Seriöst. hur ska man orka se possitivt frammåt när allt som ligger framför en är en stoooor bakfylle-svart hög me skit? De finns inget att se fram emot förutom en seg sommar utan nåt spännande alls som man har råd att åka på/till. Ja vill jobba å tjäna mitt leverne men de går inte av många olika anledningar som beror på mig å min fuckade skalle, som ja för tillfället inte skulle ha nåt emot att blåsa bort. Ni kan ju kanske snida nåt fint av mitt kranium?:)

Men så kan man ju inte göra. De är en på tok för feg död. En död värdig pedofiler, våldtäktsmän å annat patrask. Hoppas hellre de kommer en inbrotts tjuv eller nåt å knivar en så man får dö i nån sorts strid iaf. Bara man får visa sig värdig, tapper å stolt. Vad nu jag har att vara stolt över kan ju diskuteras rätt länge. Å vad som skulle göra mig värdig att inträda i Valhall kan oxå diskuteras. Nä jag lär väl bli överkörd av en full volvoraggare eller dö på nå annat värdelöst sätt som folk kommer skratta åt i många år.

Hur stora tankar man än har. Hur hårt man än kämpar, så blir man utskrattad av omvärlden i nästa sekund. Man genomför nåt man blir stolt över sig själv för. Upplyft. Tills man inser hur patetisk man är som känner sig stolt över nåt som är totalt självklart för 5.9 miljarder människor. Ja ser ingen mening med min existens. Vad har jag för syfte? Tära på samhället? Bli ännu ett drägg som lever på soc? Fan va mainstream ja kommer bli med dessa nästa 4 ord.

Jag Hatar Mitt Liv.

There, I've said it. Har du, tappra människa, orkat läsa igenom min patetiska klagan å självömkan så är du värd en eloge. Fattar egentligen inte varför ja delar me mig av mina privata tankar till hela världen. Vad förväntar ja mig för bemötande? 3 kommentarer me ett peppande: "du är bra!" å 7 kommentarer me: "EMO päran!".

Jag hatar nog ändå inte mitt liv egentligen. Jag hatar världen. Jag hatar att bo här. Jag hatar singel-livet. Jag hatar att ha så många bra vänner som ja aldrig skulle kunna mäta mig med i brahet, å ändå känna mig ensam. Jag hatar mig själv.

I am HATRED, DARKNESS and DESPAIR

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Tue 12 May 2009 20:18

håller med dej till fullo. tror mitt liv kommer sluta med självmord hur jag än gör. livet är som man uppfattar det. i mitt perspektiv är jorden en rund jordhög som egentligen är obefintlig och krälar av maggots, även sk människor. vissa säger att det är skevt och för en del är det verklighet.

- Read more -

#485823 Tue 12 May 2009 12:06

Jag har försökt peppa dig tusen gånger till att göra saker, men du kan inte få in det i huvudet. Det kommer inte hjälpa hur mycket du än skriver sånt här. Det finns ingen som kan hjälpa dig. Den enda som verkligen kan hjälpa dig, det är du själv. Vi kan inte ordna upp ditt liv och jag vet att du inte bett om det heller. Men du MÅSTE se positivt till livet på något vis och inte se livet som en pest. Det är skitsvårt när man väl har fallit ner i den gropen, men du måste försöka OM OCH OM IGEN. Ge inte upp, för fan! Du vet att jag står här hela tiden. Men du måste klara dig ur det här själv, och jag vet att du fixar det utan problem. Älskar dig och tror på dig!

- Read more -

InsolubleRiddle Tue 12 May 2009 11:31

C'moon, hur många andra människor finns det där ute som befinner sig i samma sits?

Du kan ju använda ett par minuter med att fundera på hur många i världen som egentligen har arbete och ett fungerande liv? Det är inte så många som har vad man skulle kunna uppfatta ett "perfekt liv". Dendär personen alla uppfattar lycklig med en söt flick/pojkvän egentligen funderar på hur h*n ska orka, är redo att ge upp, kasta in handduken. Det finns inget som heter lycka, bara hur väl man döljer sina hemligheter och känslor.

- Read more -