ingen vet min sanning, inte ens mina närmsta.

jag skämms över min sanning, därför har jag behållt den för mig själv i 15 år.

jag skämms över hur han beter sig ..

hur han kunde göra såhär mot alla barn, hur han fortfarande inte skärper sig ..

pappa, jag vet att du försökt i mer än 20 år nu .. jag vet att du alltid haft svårt med din aggresion. och det är något jag accepterar, men jag accepterar inte orden du säger när du tappar kontrollen, som att du hatar mig, som att jag kan dra åt helvete, som att du inte vill ha mig där .. du ska veta, att det har inte varit lätt alla gånger att ''stäng av'' och inte lyssna och ta åt sig av vad du säger, vad jag än gör eller säger, får jag alltid orden ''dra åt helvete ungjävel'' och det har jag fått leva med i 15 år, och när jag var 8 började jag tro att det var så en riktig pappa skulle vara .. jag trodde det var normalt, men när jag fick träffa mina vänners pappor så fick jag se hur fel jag hade .. men jag vägrade inse det själv, det är förnst nu när jag är 15 år som jag inser vad du faktiskt gjort och sagt, och det sårar mig .. och jag kan inte snacka om det med folk, för det är fortfarande jobbigt.. och jag kan inte snacka känslor, och jag har svårt och få ur ord ibland, och det är ditt fel pappa. för att jag aldrig vågade svara emot dig.

jag vet att du försöker, men jag vet inte om du gör det tillräckligt?

och så kom skillsmässan och du började dricka som fan, mamma sa att jag skulle snacka med henne ifall du fortsatte dricka efter vi flyttat, men klart jag inte kan tala om de för henne... du är min far, och jag tänker inte gola. jag klarar inte av att snacka om det. hon borde förstå att något är fel efter varje gång jag kommit hem till henne gråtandes för du slängt ut mig.. men efter nästan 2 år som skilda under samma tak, så fick ni äntligen flytta ifrån varandra du och mamma.. och alla sa till mig ''är du säker på att du vill bo hos han?'' och jag var stensäker på att jag ville det, så jag svarade ja, för vår kontakt hade blivit bättre under det året då jag och mamma bråkade .. men när vi väl flyttade så fick jag kontakten med mamma lite bättre. men pappa .. din och min kontakt blev/blir bara sämre och sämre .. när du säger varje kväll ''kan du hämta dricka till mig?'' för att du har för ont för att röra dig själv så gör det lika ont i mig ska du veta ..

Vi snackar imorgon älskling <3 glöm inte att du är gulldvärd!