April
Saturday 7 February 2009 photo 1/1
|
Klockan är 07.52, det är en lördag för fasiken och jag har inte kunnat sova sedan jag drömde om galna emos à la Jokern i "The Dark Knight". De såg inte ut som Jokern men var sminkade lika galet. Annars var de nog inte emos, de var svartrockare. Jepp, svartrockare. Det var i varje fall vad de sa till mig.
Så, där går jag, helt fridfullt, ute i skogen på baksidan av en träversion av Petri eller något liknande. Det ligger ute i skogen och är byggt som ett vandrarhem i trä iaf. Det är väl någon sorts skolgård där på baksidan för det är en öppen yta med bänkar utplacerade och fullt med folk som sitter och pratar, leker; saker som brukar hända på en vanlig skolgård. Jag kanske skall nämna att det verkade vara både en grundskola och ett gymnasium, annars hade följande händelser inte kunnat vara.
När jag går uppåt mot biblioteket, går en svartrockare förbi mig. Han är sminkad å det grövsta, groteska sätt och jävlas lite med mig. Jag ber honom hålla käften. Jag går vidare medan jag hör hur han bakom mig uttalar en förbannelse över mig å alla svartrockares vägnar. Av någon underlig anledning talar han engelska.
Jag fortsätter min väg mot biblioteket och ser ytterligare en svartrockare, i form av en tjock, medelålders bulgar, komma emot mig. Han skrattar åt mig. Då jag av någon anledning redan är pissed off sedan tidigare i drömmen puttar jag ned honom i en liten bäck och för att sedan täcka honom med kvistar och löv. Han är rätt förbannad när jag går därifrån.
Part II: Da library
Väl inne i biblioteket då jag strosar omkring och letar efter... böcker antagligen, kommer en liten kille i 13årsåldern fram till mig. Jag vet att han är 13 men hans fysik påminner mest om en nioårings. Fråga mig inte varför mina drömmar är så konstigt detaljerade. Han frågar mig lite försynt om jag sett de otäcka svartrockarna därute. Jag sa att jag sagt åt en att hålla käften och puttat ned en annan i en liten bäck, samt kastat kvistar och löv på nämnde herre. Han säger att han enbart bad dem flytta på sig då de stod i vägen för biblioteksdörren och att han nu är säker på att de kommer döda honom. När han hört min historia, bleknar han, stapplar baklänges mot väggen och ber att jag skall skydda honom.
13/9-åringen ser väldigt sårbar ut och av någon anledning skiter jag fullständigt i att jag genom biblioteksfönstret ser svartrockarna gå och öppna ett trädgårdsskjul, varifrån de plockar ut mängder med vapen. Jag tror det stod ett attackflygplan därinne också. Vidare, jag lovar att hjälpa ungen. Egentligen hade jag tänkt stanna och slåss, något i stil med en Sagan om Ringen-fight, mängder av personer som kutar emot en ensam gubbe. Jag ser några personer som verkar fly bakvägen, också i rädsla för svartrockarna. Vi springer efter dem, och precis när vi skall runda ett hörn, när inga människor är i närheten, stannar de så att vi kommer före dem. Framför oss, en låst dörr, bakom oss, en massa flyktingar - och ta mig fan om det inte är svartrockarna som tvättat av sig sminket för att lura oss i fällan.
Nu måste ni veta en sak. I mina drömmar kan man inte slåss. Man kan förutse alla attacker en motståndare tänker göra, så egentligen borde man kunna försvara sig sjukt enkelt men i combat-mode lyder inte kroppen de av hjärnan utskickade nervsignalerna... Dessutom har 13/9åringens svaga aura påverkat mig på något sätt, jag har blivit av med kraft.
Bulgaren drar fram en hammare och börjar svinga den mot mig. Jag blockerar den lite snyggt och skickar in en rak höger i luftkonditioneringsfiltret bredvid mig samtidigt som jag vrålar som en galning, vilket allt som allt resulterar i att två svartrockare blir rädda och springer iväg. I ögonvrån ser jag hur 13/9åringen försätter ytterligare två svartrockare ur spel genom en välplacerad känga i magen så att de trillar baklänges ut genom ett fönster. Han kanske inte var så svag trots allt. Svartrockarna är lite småputta och en av dem drar fram en liten revolver, med 7 pipor. (Vad tusan hände med vapenarsenalen? Jag menar, en hammare?!?) Han skjuter mot mig. Jag kör lite Neo-style som i Matrix och ser hur ungen flyger upp och flykickar pistolen ur hans hand. Svartrockarna blir sjukt rädda och springer iväg. Vi går ut på gården och ser sedan hur horder av svartrockare väller fram ur skogen. Nu är det verkligen strid à la Sagan om Ringen. Vi tar upp varsin trädgren för att möta svartrockarna som nu förvandlats till Balkanfolk, inget rasistiskt, jag lovar, och inväntare modigt deras anfall. Tio meter innan de når fram till oss börjar vi springa skrikande mot dem. Det sista jag kommer ihåg efter drygt 10 minuters intensiv kamp mot ni-vet-vad innan jag dränks under en hord nämnda människor är att ungen kör lite Matrixstyle à la Neo kicks ass ur en massa Smithar. Jag inser att han lurat mig och tagit alla mina krafter, varför i helvete skulle jag annars stå och banka folk med en träpinne? Mitt synfält skymmer (för många balkanbor i vägen), jag ligger underst och - dör antagligen. Sedan vaknar jag, klockan är 07.42 och nu stiger jag upp bara för att finna att ingen är hemma av någon anledning, sedan kommer jag ihåg att föräldrarna är i Göteborg. Sätter mig vid datorn och präntar ned denna en av många underbart detaljerad och sjuka drömmar jag haft genom åren.
Vaknar man kl sju på morgonen är sådana här drömmar ganska läskiga. Fråga mig inte varför. Just nu känns det bara rätt roande. Jag kunde inte sova vidare iaf. Får väl se färdigt sista Matrix.
Må gott och lev väl.
Så, där går jag, helt fridfullt, ute i skogen på baksidan av en träversion av Petri eller något liknande. Det ligger ute i skogen och är byggt som ett vandrarhem i trä iaf. Det är väl någon sorts skolgård där på baksidan för det är en öppen yta med bänkar utplacerade och fullt med folk som sitter och pratar, leker; saker som brukar hända på en vanlig skolgård. Jag kanske skall nämna att det verkade vara både en grundskola och ett gymnasium, annars hade följande händelser inte kunnat vara.
När jag går uppåt mot biblioteket, går en svartrockare förbi mig. Han är sminkad å det grövsta, groteska sätt och jävlas lite med mig. Jag ber honom hålla käften. Jag går vidare medan jag hör hur han bakom mig uttalar en förbannelse över mig å alla svartrockares vägnar. Av någon underlig anledning talar han engelska.
Jag fortsätter min väg mot biblioteket och ser ytterligare en svartrockare, i form av en tjock, medelålders bulgar, komma emot mig. Han skrattar åt mig. Då jag av någon anledning redan är pissed off sedan tidigare i drömmen puttar jag ned honom i en liten bäck och för att sedan täcka honom med kvistar och löv. Han är rätt förbannad när jag går därifrån.
Part II: Da library
Väl inne i biblioteket då jag strosar omkring och letar efter... böcker antagligen, kommer en liten kille i 13årsåldern fram till mig. Jag vet att han är 13 men hans fysik påminner mest om en nioårings. Fråga mig inte varför mina drömmar är så konstigt detaljerade. Han frågar mig lite försynt om jag sett de otäcka svartrockarna därute. Jag sa att jag sagt åt en att hålla käften och puttat ned en annan i en liten bäck, samt kastat kvistar och löv på nämnde herre. Han säger att han enbart bad dem flytta på sig då de stod i vägen för biblioteksdörren och att han nu är säker på att de kommer döda honom. När han hört min historia, bleknar han, stapplar baklänges mot väggen och ber att jag skall skydda honom.
13/9-åringen ser väldigt sårbar ut och av någon anledning skiter jag fullständigt i att jag genom biblioteksfönstret ser svartrockarna gå och öppna ett trädgårdsskjul, varifrån de plockar ut mängder med vapen. Jag tror det stod ett attackflygplan därinne också. Vidare, jag lovar att hjälpa ungen. Egentligen hade jag tänkt stanna och slåss, något i stil med en Sagan om Ringen-fight, mängder av personer som kutar emot en ensam gubbe. Jag ser några personer som verkar fly bakvägen, också i rädsla för svartrockarna. Vi springer efter dem, och precis när vi skall runda ett hörn, när inga människor är i närheten, stannar de så att vi kommer före dem. Framför oss, en låst dörr, bakom oss, en massa flyktingar - och ta mig fan om det inte är svartrockarna som tvättat av sig sminket för att lura oss i fällan.
Nu måste ni veta en sak. I mina drömmar kan man inte slåss. Man kan förutse alla attacker en motståndare tänker göra, så egentligen borde man kunna försvara sig sjukt enkelt men i combat-mode lyder inte kroppen de av hjärnan utskickade nervsignalerna... Dessutom har 13/9åringens svaga aura påverkat mig på något sätt, jag har blivit av med kraft.
Bulgaren drar fram en hammare och börjar svinga den mot mig. Jag blockerar den lite snyggt och skickar in en rak höger i luftkonditioneringsfiltret bredvid mig samtidigt som jag vrålar som en galning, vilket allt som allt resulterar i att två svartrockare blir rädda och springer iväg. I ögonvrån ser jag hur 13/9åringen försätter ytterligare två svartrockare ur spel genom en välplacerad känga i magen så att de trillar baklänges ut genom ett fönster. Han kanske inte var så svag trots allt. Svartrockarna är lite småputta och en av dem drar fram en liten revolver, med 7 pipor. (Vad tusan hände med vapenarsenalen? Jag menar, en hammare?!?) Han skjuter mot mig. Jag kör lite Neo-style som i Matrix och ser hur ungen flyger upp och flykickar pistolen ur hans hand. Svartrockarna blir sjukt rädda och springer iväg. Vi går ut på gården och ser sedan hur horder av svartrockare väller fram ur skogen. Nu är det verkligen strid à la Sagan om Ringen. Vi tar upp varsin trädgren för att möta svartrockarna som nu förvandlats till Balkanfolk, inget rasistiskt, jag lovar, och inväntare modigt deras anfall. Tio meter innan de når fram till oss börjar vi springa skrikande mot dem. Det sista jag kommer ihåg efter drygt 10 minuters intensiv kamp mot ni-vet-vad innan jag dränks under en hord nämnda människor är att ungen kör lite Matrixstyle à la Neo kicks ass ur en massa Smithar. Jag inser att han lurat mig och tagit alla mina krafter, varför i helvete skulle jag annars stå och banka folk med en träpinne? Mitt synfält skymmer (för många balkanbor i vägen), jag ligger underst och - dör antagligen. Sedan vaknar jag, klockan är 07.42 och nu stiger jag upp bara för att finna att ingen är hemma av någon anledning, sedan kommer jag ihåg att föräldrarna är i Göteborg. Sätter mig vid datorn och präntar ned denna en av många underbart detaljerad och sjuka drömmar jag haft genom åren.
Vaknar man kl sju på morgonen är sådana här drömmar ganska läskiga. Fråga mig inte varför. Just nu känns det bara rätt roande. Jag kunde inte sova vidare iaf. Får väl se färdigt sista Matrix.
Må gott och lev väl.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/scent/328580312/
Visa toppen
Show footer