ja kommer hem, jag försöker vara tyst. jag vill inte att han ska höra mig, det slutar alltid på samma vis. jag smyger upp för trappan, men jag råkar tappa sommarkappan. jag fick en klump i mitt bröst, sedan hörde jag en röst. jag stelnade till, det var den första april, det var min födelsedag. det var inget speciellt med den dagen, allt var som vanligt, han satt i sin fotölj, full som ett svin. han ställde sig upp och gick mot trappan, jag kunde inte röra mig, tro mig jag försökte, han tog ett steg i taget, jag ville springa upp men jag var som förstelnad. jag tog emot slag för slag, jag ville visa han att jag kunde klara av det, att jag inte var en feg fitta som han alltid hade sagt. jag ramlade baklänges, jag kände mig svag, jag hade velat ha ett famntag. jag samlade mina krafter, tog nya tag, jag ställde mig upprätt, kände hur det bultade i mitt ansikte, kände hur blicken blev mer och mer suddig, jag kollade på honom, undrade varför just jag blev hans dotter. jag kände blodet rinna från mitt ansikte, från munnen från ögonbrynen. jag ville hålla inne tårarna, men jag släppte en tår. jag kände hur kraften försvan, jag orkade inte ställa mig upp, tårarna rann ner för mina kinder medans jag kände slag mot min mage, allt blev mörkare, jag såg hans ansikte, han tog ny kraft för ett snytt slag, jag såg handen komma mot mitt ansikte, allt blev svart... Den dagen dog en 16 årig flicka, hennes första dag som 16 år. hon har det bra nu. hon känner inte mer någon smärta inte mer någon rädsla, hon är trygg...

usch .. hemskt ..