte skulle ha några problem med att bära det för hon hade en känsla av att hon inte skulle vara så hjälpsam med just detta.
Annons
Comment the photo
10 comments on this photo