March
Sunday 11 October 2009 photo 1/2
|
Det är nästan vinter ute. Marken är kall och luften kylig. Andetagen syns i form av små vita strimor av moln. Det är inget man ser nu för mörkret har kommit in i våra ljusa ocg glada liv. Jag är inte glad längre. Mina ögon glittrar inte som de gjorde och mitt leende är ett minne blott. Ibland kan jag drömma om hur det känns att försvinna hur skulle alla känna? Skulle de komma ihåg mig mer än tjejen som mådde dåligt och nu är borta? Skulle de någonsin ens orka fälla en tår? Bara ibland tänker jag så , när et känns somm mörkret inte kommer att ta slut. Jag är ledsen för det som är, jag är inte perfekt, jag hatar att höra när folk säger att man är dålig på någonting, vem gör inte det? Vi vill alla höra att vi är bra på något, höra att vi faktiskt betyder något för någon, höra att våran plats på jorden är viktig. Jag vill så gärna höra de orden från dem som står mig närmast. De som uppfostrat den jag är idag. Den Emma ni alla känner. Det är mörkt och kallt ute, lika mörkt och kallt som det är runt mitt hjärta som inte får luft längre. Hjärtat som slår för en enda sak, för mig. Hjärtat den enda vi kan lita på. Den enda som alltid vill att vi ska finnas. Utan vårt hjärta är vi ingenting. Jag vet inte hur ni känner men jag tänker ta vara på mitt.
Comment the photo
och ajg gjorde de, och denna bilden kom fram, smart smart.
jag älskar dig <3
vad de än är så hoppas jag de blir bra, vill inte att du ska må dåligt!
imorn ska vi prata, tror vi har en helden att prata om.
du vet att jag finns här, i alla lägen.
jag älskar dig! <33
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rundaprickar/416281610/
Visa toppen
Show footer